Alltså.
Pinsamhet 1:
Ger passadministratören fel mobilnummer för att få avisering av färdiga pass och måste ta fram min lilla telefon för att kolla om jag sparat mitt eget nummer, vilket jag hade. Hur många kan sina mobilnummer? Jag kan det ibland men bara om jag tänker efter riktigt noga. Nu tänkte jag inte efter så noga hos polisen. Så var det bara!
Pinsamhet 2:
Vi åt lite mat på en restaurang innan vi åkte från mellanstora staden Uddevalla. Det spelades bra musik och då måste man ju "stoldansa" (=sitta på stolen och röra överkroppen och armarna i takt till musiken) lite. Eller hur?! Då tycker döttrarna att jag är pinsam och att folk kan se mig!! VA! VA! VA!
Moi, jag!? Pinsam! Jag skämdes inte och inte maken heller. Döttrarna gömde ansiktet i händerna och hotade med att lämna restaurangen. Sicka glädjedödare! Jag som hade så trevligt (maken också)!
Maken tycker
aldrig att jag är pinsam men det kan bero på att han:
* oftast inte hör vad jag säger
* inte ser vad jag gör
* är disträ och förvirrad och någon annanstans i tanken.
Pöss på er.