...å så undrar jag varför jag känner mig så ledsen...

...när jag egentligen borde vara skitglad.

Glad för att hon vill studera vid universitet.

Liten fis blev stor SÅ fruktansvärt fort.

Glad för att hon fick lägenhet.

Glad för att hon börjar sitt liv nu.

Glad för att hon vet vad hon vill.

Glad för att hon är glad.

Hon har faktiskt flyttat.

Hon fattas mig.

Pöss på er.

Cravings.

Hur man vet att äldsta tonårsdottern har mens.

1. Hon följer gärna med till Konsum.

2. Medan jag klämmer på grönsaker dreglar äldsta över bakelser.

3. Jag går förbi hyllan med kex och kakor...hon stannar och studerar ALLT.

4. Äldsta utbrister i euforiskt; -"VÖRTBRÖD! Mamma det finns vörtbröd!!!"

5. Vi MÅSTE gå vägen inom hyllorna för bakning, fast vi inte ska baka, äldsta MÅSTE
klämma på nougatblock, vaniljstänger och strösselförpackningar.

6. Hon är VRÅLHUNGRIG eller som hon själv beskriver det "mina äggstockar kräver".

7. Det tar en evighet att välja youghurtsort så till slut blir det ingen alls. Beslutsångest kallas det.

8. Veckotidningar med skvaller och/eller mode studeras ingående.

9. På frågan om hon gjort något kul i skolan svarar hon kort och konsist; -"NEJ!" (så var det samtalsämnet slut).

10. Hon köper morotskaka...för det "kräver hennes äggstockar".

Pöss på er.

Kan jag få låna lite självförtroende? Pliiiis?!

Troligtvis kommer äldsta att döda mig nu men...
I morse gick hon till skolan helt moderiktigt klädd enligt henne. Alltså i svarta mönstrade stumbyxor á la spets, ett grått linne som gick precis nedanför rumpan, svart långkofta, grå fuskpolo modell stickad jättestor, skinnjacka och högklackade stövletter.  Jo-ho-då så var hon klädd!
Jag vred på huvudet så snabbt att jag nästan fick en whiplashskada när hon uppenbarade sig i hallen innan hon skulle till skolan. Hon fattade min menande blick och säger:
-"...men...jag har ju i alla fall snygga ben!"
Då kunde mamma Gafflan inte hålla sig och talar om för henne att själförtroendet är det minsann inget fel på och att det är ju jättebra för henne inte alltid för mamman (som tycker att mera kläder på kroppen hade varit lämpligt). Hon skrattade bara åt mig och så gick hon till bussen. Tjingeling liksom!
Jag undrar hur det skulle vara om jag var lika full av självförtroende när det kommer till kläder som hon är men jag vet inte om det är så lämpligt av en tant i 40+ åldern att gå till verkstaden iförd spetsstrumpbyxor, linne och högklackat.
Hade kanske blivit succé?
Näääää! Skulle inte tro det! *ryser åt tanken av mig själv klädd så*
Pöss på er.