Vet ni vad?

Hela världen blev väldigt suddig och oskarp.
På långt håll.
På nära håll ser jag jättebra. Klart och tydligt.
Att gå till jobbet med läsglasögonen istället för ordinarie glasögon funkar sådär.
Just saying.


Pöss på er.

Inte bara trött utan t.r.ö.t.t. också.

Jamen så är det!
Helgen försvann i ett nafs och jag fattar ingenting.
Kvar är tröttheten från i fredags och i morgon är det redan måndag. WTF!
Vad jag gjort?
Jag kan bara konstatera att partypinglan Gafflan med maken inte är 25 år längre (inte ens 19) och att dessutom fixa kalas för släkten till 19-åringen sög den absolut sista musten ur mig. Maken också.  Den unga och "superpigga" 19-åringen var inte till så stor hjälp idag då det partades loss hela gårdagskvällen och natten och lät sig inte komma hem förrän sent. Eller om det var tidigt i morse. Men hon var trevlig, representabel, klädd, sminkad och tog emot gästerna. Åt kanske med något långa tänder men hon åt. Den enda som var ganska så pigg var yngsta men å andra sidan var hon den enda som inte partat. Däremot tittade hon på film fram till det var jättesent. Eller om det var tidigt i morse. Jaja...jag säger då det. En sån familj vi är...

Nu ska jag försöka bota en smygande huvudvärk med lite kladdkaka. Det är lag på kladdkaka när man har huvudvärk har jag hört. Eller hur?!


Pöss på er.

Nu virrade det till sig igen...

...eller när hjärnan kortslöts.

Hur kan man stå vid bankomaten för att göra ett kontantuttag och totalt glömt bort sin pinkod när man fem minuter tidigare använde samma kort och pinkod för att betala sina matvaror på Konsum????????
Tre försök fick jag.
Tre chanser att komma ihåg min kod som jag haft dom senaste 10 åren och använde fem minuter tidigare!
Tre chanser att komma ihåg pinkodshelvetet som jag ibland använder flera gånger varje dag!
Tre chanser att pröva mitt fingerminne och inte tänka på vilka fyra futtiga siffror som ingår.
Men nä...
Inte en chans.

Kan jag få diagnos tack?

PS.  Nu har jag kommit på vilken kod jag har! Ni får gärna fnissa. Jag bjuder på det. DS

Pöss på er.

Eventuellt...

Varsågod! Till alla som vill ha.
 Jag snott den från google.

...tänker jag att kombinationen migrän, mens, avgrundströtthet och vårdepression inte är särskilt lyckad. Speciellt med tanke på att jag faktiskt skiter i om solen skiner och fåglarna kvittrar ihjäl sig för jag vill egentligen bara lägga mig ner och dö sova. Faktiskt. Och typ vakna i juni...
...å i morgon är det måndag.
Det här var väl ett särskilt upplyftande inlägg måste jag säga. Inte.

Pöss på er.

Virr, virr på er!

Det virriga fortsätter. Idag hos tandhygienisten.
Nu måste jag tillägga att hon är lika virrig som jag. Fast hon är sisådär 20 år äldre så hon är förlåten.

Virr nr 1:
Hon ska karva runt i några tandfickor i min överkäke. Höger. Vi pratar om ditt o datt och så ska hon lägga bedövning (jo, för det måste jag ha om jag ska ligga kvar i stolen) men helt plötsligt märker både hon och jag att hon ska sticka mig på vänster sida. Nere!
-"STOPP o BELÄGG!!" skrek vi i kör och så började vi om från början innan jag hann bli bedövad.

Virr nr 2:
Behandling klar.
Betala. I med kontokortet i kortläsaren...
...å vi pratar vidare...
...å vidare...
...å vidare...
Jag går.
-"STOPP o BELÄGG!!" tänkte vi ikapp och så gick jag tillbaka och hämtade kortet och kvittot.

Virr nr 3:
Pju! Lite jobbigt det där med att glömma saker och ting konstaterar både jag och Fru Tandhygienist.
Ja. Det är det.
Tack o hej vi ses om tre veckor, kom vi överens om.
-"STOPP o BELÄGG!! sa hygienisten och fladdrade efter mig med tidkortet.

Nu ska jag virra mig ut i köket och ta en kopp te. Hoppas jag.
Har ni haft en helt normal dag eller varit lika virriga som mig eller heter det jag? Please tell me!

Pöss på er.

Vad är det för fel på mig?

Eller kan jag få en diagnos tack.

Plats: Konsum
Ärende: Inköp av mat.
Minnesstöd: Handskriven handlingsplan.
Övrigt: Pratar med folk o fä.
Övrigt värdelöst vetande:  Skällde ut en kund på jobbet idag (som egentligen inte är en kund utan mer en person som har för mycket fritid och därför bestämt sig för att tillbringa den på min arbetsplats) och är fortfarande arg.

Virr nr 1:
Å så börjar jag vimsa runt bland frukt och grönt. Stirrar på min lapp och ser att det står potatis och jag registrerar att det finns säckar på 10 kg MEN då tar jag lök och öser ner i en påse och går DÄRIFRÅN.

Virr nr 2:
Gurka är nästa grönsak att inhandlas enligt plan.
-"Ja vad bra!" tänker jag när jag ser att man kan köpa två gurkor för typ 20 kr. Tar i stället ett paket blåbär och går DÄRIFRÅN!

Så här är det varenda gång jag handlar, fast med olika varor då förstås. Kolla, kolla på varan och ta något annat och gå därifrån. Snart behöver jag en personlig handlingsassistent tror jag.

Summan av kardemumman blir ju att när jag ska försöka göra någon sorts summering och likhetskoll mellan varukorgens innehåll och handlingsplanen innan kassan brukar jag för det mesta "fäjla" och får irra runt och hämta in missade varor.

Är det bara jag och åldern eller är det fler som är som mig? Alltså lite allmänt förvirrade.

Pöss på er.

Det där med värme...

...är lite relativt.
I morse när jag stegade ut var det -11,8 köldgrader men eftersom jag har någon sorts inneboende väremhormonkärringkanon nu för tiden så kändes det liksom helt naturligt att svalka ner mig lite (jag var svettvarm) så därför tog jag ingen tjocktröja över min t-shirt. Jag drog helt sonika jackan på mig och gick till jobbet.

NU, sisådär 3 timmar senare och med normal värme i kroppen, har jag varit iväg ut på en kortare och jävligt snabb promenad och hämtat lite post och fy skatan vad jag frös. Det ska jag inte göra om.

Pöss på er

Dé é mycket nu.

Jag återkommer en annan dag.
En dag när jag känner mig mindre stressad.
En dag när jag har något att skriva om.
En dag när jag är i harmoni med mig själv.

En dag. Helt enkelt.

Pöss på er.

Gnäll.

Ibland vill jag byta liv.
Till ett som är okomplicerat och glittrigt. Där jag alltid är glad, gräset är grönt och inte känner mig så manodepressiv eller schitzofren.
Jo, för det är så jag känner mig emellanåt.
Tror det är medelåldern eller PMS och att jag känner mig stressad. För i min ålder ska man ha gjort en massa saker, upplevt oändligt mycket, ha en vision...om vad fan som helst faktiskt.
Jag är mest trött, arg och less med små ljusglimtar av lycka och en himla massa dåligt samvete för att jag inte är mer tacksam för vad jag har.
Slut på gnället och tack för att ni orkade läsa.

Pöss på er.

Kärt återseende.

Idag.
Mitt i steget.
Mitt i jobbiga uppförsbacken på promenaden.
Mitt i mitt pressande av mig själv...
...så drog jag efter andan i den klara höstluften och satte blicken högt och långt fram...
och då! Just då kände jag den! Den där känslan av att vara tillfreds, glad och otroligt lyckligt lottad över vad jag har. Ödmjukt fick jag vika ner mig för känslan jag letat efter under ganska lång tid men haft lite svårt att finna.
Det var LYCKAN!
Tänk att jag hade den inom mig hela tiden men liksom glömt att titta och leta lite djupare. Som att träffa en kär gammal vän.

Pöss på er.

Redan eftermiddag.

Hål i innertaket.

Vi har, eller maken har, borrat ett hål i taket. Runt och fint är det. Det var vi han tvungen att göra så att vi han kan mäta ut vart första steget i nya trappan hamnar och vart vi han ska såga upp taket. Gott och väl. Jag kan stå ut med att det är ett runt litet fint hål där. Vad jag däremot inte kan stå ut med är det faktum att jag tror att det sitter en spindel/insekt modell jättestor i taket. Det är nämligen vad jag tycker att det ser ut som...på lite håll och utan glasögon. Kolla då!!

"Spindel/insekt"...visst?

Ser ni "spindeln"? Nej, just det! Det är bara ett runt hål.

Nu ska jag snart hasta iväg till optikern på Centralorten för att kolla upp min syn. Jag ser nämligen inget. Varken med eller utan glasögon. Det är illa. Om jag måste köpa nya (håller tummarna för nya) så ska jag ALDRIG mer köpa progressiva glas. Sån skit, för att uttrycka det milt, jag har aldrig vant mig vid att vrida huvudet i oändligt många konstiga vinklar för att kunna se ordentligt i dom olika slipningarna i glasen! Nu ska jag ha enkelslipade och läsglasögon till gammelsynen brevid. Nu får vi bara hoppas att jag inte fastnar för världens dyraste bågar.

Uppdate:
Nu måste jag revidera mina tankar om progressiva glas. Den optiker jag nu varit hos har hört bön och infriat mina drömmar om glasögon som funkar både för att läsa och att se med...MEN smakar det så kostar det. Ju bättre kvalitet på glas desto dyrare. NEJ, jag tänker inte tala om vad det kostade men gratis var det inte men så VÄRT som kidsen säger.
PS. På Specsavers får man skitglas (eller så har jag haft otur) och blir inte ens erbjuden något annat. Nu vet ni vart ni inte ska gå om ni vill ha mina gamla progressiva glas...men billiga var dom. DS
Pöss på er.