Huvudet under armen. Del 2.

Ibland tänker jag tillbaka på hur alert, pigg och vaken jag var när jag var yngre. Framför allt effektivare. Då menar jag inte yngre som tonåring utan bara för sisådär 5-10 år sedan. Jag är ju inte glömsk egentligen bara en aning distraherad. Eller min hjärna slutar fungera lite som den själv vill. Som om det vore fullt i minnet. Min mobiltelefon brukar tala om för mig att telefonminnet snart är fullt och att jag måste radera lite information. Den funktionen skulle jag vilja ha på mig också.

Inte glömde jag bort viktiga saker på jobbet som att rapportera in kontrolluppgifter till skatteverket eller slutlig lön till FORA. Ja, alltså nu glömde jag inte helt bort det eftersom jag kom på det. Idag. Att det skulle vara inrapporterat tills i morgon. Senast. Lite i grevens berömda tid.

Inte heller glömde jag bort att jag har tvätt att tvätta. No Way! Nu registrerar jag att det finns tvätt att tvätta men gör inte något åt det.

Städade gjorde jag varje torsdag. Alltid. Varenda torsdag!
Nu får det bli när det blir. Om jag har lust. Fast det har jag ju aldrig. Lite skit i hörnen har väl ingen dött av!? Va!?

Handla mat. Så välplanerad jag var. Visste precis vad som skulle handlas och vad vi skulle äta till middag. Nu har jag med mig min i förväg handskrivna handlingsplan men drabbas alltid av tillfällig afasi, dyslexi, minnesförlust och enorm trötthet så fort jag stiger innanför Konsums dörrar.

Nu ska jag inte trötta ut er mer. Nu ska jag gå och sätta mig i min nya soffa och stirra rakt fram.


Pöss på er.

Vart ska man ha huvudet om man inte har det under armen?

På sin rätta plats så klart! Det har inte mitt huvud haft idag. Fel plats valdes nästan omgående i morse.

T ex vet jag inte vart jag varit. Hemma passar det att svara i telefonen med mitt namn men inte på jobbet. På jobbet är det dessutom lämpligt att jag vet vad jag heter och inte tvekar om vem jag verkligen är och vilket mitt namn är. Speciellt bra är det när någon som ber om att få tala med mig. Skulle vara mycket märkligt (eller hysteriskt roligt) om någon bad att få tala med t ex "Hulda Persson" och jag helt plötsligt sa att det var jag fast det inte var så eller att jag sa att jag inte jobbade där.

Så kan det vara en fördel att jag inte stänger av ugnen när maten, som står där för tillagning, inte är klar utan att det egentligen var en av spisplattorna som skulle stängas av. Bara en sådan sak förenklar matlagningsprocessen och framför allt tidsåtgången. Jag svalt nästan ihjäl.

Till sist (vid detta tillfälle var vi fyra huvudlösa vuxna) är det mycket bra att rätt soffa kånkas in av möbelleverantörens möbelbärare/chaufförer och att någon av oss (speciellt jag som beställt soffan) reagerar när soffans färg och modell inte stämmer. Då slipper det bäras massa möbler fram och tillbaka, upp- och nerför massa trappor både ute och inne.

Jorå så atte... en sån dag har det varit idag.


Pöss på er.