För trött för att aktivera mig, trött men ändå jävligt rastlös.
Så trött så att jag blir trött på av att vara trött och då blir jag trött på det att jag är trött alltså.
Make sense?!
Nä.
Jag fattar inte heller. Egentligen är det ju bara att sparka sig själv redigt där bak och sedan sätta fart men orkar jag? Nä-hä då. På sin höjd orkar jag lyfta kaffekoppen till munnen och dricka men thats it!
Maken, däremot, har gjort en djupdykning ner i burken med redighetspiller och får ta mig fan så mycket gjort under en helg att jag blir trött av att bara titta på honom och ännu mer av att lyssna på alla saker han SKA göra (vi snackar pågående husrenovering nu).
Nu ska jag laga mat men det är knappt jag orkar och sedan måste jag, med tvång, skicka mig själv in i duschen...om jag orkar...kanske kan jag dra ut på det ända tills i morgon men då får jag ju gå upp lite tidigare och det orkar jag då rakt inte om jag ska vara så här trött.
PS: 9/11 idag och jag har hedrat minnet av alla dom som fick sätta livet till i WTC-attacken med att tända ljus. DS.
Pöss på er.
