Förstående på det sättet att jag hjälper en av äldstas kompisar (som sover över) när hon fått lite för mycket att dricka (tösen är 18 är) och "ropar på älgen stup i kvarten" (kräks). Tjejen ber tusen gånger om ursäkt och att jag är så snäll mot henne (kan man vara annat?) för att hon mår dåligt medans jag ber henne att inte tänka på det utan bara fokusera på att må bra. Själv har jag ju också varit ung. Sant! Ung; och kidesen skulle bara veta vad jag gjort och inte gjort i mina ungdoms dagar. Att jag aldrig kommer att berätta vad/hur eller när jag gjort saker hör inte hit! Jag kommer bara vara världens mest förstående och ta saker med jämnmod. Ingenting blir bra av skäll eller hårda ord. Ung är man bara en gång och det ska fan vara kul!
Rock On!!
PS. Nu finns det säkert flera som inte delar mina åsikter men jag tror inte på hårda ord och förbud. Jag tror på förtroende och tillit. Så det så. DS.
Pöss på er.
6 kommentarer:
Jag funderar en del på det där ... min äldsta är 14 nu och inom några år kommer hon att uppleva sin första fylla. Högst troligt, i alla fall.
(Och jag skulle kunna fylla en halv blogg med inlägg om min egen tonårstid. *Rys*)
Hur kommer jag reagera den dagen hon ber oss köpa ut (kommer nog inte att ske, för hon vet var vi står i den frågan) och ännu värre: hur kommer det vara att se henne riktigt berusad?
Jag hoppas att jag kommer vara förstående och snäll och tröstande ... jag vet att förbud inte funkar.
Jag kommer att prata med henne, inpränta i henne att ta det lugnt med alkoholen - förklara precis som min pappa gjorde till mig, att berusningen kommer efter en stund! (Inte alltid jag tänkte på det, dock.)
För första fyllan är något som måste upplevas, förr eller senare, och jag kan bara önska och hoppas att jag har mina barns förtroende och att de litar på mig och vågar ringa och/eller komma hem även om de är jättefulla.
Gafflan jag delar helt din uppfattning. Agneta fulla kan de bli på krogen, utan att vi köper ut. Jag kommer aldrig att köpa ut, bortsett den miniflaskan mousserande till avslutningen i gymnasiet.
Jag håller med dig Gafflan, helt och hållet.
Vad som oroar mig lite är dock att jag får uppfattningen att det händer nu och då, samma flicka, och det kan väl inte vara bra.
Nu har jag ju inga egna barn, som du vet, men jag känner att jag hade talat med hennes föräldrar, MEN samtidigt vet jag att det kan vara så att det i flickans fall är bättre att låta bli att göra det.
Du är en stjärna som tar hand om henne och hoppas att flickebarnet verkligen lyssnar och tar in.
Vad man än gjort i sina dagar så har man, i alla fall jag, någonstans en grundvärdering i hela den här frågan, eller hur?!
Det är inte lätt att vara ung och jag tror det är svårare nu än när jag var i den åldern....så länge sen att man knappt minns det. Jo, det gör jag, väldigt tydligt.
Hurra för dig och sommaren!
Kramar
Jag tycker som du, fina Gaffla. Och gör som du också, när det händer. Är dom under arton skulle jag nog säga till föräldrarna (fast ibland vetefasen..)
pöss!
Håller med dig!
Om något på sikt ger (positivt) resultat för en unge så är det att det fanns vuxna som brydde sig och förstod istället för att fördöma.
Du har så rätt, som vanligt :-) Hårda ord är det sista de behöver just då. Kram / Venus
Skicka en kommentar