Jag ska bara säga det att...

...jag jobbar ihop med ett gäng egoistiska, negativa, bakåtsträvande neandertalare. Män med andra ord.
Auran av negativitism som omger majoriteten av dem är så påtaglig att jag idag fick hälla ut mitt kaffe på frukostrasten och gå därifrån. Risken att jag exploderade eller kanske rent av imploderade var överhängande.
Ni förstår att ALLT som dom äger och innehar är bäst och det andra har är skit samt att ALLA andras åsikter (än deras egna naturligtjävlarvis) är fel och godtages icke för då är man dum i huvudet som tycker på annorlunda vis. Jag säger inte att jag på något sätt skulle vara perfekt men hos dom är allt svart eller vitt. Det finns ingen annan färg att välja. Trångsynta jävlar säger jag bara!

Nu blev jag allt lite negativ jag också men mest är jag arg.

Pöss på er.

Men vad trevligt!

Jag varken syns eller hörs. Osynlig.
Det har bokats tider för hälsokontroll hos företagshälsovården här på jobbet. Jag t o m svarade i telefon när sköterskan ringde. ALLA har fått tider. Även den tillfälligt anställde.
Tydligen ingår jag inte längre i personalstyrkan för jag fick fan ingen tid. Fanns inte ens med på personallistan.  Längre. Jobbat här länge? Tja, 13 fucking jävla år anser jag som lång tid.
Nu är jag ganska så pissed off.
Så sur faktiskt att jag har inte ens nämnt det för cheferna och speciellt inte för den som lämnade in personallistan till vårdcentralen.
Här ska fan inte trugas!

Slut på meddelandet.


Pöss på er.

Slå en volt och släpp en fis.

Händelse.
Pruttattack.
När?
Igår.
Var?
På jobbet, mitt kontor.
Vem pruttattackerade?
Min ena chef. Pruttade och lämnade kontoret i samma stund som fisen slank ut och jag fick sitta med skammen. Thank you very much!
Vem dog stankdöden?
Jag.
Vem tror att jag är "en av grabbarna" på jobbet?
Alla. Utom jag. Jag ÄR ju kvinna.

Apropå prutt.

Den på bilden ovan supergoda måltidsbaren. Mitt nya knark. Enda nackdelen är gasbildningen i magen.
Jösses! Just saying.

Pöss på er.

Det som skulle bli...

...fortsättningen på rotfyllnad av min tand slutade med tandutdragning.
Av tanden bakom.
Jag är helt slut nu. Har en huvudvärk som heter duga och inväntar värk där tand satt så fort bedövningen släppt. Fick nämligen bedövas å bedövas å bedövas å bedövas lite till för att slutligen B.E.D.Ö.V.A.S ytterligare lite mer.
I kategorin värk kan jag meddela att högerarmen (som värkt som satan sedan förra veckan) har nu slutat värka. Nu är det mer som att gå omkring och ha en fantastisk träningsvärk med extra stelhet som följd. Men jag stretchar, vrider och masserar överarmen på både gott och ont. Ibland är det liksom lite skönt att plåga sig själv. Jag ska i alla fall inte överbära tunga saker. Säkert inte på ett tag framöver. Känner jag mig själv rätt har jag glömt bort det så snart sista smärtkänningen lämnat armen. Det kan jag ta gift på!

Nu ska jag vila lite till så får vi se om jag kan gå till jobbet efter lunch. Jo, tandläkaren rekommenderade att jag tog det lugnt och jag tog henne på orden och ordinerade mig halv jobbdag idag. Ibland är det fantastiskt skönt att vara sin egen lilla kontorschef.

PS. Naturligtvis har jag meddelat mina riktiga chefer. DS

Pöss på er.

Vad jag gör???

Tappra försök att organisera tillvaron.

Julklapparna är klara. Nästan.
I övrigt är det vår min tur att ha julafton. Jag skriver vår (som i familjens) fast det känns mer som min alldels egna privata julaftonsbjudning och att resten av familjen mer är gäster. Maken konstaterade att det var skönt att inte ha något "projekt" (som i renoveringsarbete inomhus) där deadlinen var julafton utan att han mer kunde chilla fram till jul. Men eller hur!? Chill, chill säger jag när jag sitter med mina "att-göra/kom-i-håg-listor" och en handlingsplan på matvaruinköp lika lång som mig själv. Jag hade också tänkt "chilla" lite men det får bli efter jul. PÅ jobbet för han har julledigt med betalt men det har inte jag. Olika falla ödets lott. Min blev att jobba. Ja, ja vad är väl en bal på slottet...
Annars gör livet som livet vill. I fredags t ex blev jag så rosenrasande hjärnblödningarg på min ena chef att jag valde att gå hem från jobbet. Det är sällan jag blir så arg men det blev jag. Orsak? Tja...enligt mig så ifrågasätter jag chefsegenskaperna hos min chef. Starkt.
Nej. Vi har inte pratar om det "arga" förra veckan eller med varandra. Jag har inget mer att säga i just det ärendet. Verkar inte som om han har det heller.

Pöss på er.

Var katten har jag lagt den nu???

Jag kan inte riktigt hitta energin, som jag behöver just nu, till mitt arbete. Samma visa varje morgon. Likt en elitidrottare står jag i hallen och slår mig på kinderna, daskar mig på låren och hoppar på stället och upprepar högt för mig själv:
KOM IGEN NU GAFFLAN!
DU KAN!
DU KAN GÖRA DET!
DU KAN VARA EFFEKTIV OCH ENERGISK!
NU KÖR JAAAAAAAG!
Sedan kastar jag mig ut genom dörren och flyger nedför backen till jobbet och...
...likt en ballong pyser energin ur när rumpan landar på kontorsstolen.
Va??
Jag behöver MER semester eller hur?

Pöss på er.

Trött.

Det fortsätter blåsa och jag känner mig mer blåst än vanligt. Urblåst om jag ska petnoga.

För övrigt trodde vi (på jobbet) att efter den hysteriskt stressiga jobbsituationen innan semestern att det skulle bli lagom med jobb nu så här på lågkonjunkturens och åtstramningarnas höst.
Tillåt mig skratta lite nu va?!
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA!
Så ÄR det inte!
Ena chefen är så stressad att han knappt kan prata ordentligt. Jag sa till honom att ta en valium och tagga ner. Han hade inga valium annars hade han tagit tio stycken, sa han.
Själv märkte jag att jag blev väldigt irriterad, på kunderna, när jag för hudrafemtielfte gången var tvungen att börja om...och om igen...och om igen...och om igen i letandet efter ett pris hos en leverantör. Som att gå och gå men aldrig komma till dörren.
Inte bra. Inte bra att bli sur på kunderna alltså men i morgon är en helt annan dag.
PS. Jag har tuggat tuggummi idag...igen. Minnet är bra men jävligt kort. DS.
Pöss på er.

Är det något knas med blogger?

Jag skriver inlägg som publiceras på min blogg men inte uppdateras på andras där jag vet att jag finns i blogglistan. Tidpunkten för inlägget jag skrev var 12.40. Mycket märkligt. Jag har tagit bort det.
Det här är ett test.
I övrigt har jag inget att rapportera mer än att jag idag har agerat datasupport åt äldre herrar, som om jag inte har nog med arbete. Det är så himla lätt för mina chefer att säga, "det är bara att gå ner till Gafflan på kontoret så fixar hon/hjälper till".
Mmmm...jättelätt.
Pöss på er.

Orka.

Jag tog en risk och satte mig i soffan efter arbetsdagens slut. Risken bestämde att vi struntar i fönstertvätt idag. Jag var inte sen att säga ja till det.
Idag har jag sysslat med allt annat än mina ordinarie sysslor t ex har jag:
- varit ämneslärare åt en som studerar till ämneslärare (don´t ask!).
- lärt mig hur man budar på en hjullastare på en auktionssite (don´t ask där heller!).
- varit företagsledare när mina inte vill, vågar eller kan (fortfarande don´t ask).
- pratat med sur kund angående om varför jag skickat betalningspåminnelse (ja? det finns kunder som inte har vett i huvudet och då måste man förklara ingående om hur det går till att betala sina fakturor och helst i tid).
Pöss på er.

Ur funktion eller fullt i minnet?

Tror det är något fel på mig eller ska vi säga min hjärna. På riktigt alltså.
Varför kan jag inte komma ihåg när jag ska få besök av försäljare på jobbet? Förra veckan ringde det en kvinna och skulle komma som igår...trodde jag. Försäljaren dök inte upp och jag tänkte att det är väl idag då? Nä-hä, ingen människa idag heller. Jag får väl hoppas på morgondagen då? Problem dock...jag ska vara ledig. Ingen orsak alls utan bara sådär, för att jag känner för det. Ska vi satsa på att besöket blir i morgon när jag inte är här för det skulle vara så typiskt liksom.
Å till alla er som tror att jag inte har kalender, almanacka, papper eller pennor så kan jag meddela att det har jag visst, det är bara det att jag glömmer att skriva in besöken. Bra va?!

Det är inte jag på bilden.

Pöss på er.

...och nu...

...blir det inte något inte något intressant eller meningsfullt inlägg utan lite vanligt måndagsgnäll.
Vår fasta telefoni fungerar inte på jobbet eller jo, fax och bredband funkar men inte att ringa samtal. Felanmälan är gjord det är bara det att ena chefen ringer mig på min privata mobil femtielva gånger och frågar hur det går med telefonerna. -"Inte vet jag, dom är döda, svarar jag lite surt, för du vet man pratar inte med någon verklig person utan en förinspelad röst som ber en knappa in än det ena än det andra. Jag är ju ingen tekniker!"
Att jag var sur berodde på att jag tyckte han kunde ägnat sig åt felanmälan innan han åkte till andra sidan av Sverige på jobb men det är ju såååå mycket lättare att bara lämna över till sin kontorsanställde.
Det har i alla fall varit lugnt på telefonfronten idag...det är ju skönt.
Pöss på er.

Stör(d).

Det finns en del saker som jag stör mig på och bland det absolut värsta som finns är när någon sitter med en bläckpenna i handen och trycker på knappen som fixar att man kan skriva med pennan...
Klick, klick, klick, klick, klick...klick, klick, klick, klick...klick, klick, klick...i all evighet.
Klickande under telefonsamtal, konversationer, instruktioner och samtal. Jag kan inte koncentrera mig utan hör bara detta klickande. Sjukt irriterande.
Min ene chef är en sån där som klickar på pennan tills jag blir galen och jag måste lägga band på mig att inte gå fram till honom och slita pennan ur handen på honom eller skrika LÄGG AV!!! *såååååå moget*



Lägg speciellt märket till den superfina texten...det ska stå "irritationsmoment" i fall ni undrar.

Så...nu funderar jag på att samla ihop alla klickbara pennor på hans skrivbord och slänga gömma dom.
Pöss på er.

Det finns kunder och så finns det kunder.

Visst ska man vara ödmjuk och behandla jobbets kunder med respekt och integritet men ibland går det liksom inte. Speciellt inte dom som jag på riktigt undrar om dom har alla hästar hemma eller varför lyset är tänt men ingen är hemma...
...och varför ska jag vara sällskapsdam åt just den sortens kunder som finns inom kategorierna:

1. Jag sitter bekvämt här och skiter i att du har annat att göra för det har inte jag.

2. Jag pratar hela tiden för att jag älskar min röst och att ljuga om alla icke sanna eller påhittade saker jag har gjort i mitt liv...bla, bla, bla, bla...

3. Jag flörtar lite för att jag tycker att jag är sååååå jävla snygg och oemotståndlig eftersom jag har duschat i alla fall en gång den här månaden.

Ur min synvinkel, kan man säga.

Pöss på er.

Jag kan inte sluta tänka på...

...Evkaterina. Säljaren jag hade hos mig på kontoret i går. Alltså henne behöver jag inte tänka på men dom där enoooooorma tuttarna spökar.
Jo, för när hon satt mitt emot mig, på en något lägre stol än min, så kunde jag liksom inte undgå hennes tuffsenufsingar så att säga. Lagom blickfång eller hur jag ska beskriva det. Hon pratade på om det hon skulle sälja och det jag tänke var:
"dom är inte äkta, dom är inte äkta, dom är inte äkta, dom är inte äkta (som ett mantra nästan). Riktiga tuttar har mera fett på sig och inte bolliknande hårda till utseendet. Riktiga tuttar skvalpar runt när man rör på sig"
Inte Evkaterinas hårda, perfekta, runda enooooooma tuttar. Nej, inte hennes inte...eller jag kanske bara är avis?! Jag??? Näääääää...
Ville bara dela med mig av vad som pågår inne i mitt huvud ibland.
Tack för ordet.
Pöss på er.

Ja, jösses!

Jig har jyst avslitit ett mite mid Evkaterina från Russland eller Polski, svårt att säga men hon bröt oroväckande micket på Russka (eller Polska). Hade äldsta varit med hade hon snabbt o lätt kunnat avgöra det bums för dom har väldigt många polacker i sin klass.
Evkaterina jobbar som säljare är typ 25 år. Skitsmal, skitsnygg och hade enoooooorma tuttar uppushade innanför kavajen. Snäv kort kjol gjorde att hennes ben såg ut att vara flera mil långa. Hon såg mer ut som urtypen för en Playboymodell (utan det blonda håret) än en säljare. Inte vet jag vad hon jobbat med innan hon kom till Sverige men...
Jag köpte det jag skulle av henne för vi ändrar sällan på något men jag kan garantera att hon får säkert sålt mer hos mina manliga kollegor i kontorsvälden än hos kvinnorna.
PS. Karlarna hos mig glodde i alla fall så att ögonen höll på att poppa ur huvudet på dom. DS
Pöss på er.

Denna dag.

Mycket konstig dag. Kanske inte konstig men jag har faktiskt inte fått gjort ett enda nyttigt skapande dugg på jobbet, inte ens hämtat posten.
Varför?
Tja...
...först kom den sjuke men numer ganska friska chefen på besök. Måste ju prata lite eller hur!?
...så har plötsligt hela världen (nästan) fått spatt och måste ringa till jobbet mest hela tiden. Det tar på krafterna att säga "stopp o belägg" och "nej tack" till försäljare. Tala engelska med afrikanska medborgare som vill att vi ska "hjälpa" till med överföring av miljoners dollar eller pund för procent på beloppet...jaaa...eller hur. *himlar med ögonen*
...sällskapsdama sig lite åt en fd anställd som tydligen har all tid i världen att sitta och störa mig. Nej, jag har svårt att säga till just den personen att gå men å andra sidan så kan jag väl prata ett par ord...en stund.
...å så lite annat "hjälpa till" som jag inte tänker gå in på här mer än att det var irriterande.
...och mitt i allt så ska jag ju ha fikarast OCH lunch!
Fatta! Jag hann ju knappt läsa bloggar eller facebooka!!! *skoja*
Pöss på er.

Jobba.

Man "hittar" mycket bilder när man googlar. Jag lånade den här.

Har ni sett på hockey?
Ok. Jag utgår ifrån att ni sett det på teve i alla fall.
Då har ni säkert hört supportrarna ropa hejarramsor och/eller sjunga för att heja på sitt lag. Har ni hört när dom skalderar i kör, "JOBBA, JOBBA, JO-O-BBA" om och om igen? Som för att hålla takten åt laget, så att dom inte slappnar av och tappar fokus.
Jag kände mig lite ofokuserad och slapp på jobbet igår. Idag vill jag att ni ropar:
JOBBA! JOBBA! JO-O-BBA!
Bra!
Då går jag till kontoret nu och ni fortsätter heja på...visst!?
Pöss på er.

I väntan på fikarast!

Jobbar kort dag idag...jag och min hosta och mina bihålor.
Snöar blötsnö gör det också, grått och blaskigt.
Jag är trött...det är egentligen inget ovanligt men jag är ovanligt trött! Så det så!

Gästhamnen Hunnebostrand. "Ja se dé snöar, det vá väl roligt! Hurra!" Inte ett dugg!

Pöss på er.

Jobbets vara eller inte vara...

Jag är på jobbet!
Jag vet inte om det är bra eller dåligt men just nu känns det som en dålig idé.
Kan i och för sig bero på att jag forfarande är i chock efter uppvaknandet men när maken så snällt mer surt påpekade att min klocka ringt flera gånger (som om jag inte redan visste det) var det lika bra att gå upp och gå till jobbet. Just nu känns det mer som att stanna under täcket hade passat mig bättre. Vi får se om jag får något gjort...ska bara sluta stirra rakt fram med tom blick först!
Idag är det solförmörkelse.
Pöss på er.

Jaha...

...å nu då?
Något nytt och intressant att skriva eller berätta om?
Nix...inget..det är tomt men jag skulle ju kunna berätta hur blond jag är!
Vad sägs om att jag kollar ordentligt vilken Alf (han hette så i förnamn, säger vi) i kundregistret (på jobbet) det är som jag skickar faktura till. Annars kan det hända att en annan oförstående och SUR Alf (han som fick fel faktura) ringer.
Det roligaste idag är nog att en av grabbarna här på verkstaden har fått "Dagens Ros" i vår lokala tidning. Han hjälpte en äldre dam att fiska upp hennes glasögon ur containern för återvunnet papper, hon råkade slänga dom samtidigt som tidningarna. Snällt utav honom va?!
Pöss på er.