Upp som en sol och ned som en fucking pannkaka.

Det började bra med sol och bjudlunch och slutade med att jag medlade i en krissituation mellan äldsta och yngsta. Smågnabb övergick i regelrätt storgräl och tårar. Jag fick helt enkelt ta parti i det pågående grälet och sätta den arroganta, egocentriska äldsta på plats och förklara att universum INTE enbart kretsar runt henne. Jag vet inte om budskapet gick fram men grälet avslutades. Nu har jag dåligt samvete för att jag tog den enes parti och det är taskig stämning här just nu. Ibland tröttnar jag på hennes emellanåt taskiga attityd och då måste jag be henne begrunda det faktum att bara för att hon är myndig betyder det inte att man kan bete sig som ett rötägg eller säga vad som helst till sina familjemedlemmar och framförallt inte till sin syster. Nu ska ni veta det att det bråkar väldigt sällan döttrarna emellan men den sista tiden har det varit lite smågnabb och idag exploderade yngsta.
Hur gör/gjorde ni?
Det är fasen INTE lätt att vara förälder.


Pöss på er.

När man är lite pinsam, enligt döttrarna.

Alltså.
Pinsamhet 1:
Ger passadministratören fel mobilnummer för att få avisering av färdiga pass och måste ta fram min lilla telefon för att kolla om jag sparat mitt eget nummer, vilket jag hade. Hur många kan sina mobilnummer? Jag kan det ibland men bara om jag tänker efter riktigt noga. Nu tänkte jag inte efter så noga hos polisen. Så var det bara!

Pinsamhet 2:
Vi åt lite mat på en restaurang innan vi åkte från mellanstora staden Uddevalla. Det spelades bra musik och då måste man ju "stoldansa" (=sitta på stolen och röra överkroppen och armarna i takt till musiken) lite. Eller hur?! Då tycker döttrarna att jag är pinsam och att folk kan se mig!! VA! VA! VA!
Moi, jag!? Pinsam! Jag skämdes inte och inte maken heller. Döttrarna gömde ansiktet i händerna och hotade med att lämna restaurangen. Sicka glädjedödare! Jag som hade så trevligt (maken också)!

Maken tycker aldrig att jag är pinsam men det kan bero på att han:
* oftast inte hör vad jag säger
* inte ser vad jag gör
* är disträ och förvirrad och någon annanstans i tanken.

Pöss på er.

Mirakel finns.

Döm om min förvåning när jag kom från jobbet och upptäckte att döttrarna inte bara plockat ur och i diskmaskinen utan också startat den!!! Som om inte det var nog så hade dom t o m varit ute med den mer än välfyllda soppåsen. Dessutom bakade dom en ljus mjuk pepparkaka. Ha! Va?! Stum vart jag.
Nu kanske jag inte ska dra för stora växlar av detta men tänk vad bra om dom kunde fundera ut hur tvättmaskinen fungerar också. Då är min lycka gjord liksom.
Eller som maken sa till döttrarna:
-Tänk vad många saker vi har upplevt med er som t ex era första steg, slutat med blöjor, äta själva, duscha själva och nu...
...starta diskmaskinen.
Tjoho!"

Pöss på er.

Gillar olika.

Men alltså...vissa dagar...är dom inte bara långtråkiga och sega?!
Idag är en sådan dag och för att toppa det hela ska jag i kväll till församlingshemmet och skriva in yngsta för konfirmation. Hon vill det. Jag tycker det är bra att hon säger att hon vill för äldsta (ville aldrig någon gång egentligen) var ju bara där en gång, för att jag sa det, innan hon kom hem och sa saker som:
"Jag klarar inte det här för jag tror inte på Gud. Jag är ateist! Kan jag få gå ur Svenska Kyrkan?"
Nä. Hon konfirmerade sig inte.
I kväll ska jag gå dit och skriva in yngsta. Hon är en annan sorts personlighet, en som inte tar allt så bokstavligt, är redan "hej o du" med konfaledarna, flamsig, fnissig och gillar att skämta. Hoppas hon bara kommer ihåg att hon inte ska svära också för hon gillar att krydda sitt ordförråd med svordomar. Jag gillar det inte, naturligtvis!
PS. Jag vill bara säga det att det är ok att välja att inte konfirmera sig precis som det är ok att vilja konfirmera sig. Var och en gör sitt eget val. DS
Pöss på er.

Hujedamig, hårddisken är full.

Dödens dödstrött.
Det får man vara på en måndag. Det är ok. Kanske inte ok när två kvittrande döttrar kommer hem med allsköns information till mamma vars hjärna slutade fungera efter lunch...så även öronen men jag satsar på att jag får höra allt inabsurdum inom en snar framtid igen. Hujedamej!!

Yngsta hade haft utedag med alla åttondeklassare. Hon var stum av beundran inför det faktum att en del av grabbarna hade växt 18 meter, typ, under sommarlovet. Detta nyfunna intresse för killar är kanske något jag får se upp med nu när hon faktiskt MÄRKT att hon har sådana på sin skola! Hujedamej!!

Äldsta dröste papper över mig. Det skulle fyllas i än det ena och än det andra samtidigt som hon visade mig schemat och att jämna veckor så var det si och ojämna så, fredagar var labbdagar och tisdagar eller var det onsdagar bestod endast av matte och fysik men så är det väl när man valt naturprogrammet. Hujedamej!!

Nu drar jag mig tillbaka med kaffe och choklad fast mitt nya chokladfria liv börjat idag. Det blev "fel" i hjärnan när jag handlade mat förut. Som per automatik kördes varuvagnen förbi chokladhyllan och i ramlade en snickers. Jag måste komma i håg att stänga av där den automatiken. Hujedamej!!
Pöss på er.

Talfel och lite annat som kan gå fel.

Handlade lite mat härom dagen...och tre chokladbitar av märket Cloetta. Ni vet erbjudande om att ta tre st för en billigare peng. Så jag tog tre men i kassan fanns inte erbjudandet registrerat och kassörskan frågade om det stod någon lapp vid chokladen och jag svarade att Marlboro minsann hade samma erbjudande. Kassörskan bras ut i gapskatt...
...och jag också när jag i mitt huvud egentligen skulle säga Marabou. Tja...lite fel.

Fel kan det också bli när jag och döttrarna provar kläder och tar tre provhytter på rad så att vi lätt kan se hur olika plagg sitter på varandra och om det är "jag, oss, vi" så att säga. Själv provade jag klart ganska omgående då plagget jag provade hade alldeles för små armar eller om det var mina som var för stora ska jag låta vara osagt...
Talade i alla fall om för döttrarna att jag var klar och gick ut. Efter ett tag kommer yngsta och sist äldsta som trodde att yngsta var kvar i sitt provrum och bara sådär öppnat dörren till det provrummet bara för att finna en helt vilt främmande kvinna som såg mer än förvånad ut. Typiskt äldsta!
Pöss på er.

Vad gott det ska...

...bli med en kaka till kaffet, tänkte jag, när jag gick hem från jobbet. Hoppsasteg hem hela vägen uppför backen och jag kände redan hur gott det skulle smaka innan jag ens satt tanden till så stt säga. Snålvattnet steg i munnen...

Nästa gång sådana här inhandlas ska jag gömma dom och äta i smyg.

...dom var slut.
Inte en enda fick jag smaka.
Tack för det döttrarna, hoppas dom var goda.

Pöss på er

Jag bad...

...döttrarna att ta vara på det fina varma soliga vädret och GÅ UT i SOLEN medan den är här. Bli lite solbrända även om dom för det mesta bara blir rosa eller röda. Sitta inne och kolla teve/dator kan dom göra till hösten.
Idag har dom legat ute och solat en stund...så nu har dom gått från vampyrvita till svagt grisrosa. Heja!
Pöss på er.

Men orka!

Här stressar man jag för att laga middag till hungrig familj och Gaffla för att hinna till frissan i tid.
Man jag mer eller mindre springer från matbordet för att vara i tid...
...och så kommer jag hem och möts av visserligen avdukat bord en överbelamrad diskbänk med disk bara för att någon (nu syftar jag mer till sommarlovslediga döttrar) inte orkat plocka ur och i diskmaskinen.

Inte min bild men ni fattar va!?

Jag säger bara som döttrarna...
...Men orka!!!
Pöss på er.

Olika innehåll.

I går fick ni se på flaskor med alkohol som innehåll. Idag ska ni få se på en flaska med annat innehåll men lika gott.

Klickbar bild. Gott eller hur?

Fått på jobbet idag av min ena chef. Antingen är han väldigt glad att jag jobbar för honom eller så är han glad över det faktum att jag ska vara ledig på fredag...jag vet inte!?
Nu ska jag göra ett experiment.
Om en stund kommer döttrarna hem från skolan (dom skulle fika på café först) och jag ska ta tid på hur lång tid det tar innan chokladflaskan är tom och om jag får smaka på min egen present. Inte för att jag behöver äta något utan det är mer principen jag är ute efter.
Pöss på er.

Vet ni...

...vad som värmer ett mammahjärta?
Jo, när döttrarna kommer hem senare från skolan bara för att dom har fikat tillsammans och fnissar, pratar som värsta bästisarna!
Då blir mamma glad och en glad mamma är en snäll och nöjd mamma.
Faktum är att dom bråkar nästan aldrig längre, tjafsar ibland men inga bråk. Jag gillar när dom är vänner och har roligt ihop i stället för att se varandra som fiender.
Japp!
Sånt gillar jag!
Pöss på er.

Ny dag igen.

Onsdag, onsdag, onsdag...och snart fredag.
Det var väl ett inlägg värt att läsa? Så mycket viktig information om vilken dag det är.
Inte mycket att säga just nu. Jag håller på att träna.
Träna på att inte få spel på döttrarna. Dom har varsin toa att hålla till på så här på morgonen men just nu är dom bägge inne på en (det kivas lite). Plattas hår tror jag. Fel! Jag VET för när sladden till plattången dras ut ur grenuttaget i spegellampan hörs det som om dom drar ner hela lampan och lite till. Jösses!!
Pöss på er.

Det går inte så bra det här.

Uppsägningen funkar dåligt. Så jag har fått återgå i tjänst för allas vår överlevnad i familjen Gafflan. Yngsta krånglade sig ur en matlagningssituation i går också med att följa med en kompis hem och sedan inte vilja bli hämtad förrän sent på kvällen...och då var ju redan maten lagad, intagen och bortdukad. Hon ÄR bra alltså!
Idag skulle hon få äran att tillaga Gafflans mycket extremt enkla fisksoppa/gryta. Den består av typ fem ingredienser förutom vatten, buljong och kryddor. Kan faktiskt vara så att man helt kan strunta i några eller bara hälla i det man vill plus valfri fisk. Busenkelt.
Av någon anledning så gick helt plötsligt läxläsning före allt annat och hon är inte direkt känd för att ha prio 1 på sådant. Mummel om engelska och spanska, kan ha varit matte också. Måååååååste göra det NU! Hon vet ju att jag tycker att skolarbete är viktigt så hon pep upp på rummet som en oljad blixt. Kvar stod jag med potatis och morötter att skala. Hungern rev en del i magen på mig då och det är inte läge att ha tjafsiga och hetsiga diskussioner då. Illa valt tillfälle liksom...så jag skalade på och lagade färdigt soppan.
I morgon ska det bli nytt försök, lasagne hade jag yngsta tänkt men å andra sidan så tänker jag så förbannat mycket ibland.
Pöss på er.

Jo, nu fick måsen något att reda ut.

Så sa ju mamman till Tjorven på Saltkråkan och hennes syskon när dom smet ut mitt i pepparkaksbaket...
I alla fall så ser det ut som om yngsta räknat ut det fint med maten idag. Tisdagar går hon nämlish till "Gården" och socialiserar sig med andra tonåringar. Kul för henne...typ. Hon deklarerade att vi behövde inte vänta på henne till maten för hon skulle köpa nudlar på Gården! Ehhh...ja-haaaa..., sa jag och såg förmodligen ut som ett frågetecken i synen, för då slapp det bli så krångligt för mig alltså...i matlagningen, menade hon. Nu kontrade jag med att jag skulle inte laga mat idag (remember) för jag sa ju upp mig...så skulle vi (som i äldsta, maken o jag) komma till gården då eller...och äta nudlar???
Nääää-hä, det skulle vi inte! Absolut inte komma till Gården!
Nej, vet ni vad?
Det ser ut som om jag får den äran att tillaga något ätbart idag i alla fall. Lyckligtvis klagar inte dom två som ska äta med mig...än ska väl tilläggas.
Typiskt!!
Pöss på er.

Kors i taket.

Äldsta städar sitt rum! Frivilligt, helt på eget initiativ.
Jag är förvirrad men kanske har äldsta läst Fru Venus inlägg!?
Nu återstår bara att yngsta ska komma på något sådant också men det kommer nog att hända när grisar kan flyga misstänker jag.

Nu ska jag titta djupt i min godispåse och dricka kaffe. Me like!
Pöss på er.

Drama.

Drama nr 1:
Tidig morgon hos Gafflans. Döttrar sena. Yngstas telefon är försvunnen...BORTA...kan inte hittas. Yngsta iväg till skolan utan telefon men kallsvettig (hon sa så "mamma jag blir alldeles kallsvettig..."). Jag letar vidare, ringer till den. Inget svar, mest troligt satt på ljudlös. Jag är inte förvånad att en telefon försvinner för det händer rätt som det är men då är det ALLTID äldsta. Yngsta har järnkoll på sin telefon.
Jag ringer möbelbutiken vi besökte igår men ingen telefon har hittats men dom ringer mig om dom hittar den. För er som inte varit på Wedels så kan jag berätta att det är ingen vanligt butik med enplanslösning. No oh no! Det är ett virrvarr av rum i olika våningar och etage...till slut vet man knappt var man varit. Jag och yngsta hade i alla fall varit i HELA butiken, överallt. Provsuttit soffor och fåtöljer, legat i sängar och suttit vid matsalsbord. Rubbet. Dom ringde förut från Wedels, en kund hade hittat telefonen i en fåtölj. Lycka!!!

Drama nr 2:
Äldsta letar efter sitt USB-minne. Skolarbete finns där och läxa skulle göras. Herregud! Hela huset vändes upp o ner. Så trodde hon att minnet låg i jeansen som jag, naturligtvis, lagt i tvättmaskinen och startat. Tömma maskinen från vatten och öppna, leta fram jeansen men inget jävla USB-minne!!! Leta i hundramiljoner väskor, jackor mm (jag överdriver lite) utan resultat enbart för att hitta lilla minnet på hennes rum...brevid sängen...under putstrasan till glasögonen!!!!
ORKAAAAAAAAA!
Pöss på er.