Hur många gånger

(i rad) kan man bli sjuk under en fyra veckors period?

Jag: 1 ggr
Maken: 2 ggr
Yngsta: 2 ggr
Äldsta: 3 ggr

Ja så är det. Vi har sjukstuga hemma hos oss. Yngsta hann vara i skolan två dagar innan feber, snor och halsont slog till. Igen.
Äldsta har varit ett par vändor till Göteborg och efter senaste gången passade hon på att ta med sig ett gäng nya bacillstammar. I morgon ska äldsta till doktorn. Jag (och hon) misstänker halsfluss.
Jippikaijejj...


Pöss på er.

Jag förstår...

...att tonåringar har en ämnesomsättning på minst 200% och att dem efter en skoldag kommer och är lite småhungriga.
Därför försöker jag tala om för mina tonårsdamer att dom behöver inte vräka i sig mat som om det var den sista som fanns på jorden för jag ska alldels strax laga mat. Förstår dom det då?
Nej. Dom måste äta.
Yngsta har allt som oftast redan huggsexa och frossar i baugetter, frallor, nudlar, varma mackor, you name it, när jag kommer hem från jobbet så skadan är redan skedd. Äldsta försöker jag mota bort från kylskåpet men om jag under ett ögonblick försvinner in på toa kan man ge sin fan på att det slängts ihop en äggröra och rostas bröd på löpande band innan jag ens hunnit få upp och knäppt brallorna.
Så därför får jag och maken gå här med hungern rivandes i kroppen i alla fall till bortåt 18.30-snåret innan jag kan servera mat till mina utsvultna vargar (ironiserar lite).
PS. Nu ska jag ta en frukt annars kommer jag att dö svältdöden. DS

Pöss på er.

Har någon...

...dött av lite skit i hörnen? Nä. Knappast. Så därför låter jag bli att städa ihjäl mig. I alla fall försöker jag intala mig att det inte är hela världen om det inte är så jädrans nyskurat hela tiden. Det ÄR svårt att sitta still och rulla tummarna och låta skiten gro. Gräsligt svårt. För VEM? Jag bara undrar VEM i familjen Gafflan bryr sig överhuvudtaget förutom jag då?!  Här får ni några axplock

Exempel nr 1: Nydammsugit kök. Yngsta värmer baguetter som hon sedan delar OCH smulorna sopas ner lite diskret på golvet.

Exempel nr 2: Maken lägger om taket. Mycket skitigt och svettigt arbete. Jag hade hängt upp nytvättad handduk på toan men låtit den smutsiga hänga kvar i tron att maken ska fatta att han kan torka sina jobbarlabbar på den SKITIGA handduken och inte den nytvättade. Gör han det? Nä. Han tar den nya så klart och därmed syns ingen skillnad på nytvättad och skitig.... Jippi? Eller???

Exempel nr 3: Äldsta dricker vatten, juice, saft osv för trehundrafemtitolfte gången... Använder hon samma glas mer än en gång? Självklart inte.

Men jag tar av mig glasögonen och tycker genast att det ser mindre skitigt ut om det inte hade varit för det faktum att det liksom knastrar och klibbar fast brödsmulor och diverse annat under fötterna när jag går barfota på husets golv...
Vilken tur att jag nästan alltid använder innetofflor, ja, för annars hade jag nog inte stått ut.

Pöss på er.

Mor(r)sning.

Till slut fick jag ändan ur soffan och tog mig till butiken. Mat måste vi ha. Inte jag då. Nu för tiden räcker det med att jag tänker på mat så ramlar kilon på mig så jag försöker strunta i mat. Problemet är bara att jag blir som en spottkobra när blodsockret blir lågt. Lättstött, humorbefriad och gråtmild är andra karakträsdrag jag också få dras med, inte så smickrande men annars tar det ett tag innan jag svälter ihjäl om vi säger så.
Bara för att jag tycker det är så himlans roligt på Konsum (ironi) var jag tvungen att åka dit igen direkt när jag kom hem med matkassarna. Innanför dörren hann jag när det slog mig att jag glömt en skitviktig sak. Nu trodde ju jag att då tar väl familjen hand om matvarorna som jag lämnat i kassarna på hallmattan. Det hade dom. Kassarna var flyttade till köket men ej urplockade. Idioter!!

Pöss på er.

Scener ur ett äktenskap.

Förhandsinformation:
Vit duk (löpare) på köksbordet. Värdelöst i familjen Gafflan. Totalt fucking jävla värdelöst. Den är befläckad med kaffe, o´boy, nudelbuljong, smör, brödsmulor, etc nästan innan den ens kommit på bordet.
Orsaken är enkel, det är bara jag som tar bort eller flyttar på duken om jag ska äta något vid köksbordet medan övriga (i familjen) skiter fullständigt i detta medan jag blundar för fläckarna med bägge ögonen.

Maken: -"Har vi ingen annan duk att lägga på bordet?"
Gafflan: -----------------
Maken: -"Jo men alltså...den är ju så...fläckig!?" säger han men lägger den ändå på bordet.
Gafflan: -----------------

Jag river (helt plötsligt blev jag 5 år), under tystnad, av duken från bordet och lägger den demonstrativt i tvättkorgen.
Nu har vi köksbord utan duk bara för att jag blev så jävla trött och I don´t care längre!!

Pöss på er.

Mitt experiment.

Gafflans köksbord och stolar fotade i morse innan min och makens frukost. Nej, jag har inte poltergeistar i huset.

Ser ni stolarna? Klart ni gör.
Då ser ni också att det är två stycken som står en bit ut på golvet. Den högra stolen har stått så sedan middagen igår kväll. Det är makens plats och det är sällan han ställer in sin stol efter middagen. Jag vet fan inte varför. Vari ligger svårigheten???
Den vänstra stolen har maken användt under natten som gick när han varit uppe och kollat blodsockret...och stolen...ja den har han inte puttat in.
Experimentet går ut på att se hur länge stolarna kan stå sådär lite random ställda på golvet. Jag ska inte ställa tillbaka dom förstår ni. Jag ska se om någon märker något. Jag kan berätta att den vänstra stolen har satts in till bordet av yngsta men den högra...den står där den står.
PS. Döttrarna sover ju inte i synk med oss så dom äter frukost när det passar dom. DS
Pöss på er.

Till tjuvarna!

Vi åker bort några dagar...eller inte, vi kanske bara låser in oss i källaren och leker att vi är på semester.
Hos oss finns inget att sno. Döttrarnas laptopar är med, likaså kameror av alla sorter, mobiler, pass och pengar. Guld, smycken, kontanter och andra värdesaker är tryggt förvarade hos banken i bankfack förutom lite värdelösa pesetas. I övrigt har vi vakter i form av larm, grannar, anhöriga och en annan "kompis" till oss. Jag lovar...han är skithungrig och sitter på insidan dörren!

Smily heter han men han är inte särskilt glad...faktiskt.

Dom värdelösa pesetasen ligger på köksbänken så slipper du/ni besväret att leta. En kvarts syltburk med 50-öringar finns i tallrikssåpet, lika värdelösa.

Ses!
Pöss på er.

...men idag då?

Idag kan väl det hända som nästan aldrig händer.
Att någon annan än jag plockar med disk eller torkar bord och arbetsbänkar.
Att någon annan tar fram dammsugaren när hela köksgolvet blir fullt av brödsmulor och ostbitar(?!).
Att någon torkar ur mikron efter användning.
Att någon gör rent spisen när det har stekts ägg, baccon eller annat "sprättigt".
Om jag är sur?
Näää, bara irriterad.



Värsta scenariot...

Pöss på er.

Klappat o klart.

Makens ögon alltså. Fotade framifrån och på bredden och tvären, uppifrån och ner. Allt var bra...åh det är skönt att slippa sådana besök på ett par år.
På vägen hem blev vi akut hungriga och sladdade in på en Sibylla i Munkedal. Nu är ju inte det världens mest hälsosamma mat den där kioskmaten men guuuuuuud vad gott. Satt som en smäck rakt ner i en tom magsäck! *höhö jag rimmade*

Hemma möttes vi av doften av nybakat. Mm, luktar gott men det enda jag "ser" för min inre syn är disk, söl och kladd. Maken är snabbt inne och kan konstatera, efter inspektion av köket (för min skull tydligen), att:
-"Du kan komma in Gafflan! Det är lugnt man ser nästan inga spår alls efter bakningen!"
Det där med spår beror lite på med vilka ögon man tittar men faktum är att dom hade städat efter sig, kanske inte så som jag gör men helt acceptabelt.
Pöss på er.

Tack så jävla mycket!

Här kommer man hem, glad i hågen och möts av matdofter i hallen.
Ljuvligt luktar det och jag är hungrig som en varg. Det doftar baccon. Mmmmmums, tänker jag och frågar om dom lagar mat. Jodå, det hade dom gjort, maken, äldsta och yngsta. Fattiga riddare med stekt baccon till...
Om det fanns mat till mig?
Nope.
Jag tänker i alla fall inte laga någon mat sen. Jag klarar mig bra på vatten och luft, förresten så bantar jag just idag. Vilken tur...
Pöss på er.

Dagens status.

-Äldsta mår bättre från förkylningen men ligger inne med jordens huvudvärk så hon blir hemma idag också.
-Yngsta är dunderförkyld så hon är hemma.
-Gafflan mår illa, har kill i halsen, huvudvärk och är tät i näsan.
-Maken klagade över huvudvärk och rinnande ögon igår kväll.
Vilken thriller! Tror det blir en spännande helg! Som upplagt för att föräldrarna blir förkylda lagom till helgen känner jag. Bajs säger jag för vi ska ha en container hem under helgen, vi har samlat på oss en himla massa krafs igen.
Nä, nu blir det jobb och så ska jag ringa yngstas mentor och sjukanmäla det lilla livet.
Pöss på er.

Dagens resultat...så här långt.

Maken har bett mig tvätta bilen...utvändigt!
Okej, det kan jag väl göra...någon gång...när jag känner för det!
Bara för att han känner för att ha en ren bil med en gång så betyder ju inte det att jag känner för att utföra sysslan exakt på studs just nu!
Nä, för jag tvättar! Inte för att det är roligare utan för att när man väl har kommit igång så får man liksom passa på medan lusten finns, eller hur??? Under tiden som Fru Whirpool gör grovjobbet så kan jag göra annat evighetsarbete.
I den här familjen så är det ingen som ens försöker hjälpa till men dom är underbart bra på att dra fram saker, äta upp all mat, bygga på tvättberget och använda glas och tallrikar! I mångt och mycket känns det stundtals som om dom bor på hotell med all inclusive. Den hotelldrivande husfrun, Gafflan, börjar tröttna och när det till på köpet klagas över att det luktar något konstigt i kylskåpet eller att jeansen inte är tvättade e t c det är då jag funderar ännu mer över om man inte skulle ta en sista minuten till medelhavet för då slipper man allt evighetsarbete.
DET, mina vänner,DET ÄR SEMESTER!
Hälsningar Gafflan.

PS. Signaturen försvann på detta inlägg DS.