tisdag 24 september 2013

Att det är tisdag...

...har jag inget emot.

Att mina döttrar är tidsoptimister på morgonkvisten och att jag då kan få ge mig upp ur sängen för att leta efter en nyckel som äldsta förlagt och att den med allra största säkerhet ligger någonstans i hennes oorganiserade ryggsäck och skramlar runt. Det trodde inte hon men överallt där jag letade eller föreslog så ratades det utan pardon. Till slut struntade jag i hela nyckeln. Äldsta också. Sedan "försvann" hennes telefon och telefonen är viktigare än livet självt. Den hittades.
Yngsta (som inte är fullt så förvirrad när det gäller nycklar och telefoner utan mer i klädval) stod utan en tråd på kroppen kl 06.57. DET är stressande för kl 07.00 måste hon och äldsta gå till bussen. Jag tror hon hann få med sig jackan.

Pöss på er.

5 kommentarer:

Anna sa...

Hoppas hon inte bara tog jackan :)
Jag kan också irra runt efter nycklar men inte i sista minuten, men har man stor väska försvinner dom alltid i någe hörn!
Ha en skön kväll!

Ezter sa...

Du var snäll som gick upp, tycker jag!

Susjos sa...

Ja, du var verkligen snäll som gick upp :)

Vero sa...

Känner igen allting allt för väl. ;-)

Fru Venus sa...

Just nu, för en kort stund, känner jag att det är skönt att de flyttat hemifrån :-) Pöss!