Gafflans klagolista.

Här kommer den.

* Förkylningsviruset håller i sig. Än.
* Frustration finnes.
* Det är höst.
* Jag har ETT par jeans/byxor som passar.
* Klump i magen. Inte bara på utsidan alltså.
* Det här med att bli äldre... Inte min grej.
* Arg! Arg! Arg! Ni vet... Livet med döttrar. Och en mamma. Say no more.

Men annars är allt bra.



Pöss på er.

Hur många

gånger kan man påbörja ett blogginlägg?

Alltså jag har inget kul att skriva. 

Mina tankar är på annat håll. 

Alltid på annat håll. 

Å jag är trött. 

Så sjukt trött,

mentalt.

Men skam den som ger sig. 

Det är inte lätt (men det är skönt när det är hårt, sa flickan).

Fast vem vill egentligen glida genom livet på en räkmacka och med silversked i mun?

Jag

vill

gärna!

No

worries.

Pöss på er.

Jag har

Supermycket snodd bild från google.

platt röv

blåskatarr

hängpattar

megastort blåmärke på låret

sockersug

stor mage

skrynklig tisha

orakade armhålor

huvudbry

samt noll arbetslust.

Ni då?

Pöss på er

...å så undrar jag varför jag känner mig så ledsen...

...när jag egentligen borde vara skitglad.

Glad för att hon vill studera vid universitet.

Liten fis blev stor SÅ fruktansvärt fort.

Glad för att hon fick lägenhet.

Glad för att hon börjar sitt liv nu.

Glad för att hon vet vad hon vill.

Glad för att hon är glad.

Hon har faktiskt flyttat.

Hon fattas mig.

Pöss på er.

Så fint...

...att jag redan på tisdagen känner mig lika trött som om jag jobbat mer än en hel vecka.
...att det är utvecklingssamtal med yngsta och hennes klassföreståndare ikväll när jag egentligen känner att jag inte orkar lyssna, vara trevlig och förståndig.
...att äldsta redan beställt studentmössa, halvbeställt studentblåsan hon ska ha på studentbalen och att hon (tillsammans med likasinnade partyprinsessor) nu letar efter lämplig partyresa till Magaluff i slutet av maj och överlåter till sina föräldrar att betala kalaset samt att oroa livet ur sig innan det ens blivit verklighet (resan that is)!

Nu ska jag fortsätta jobba och glutta på gråvädret.


Pöss på er.

Inspiration...

...(av latin, inspiro, inblåsa, väcka liv i) ett stimuli som sätter igång mental verksamhet.
Så står det att läsa på t ex wikipedia.
Jag har det inte. Inspiration alltså. Varken till att bli av med extravikten jag lagt på mig eller att fixa och piffa i hemmet. Nej, jag har fortfarande inte fått upp varken gardiner eller lagt på mattor i nybyggets övervåning. Det är den bittra sanningen. Det kan ha något att göra med att jag inte ha gjort några inköp heller. Typ. Sanningen är att slappgafflan flyttat in hos mig och nu vägrar flytta ut. Tror det är därför jag är så trött och sover så dåligt. Jag är trött och alldels för trött för att ens orka göra något åt det och då får jag dåligt samvete som sedan leder till att jag blir ännu tröttare och hittar på ursäkter till mig själv att det är ok att vara lite...eh...trött. Så tar jag så jävla mycket hänsyn hela tiden. Till familjen. Så är spiralen igång. En nedåtgående. Jag har tagit mig i kragen och fixat det förut och jag kommer att göra det igen.
Frågan är bara när jag tröttnar på att vara trött.

Det här blev ju inspirerande (= inblåst, väckt liv i) och positivt (=hoppfull sinnesstämning).


Pöss på er.

Dé é mycket nu.

Jag återkommer en annan dag.
En dag när jag känner mig mindre stressad.
En dag när jag har något att skriva om.
En dag när jag är i harmoni med mig själv.

En dag. Helt enkelt.

Pöss på er.

Att det...

...ska vara så svårt att lära sig att när jag suckar högt och ljudligt under matlagning och maken undrar "vad det är" så betyder det fortfarande "jagärensånloosersomätituppmigmeränhalvadenviktjagsletarsletavmigattbliavmedattjagfasenintebehöverätanågotpåhundraår" och inte "jagärtröttpådetmesta" fast det är ju också sant i och för sig.

Pöss på er.

Dagens fråga.

Måste gnälla lite. För det är ju så jag.
Dagens fråga får nog bli "Hur fan hann jag med allt förr?" Förr är vid detta tillfälle lika med när döttrarna var små/mindre.
Förr hann jag ha ett välstädat hem med var sak på sin plats och var organiserad till tusen och dessutom jobba.
Nu är det ett virrvarr av dammråttor/bävrar, kaos och oorganisation och jag jobbar inte ens heltid.
Förr hann jag med tvätt trots avsaknad av torktumlare/torkskåp. Alla vet ju hur det är att ha barn i "overallåldern" och vad det kräver i form av tvätta/torka och dubbla uppsättningar av alla utekläder.
Nu hinner jag knappt tvätta underkläder.
Förr gjorde jag matinköp en gång i veckan med stödköp av enstaka varor.
Nu är Konsum mitt andra hem och det händer mer än en gång per vecka att jag är där flera gånger per dag.
Listan kan göras lång men jag ska skona er från min triviala vardag. Visst är jag omtänksam?!
I min iver att analysera vart det gick snett i mitt dagliga vardagsliv så tror jag att jag någon gång under flickornas mellanstadieålder tappade det som kallas framförhållning...men säker är jag inte.
I alla fall...någon som vet vart man kan köpa ny?
Pöss på er.

Off.



Superpiller som löser ALLT? Nja...undrar dé ja...

Varför kommer inte livet med användarhandbok? Det hade underlättat en hel del, speciellt vid felsökning. Ni vet man bläddrar fram till problemet, gör som det står och tada...problem löst.
Skit.

Livet.

Födelsedagsfirande har fortsatt idag men grusats av livet självt då dåliga nyheter om att en barndomsvän till maken hastigt gått bort endast 52 år gammal...
...vad säger man?!
Livet när det som mest pågår och igen blir man abrupt påmind om sin egen dödlighet och att man faktiskt är mer än halvägs i livet.
Man borde bli bättre på att leva här o nu...
Ja, det borde man men ändå är det så fruktansvärt svårt att genomföra.

Aptrött var namnet.

Jag har dåligt samvete. Hinner knappt läsa bloggar än mindre kommentera. Det är inte min avsikt för jag älskar att skriva kommentarer och läsa, tiden räcker bara inte till just nu. Ha överseende med mig. Jag är just för tillfället så in i helvete trött. Egentligen skulle jag behöva ha minst 10 veckors semester, obegränsat med pengar och en klon av mig själv som kan vara på jobbet.
I alla fall så fixade yngsta avslutningen igår men det var inte mer heller. Starkt gjort att på ren vilja vara med fast det syntes lång väg att hon inte mådde bra. Inte mer ont i magen eller så men hon var trött. Hon crashade i soffan efter intag av kladdkaka och lite samvaro med familjen. Det var ok, tyckte jag.
Den lärare dom haft, magister O, trodde dom att dom gjort sig av med för gott...
Magister O släppte bomben att till hösten skulle dom minsann ha honom i SO-ämnen på högstadiet! Skitbra tycker jag för han är toppen och ärligt talat så tycker yngsta det också för han är omtyckt av barnen.
Nu måste jag jobba lite.

Ännu en lördag.

Äldsta har ockuperat badrummet. Det duschas slut på varmvatten tror jag bestämt.
Yngsta kollar TV.
Maken sågar upp överblivet gammalt virke, från renoveringar och nybygget, att lägga i vedförrådet inför vintern. Vi eldade upp kubik i vintras så det gapar tomt på ved.
Jag går runt och funderar på vad jag ska göra...hamnade framför datorn i stället.
Kollade mina krukor på yttertrappan och konstaterade att jag behöver köpa nytt. Sönderregnade, sönderblåsta och färdigblommade tidiga pensér har gjort sitt...
Blir irriterad på mig själv för att jag är så "underbart" slö och skjuter allt framför mig. Har liksom jävligt lång startsträcka. Så jag försöker fundera ut vad problemet är för det blir värre ju äldre jag blir. När döttrarna var små fick jag fan gjort allt och hade energi till tusen men någonstans under deras första skolår försvann lusten till hemarbetet, piffet och pyntet. Jag väntar på att lusten ska återvända och jag har väntat länge nu...
 

När man får nog.

Så kan man nog sammanfatta gårdagskvällen.
Tungsinnet la sig som en blöt äcklig filt av ull över mig. Bara sådär.
Ni vet det där evighetsarbetet som man utför men aldrig blir färdig med...ett sånt är matlagning. Ibland så blir jag så jävla trött. Aldrig att någon annan i familjen kan ta initiativ till att se till att vi får föda i oss. Nä, det tas för mycket för givet att maten bara helt plötsligt från ingenstans ska dyka upp på bordet.
Maken tror det är så enkelt. Inte fan är det så att jag bara kommer hem och öppnar kyl och frys och börjar improvisera, nä, oftast finns en tanke redan på morgonen eller dagen innan om vad som ska ätas. Så funkar jag. Annars hade det bara serverats snabbmakaroner och korv här och en helvetes massa smörgås.
Jag tycker om att laga mat...när jag har tid och när vi ska ha gäster...men vardagarna kan dra dit pepparn växer.
Så det var lite gnäll. Tack för att ni stod ut!

Idag ska jag be till solguden för det här gråa vädret som vi har här gör ju ingen människa på gott humör. Kallt är det också, bara 9 grader.
Sen ska jag be om ett trollspö som jag kan vifta med så att hemmet blir skinande rent och välorganiserat på ett litet kick.
Det var väl en bra idé!