Mitt i veckan.

Inte är det lätt att sova under dom tidiga morgontimmarna när man betänker att kärringhormoner gör att jag är så  i baljan varm att frysbox är det enda jag kan tänka på.
Inte är det lätt att sova när äldsta drar igång en hårblås (med dörren vidöppen) på lilltoan som är granne med mitt sovrum
Inte är det lätt att sova när äldsta och yngsta tjafsar om något så obetydligt som ett par strumpor att jag till slut måste avbryta med "ta för fan ett par av mina strumpor så att det blir slut på tjafset".
Sen måste jag gå upp för halsbrännan jag jobbat upp under natten är tröttsam.
Trött, irriterad, halsbrännig och jävligt varm går jag ut för att hämta (samt svalka mig i 0-gradig februariluft) morgontidningen endast iförd jeans, t-shirt och makens trädskor. Kallt? Nä, skönt.
Nu är jag på jobbet och känner mig mindre trött, inte ett dugg irriterad, ohalsbrännig och svaaaaaaal.


Pöss på er.

Inte bara trött utan t.r.ö.t.t. också.

Jamen så är det!
Helgen försvann i ett nafs och jag fattar ingenting.
Kvar är tröttheten från i fredags och i morgon är det redan måndag. WTF!
Vad jag gjort?
Jag kan bara konstatera att partypinglan Gafflan med maken inte är 25 år längre (inte ens 19) och att dessutom fixa kalas för släkten till 19-åringen sög den absolut sista musten ur mig. Maken också.  Den unga och "superpigga" 19-åringen var inte till så stor hjälp idag då det partades loss hela gårdagskvällen och natten och lät sig inte komma hem förrän sent. Eller om det var tidigt i morse. Men hon var trevlig, representabel, klädd, sminkad och tog emot gästerna. Åt kanske med något långa tänder men hon åt. Den enda som var ganska så pigg var yngsta men å andra sidan var hon den enda som inte partat. Däremot tittade hon på film fram till det var jättesent. Eller om det var tidigt i morse. Jaja...jag säger då det. En sån familj vi är...

Nu ska jag försöka bota en smygande huvudvärk med lite kladdkaka. Det är lag på kladdkaka när man har huvudvärk har jag hört. Eller hur?!


Pöss på er.

Oskyldigt dömd.

Äldsta var på fest igår. Firade kompis som fyllde 18 år. Självklart var dom på krogen. Runt 03.30 behagade hon komma hem. Tycker ni det är sent kan jag bara säga det att det var riktigt tidigt. För att vara henne. En stund senare hör jag att någon är på lilltoan och kräks. Det håller på en liten stund. Jag sover vidare och tänker att det var värst så mycket hon druckit men gjort är gjort och inget jag kan göra något åt.
I morse var jag in på lilltoan. Det var stopp i handfatet. Kräks och vatten till bredden.
"-Jävla unge! tänker jag.
När hon vaknade konfronterade jag henne men hon såg ut som ett frågetecken. För det första hade hon knappt druckit något och för det andra mådde hon bra när hon lade sig.
Det visade sig att det var yngsta som stått för kräkkalaset. Nej, hon var inte på party. Däremot hade vi gäster i går och hon åt lite för mycket och det gillade inte hennes galla.
Så.
Jag har rensat vattenlås och skurat handfat idag. Vad gör ni?


PS. Yngsta skäms verkligen men hann inte få upp toalocket och mår ganska så ok idag. DS


Pöss på er.ni

Oh what a beautiful morning.

Fast nu överdrev jag.
Det kunde varit det om inte äldsta käkat taggtråd och yngsta svalt den suraste av alla citroner i världen.
Det kunde varit det om inte jag inte svarat på deras frågor eller ställt egna och därmed blivit behandlad som om jag var tottelitalt dum i hela hövvet.
Från och med i morgon (bara på morgonen) ska jag vara tyst som en mus.
Tonåringar är fantastiska!

Pöss på er.

Ut på tur...

...aldrig sur!
Yngsta ska på paddlingstur med övernattning i tält under morgondagen. Om hon packar?
Nej men hon har bakat kladdkakemuffins.
Det kan förvisso vara en superbra uppladdning men just den här mamman hade faktiskt sett att hon lagt allt bakengagemang i att packa det som måste med för i morgon bitti lär hon vara som en yr höna i en hönsgård och bara fladdra runt. Ni förstår organisation har aldrig varit hennes starka sida. Nu måste nog den här mamman ryta i lite så att det blir fart på tonårskroppen.

Pöss på er.