Scener ur ett äktenskap.

Klockan är lite före sexsnåret och mitt alarm väcker mig. Maken, som har semester denna vecka, vaknar också och talar om för mig att klockan ringer. Jag veeeeet!!
Tassar upp för att se om yngsta stigit ur sängen. Det har hon så jag går på toa och går sedan och lägger mig igen för att sova 45 minuter till.

Maken: Vad gör du????
Jag: Lägger mig.
Maken: Varför då?
Jag: För att jag har just avslutat en hjärntransplantion och nu behöver jag sova en stund till!!
Maken:---------------------------------------------------

Jag orkade inte med 20 frågor så tidigt på morgonen så jag svarade något helt helt annat för det är så fucking självklart vad jag gör och alltid gör varenda vardagsmorgon. Själv frågar jag aldrig maken "vad" eller "varför" när han tassar runt eller upp. Absolut inte när hans klocka ringer. Jag fattar vad han gör.


Pöss på er.

Jag ska emigrera

nästa gång maken bli sjuk.
I alla fall hyra in mig hos någon.
Jamen hur mycket ojande av typen "jagärnästandöd" orkar man lyssna på?
Sen är han ju så "omtänksam" också. Idag tyckte han att vi kunde beställa pizza så att jag slapp laga mat. Det är ju gulligt men jag borde ha varit mer på min vakt om eventuell baktanke när han ropade åt mig att köpa snus och alvedon i samma ögonblick som jag gick ut genom ytterdörren för att hämta pizzan.
Det ska bli skönt att gå till jobbet i morgon!


Pöss på er

Ugglor i mossen, mossiga ugglor...

...eller om det var mossa på ugglan...???

Ugglan Helge.

Sådana ugglor ockuperade mitt huvud när jag stegade hem på min lunchrast (12-13) och närmade mig hemmet. Maken och döttrarna har jullov och är således hemma. Ännu.
Idag, som alla andra dagar här på flotta v(b)ästkusten, regnar det. Det gör det V.A.R.E.N.D.A fucking dag. Mörkt och grått dygnet runt blir det.
Så.
Uggla 1 anades när morgontidningen fortfarande låg kvar i brevlådan. Maken hämtar tidningen det första han gör på morgonen men eftersom det regnade på tvären idag tänkte jag att han säkert väntade på att jag skulle bära in den. Jag menar jag var ju redan ute i regnet...

Uggla 2 anades när ytterdörren var låst. Iof inte så konstigt men ändå.

Uggla 3 anades när jag kom in hallen och det är dödstyst och mörkt förutom adventsbelysning.

Uggla 4 anades när jag upptäckte att maken inte var på toa.

Uggla 5 anades när jag ropade "HALLÅ!!!!!" men ingen svarade. Maken kan iof försvinna in i en alldels ljudisolerad värld när han läser så för säkerhets skulle ropade jag "HAAAAAALLÅÅÅÅÅÅÅ!" extra högt så att jag var säker på att han skulle höra mig. Inte ett svar. Så jag kollar om bilen står på parkeringen. Det gjorde den.

Uggla 6 anades när jag stegade upp för trappan och in i vårt sovrum.
Och.
HAN SOV FORTFARANDE!!
SOV!!!! Mitt på blanka dan!
Ja, jävlar vad han ska få höra det här för han är på mig som en hök om jag sover längre än till 10.30!
Mohahahaha.


Pöss på er.

Hur sover ni?

Nu menar jag inte hur många timmar. Jag menar hur ser det ut i sängen på morgonen?
Ligger lakanen kvar?
Ingen som har snott din kudde eller täcke?

Maken har en inbyggd "masa-runt-så-mycket-du-kan-maskin" i kroppen förstår ni.
Snart måste jag spika fast bäddmadrassen i resårmadrassen, limma fast lakanen, sy igen kuddvaren och häfta fast påslakan och täcke med häftklamrar.
Nej, jag överdriver inte det minsta om jag säger att bäddmadrassen förflyttar sig 10 cm söderut nattetid eller om lakanen ligger halvt på golvet. Kuddvaren sitter knappt kvar på kuddarna samt att påslakan och täcke har separerats så att minst 50% av täcket är på utsidan påslakanet. Täcket har dessutom intagit en form som mest liknas vid en skruv och är stört omöjligt att reda ut utan att ta ur hela täcket och börja om från början.
Vi kan säga att det ser ut som en surrv (surrv är bohuslänskt ord för oreda, trassel, röra) varenda dag i vår säng. Dessutom säger maken att jag sparkas mitt i natten!! Gör jag inte! Jag försöker bara få plats. På min sida. Han breder ut sig och kan lätt ligga tvärs över hela sängen när jag ska lägga mig. Ja, vi lägger oss på olika tider. Jag behöver inte gå upp 04.30. Det behöver han.
Själv ligger jag still som en död ansjovis i en plåtburk (när jag inte "sparkar" på maken). Fast jag snarkar. Tydligen. Säger maken och en del andra både inom och utom familjen. Jag tror dom ljuger ja!

Pöss på er

Att ha ett samtal...

...med maken kan ibland vara som att prata med en person från en väsens skild från oss kultur eller någon som är uppväxt under en annan tidsepok som 1200-talet (det var att ta i men...tja). Jag är lite partisk här men det finns tillfällen när vi, som i jag och döttrarna, inte släpper in honom i samtalet för han (jag citerar gärna döttrarna här) "fattar inte", "hänger inte med", "hör inte" samt är "enkelspårig". Igår hade vi ett sådant samtal (nej, jag tänker inte gå in på detaljer) där jag tror jag hade fått bättre svar av en vägg eller om jag inte hade tagit upp ämnet till samtal överhuvudtaget. Faktiskt.
PS. Jag älskar honom i alla fall...och döttrarna med...fast han är från 1200-talet... DS

Pöss på er.

Av barn och dårar...

...och maken får man höra en del.
Han har förkylningskänningar. Jo, han berättar det lite då och nu. Speciellt nu.
Följande dialog utspelade sig när jag stod mitt i matlagningen:

Maken: -"Bara inte du blir förkyld nu!"
Gafflan: -" Varför skulle jag det? Är det något speciellt på G?!"
Maken: -" Nej, men om du blir sjuk får vi svälta!"
Gafflan: -" VA? Kan du upprepa det där du sa för jag hör så dåligt!" *väldigt ironisk*
Maken: -" Skoja bara! Jag KAN ju steka fläsk och göra fattiga riddare!"
Gafflan: -"Vilken tur..." *ironi* *himlar med ögonen bakom hans rygg*

Jag hänger ut min man ibland men det är han värd för idag insåg han att han har det jädrans bra som är gift med mig!

Pöss på er.

Maken är städchef...

...över sågspån som faller ner från trapphålet upp till nybygget när han är där uppe och snickrar.
Hur tycker ni att det går för honom?

Lilla hallfönstret.

Mera litet hallfönster.

Sågspånsdekorerad bröstlist.

Golv under tillfälliga arbetstrappan.

Så har vi resten av huset där det, naturligtvis, är pyntat med sågspån i allt från soffa till säng. Det blir väl så när det liksom "städas lokalt" just där ögat ser spånen. Makens öga ser väldigt lite och jag försöker ignorera och tänka positivt att det kunde varit värre, mycket värre...
...det kunde inte varit helt odammsugit och då hade vi vadat i sågspån.

Pöss på er.

Scener ur ett äktenskap.

Fredag morgon och jag har så vansinnigt torra hälar att jag innan jag går till jobbet torrfilar dom i duschen. Smörjer in fossingarna och sedan blev det bråttom, bråttom och hinner inte skölja bort "fotdammet" ur duschen. Där av följande konversation efter jobbet.

Maken: "Det är något vitt pulver inne på toan..."
Gafflan: "Vad då "pulver"? Tvättmedel eller..."
Maken: "Jag vet inte...???! Något ungarna fixat med i duschen..."
Gafflan: "Jasså DET pulvret! Det är jag som filat fötterna och inte sköljt ur duschen."

Det är märkligt förstår ni för maken är hemma före mig på fredagar och hade lätt som en plätt kunnat tagit duschen ett varv och spolat bort "pulvret" men i stället stänger han toadörren och frågar mig...
...och fotdammet det ligger kvar...
PS. Jag ska spola bort det, har inte kommit så långt än. DS

Pöss på er.

Scener ur ett äktenskap.

Varenda år frågar maken samma sak.
I 23 år nu...

Maken: "Är det bara i köket vi du bytar till julgardiner?"
Gafflan: "Bara!" säger jag. "Det är fyra fönster! Räcker inte det?!"

Sen kom den inte så genomtänkta frågan:

Maken: "Ska vi du inte putsa fönstren?"
Gafflan: "Hallåååååå!?!?!?!?! Det blåser orkan! Whats the point liksom!!"
Maken: "Tänkte inte på det..."

Pöss på er.

Eftermiddagens och kvällens agenda.

Laga mat.
Åka till Lysekil på äldstas föräldramöte på Gullmarsgymnasiet.
MAKEN SKA FÖLJA MED!!!
Varför skrev jag det med stora bokstäver? Det är nämligen lite av en sensation att han följer med på slika möten. Under alla år har han bara varit med på enstaka men det är aldrig för sent att lära en gammal hund sitta verkar det som. Tror han vill kolla om skolan ser likadan ut som han lämnade den för 33 år sedan. Jo, det är ett tag sedan han slutade det plugget...tur han har en sådan ung hustru. Japp...vilken tur...

PS. Det blåser kuling här och jag väntar på regnet som ska komma. Vilken tur att vi har så fin väder här på kusten. DS

Pöss på er

Försöker.

Lånat bilden.

Försöker komma på något positivt att skriva men det är svårt för idag vaknade jag med känslan att det skulle vara skönt att slå någon på käften! Jag var arg alltså. Oprovocerat ilsk.
Så kom jag på varför denna ilskna känsla fanns där. Jag ÄR trött och det är inte mitt fel om man säger så. Maken är i högsta grad inblandad.
Vad sägs om att få sin skönhetssömn nattsömn störd stup i ett? Kul? Nä men ibland blir det så och så länge maken jobbar får jag stå ut med att det är ett jävla rännande på nätterna. Det ska gås på toa, drickas vatten, kollas blodsocker och eventuellt äta något. Det fars runt i sängen och bökas med kuddar och täcken. Det kastas sig hit och dit. Armar och ben och knööööö och breda ut sig.
Pjuuuu...jag är helt slut!
Pöss på er.

Vilken tur.

Maken var sur nästan hela dagen igår för han hade slarvat bort sin skruvdragare! Tydligen går det att slarva bort så stora verktyg. Det letades överallt, mer eller mindre hela dagen. Till slut hittade han den...bland våra gigantiska funkior vid tomtens södra sida. Vad skruvdragaren gjorde bland funkiorna? Ingen aning men han har bygg ställning på söderväggen så ja, den var väl trött på att jobba så den försökte väl gömma sig!
Pöss på er.

Scener ur ett äktenskap.

Mitt i natten i sovrummet.
Gafflan har svårt att somna mest på grund av att maken vill ha fönstret stängt fast han har inte täcket på sig och ser jättevarm ut, typ kokvarm.
Jag är vaken mest hela tiden och ligger still och svettas...mycket.
Upp och öppna fönster för JAG STÅR INTE UT i bastuvärmen.

Maken: ...men då fryser jag ju! (knappast, det är ju inte mitt i vintern...det sa jag inte men tänkte)
Gafflan: Ta på dig täcket!

Puss på er.

Scener ur ett äktenskap.

Kl. 05.15. Gafflan sover skönhetsömn och det behövs när hon blir väckt av maken.

Maken: Var är bilnycklarna?
Gafflan: På skoskåpet.
Maken: Nej! Du hade bilen sist...
Gafflan: PÅ SKOSKÅPET!!! (fruktansvärt irriterad)
Maken: Jag har letat typ överallt! (det betyder bara att han kännt i sina jackfickor och i mina och sedan har "letandet" tagit slut och han har inte tänkt längre/mer)
Jag går upp och ner i hallen för att vända uppåner på min väska och, naturligtvis, ingen jävla bilnyckel.
Maken: Vänta lite här nu va...jag tror jag vet var den är!?
Maken stövlar iväg upp i nybyggets övervåning, rotat i sina snickarshorts och voilà så kom nycklarna fram. Jaaa, för han kom på att han hade haft bilen sist.

Kl: 05.30 har maken åkt till jobbet och jag är skitpigg. Så pigg så att jag lätt hade kunnat gå på en morgonpromenad...men...det hällregnar...så...hm...synd.
Pöss på er.

Viljen I veta och viljen I förstå...

...hur bönderna pläga så havre? *sjunger*
Nä, faktiskt inte.
Jag har en sång på repeat i huvudet. En julsång/dansaruntmidsommarstångensång. Nu.  I februari. Så lägligt och så tröttsamt. Helt plötsligt dök den upp, som en rest från en avlägsen tid som heter barndom.
Hade varit mycket trevligare om det hade varit en riktigt bra låt eller egentligen vilken annan låt som helst utom just den men nu är det som det är.

Min man tycker att jag tillbringar för mycket tid vid datorn. Jag är inte social, säger han. Nu undrar ju jag hur socialt det är att sitta i soffan brevid maken som tittar på fotboll, hockey eller annan sport och som vid sådana tillfällen är helt bortkopplad från omvärlden. Jag har många gånger pratat i form av nonsens och obegripligheter eller bara sagt bla bla bla och fått svar som ja och nej från maken. Dé ni!!!
Nej, jag tror bara han är avis för att jag har så trevligt med alla vänner i blogglandia. Det är vad jag tror.
Pöss på er.

När det kryper under skinnet.

Ni vet Malla, hon klarar ju inte av att lugnt sitta och titta på när hennes man lagar mat för då får hon spatt och ont i kroppen. Tyvärr lider jag av något liknande. Inte när maken lagar mat för det skulle knappast hända (om det inte är steka ägg, göra äggröra, koka ägg och steka baccon eller skinka) utan när han ska plocka in disk i diskmaskinen som han gjorde förut.
Jag börjar med att lite coolt sådär göra ärenden förbi honom och disken för att kolla läget. Inte bra...inte bra alls är det jag ser. Det är då krypet börjar. Kontrollfreaken i mig får galan kosjukan av att se när han langar in en plastbytta i undre delen av maskinen (big no), hur elvisparna placeras med den smala delen neråt i bestickfacket med resultat att undre backen inte går att putta in i maskinen (oh dear). Hur träslevar, stekspadar och andra redskap läggs lite på lösen uppe på koppar och glas...naturligtvis får han inte plats med all skitdisk i maskinen. Hela tiden har jag strukit runt honom som en kelsjuk katt och kollat med mina måsögon, påpekat, visat, talat om var och hur...
Resultat:
Maken får spatt och säger: -"...men gör´t själv då!!!!" och går därifrån.
Fan ta mig!! Här hade jag min chans till frivilligt hushållsarbete och så tog jag den inte!
Någon som vet hur jag ska bli av med min olat?
Skära av mig tungan kanske...!?!
Pöss på er