Igår var vi på Nordens Ark. Vi träffade på en kopparsnok på vår färd genom djurparken och döttrarna skrek av förtjusning, jag mer av skräck. Den var kanske i storleksordning något större än en blyertspenna men orm som orm gör ingen skillnad tycker jag. Yngsta ville gärna plocka upp den men då höll jag på att svimma och sprang förbi ormhelvetet på tider där jag lätt kunnat kvala in på 100 m till stundande OS. Höga hopp rakt upp hade jag också fixat, om det nu funnits en sådan gren.
Pöss på er
8 kommentarer:
Ta ett skutt över Atlanten och impa på Os-folket, vet ja. Så att svenska tanten får en revival i utlandet. Eller vival, kanske jag ska skriva för vi har väl aldrig varit inne förut? Vad jag vet.
Hehe! Du är för rolig (även om det är medvetet eller inte). ;-D
Kram M
Nordens Ark, en av de få djurparker som inte ger mig ångest. Djuren har stora hägn. Inte lika bra som frihet men ändå.
haha.
Min lillebror jobbar där!
Å ormar som är så fina. Höga hopp måste väl finnas med som OS-gren?
Då var det dig jag hörde där bortifrån andra sidan fjorden igår, det var nån som skrek i högan sky.....Tack för vinket!
Kram
Kopparsnoken är en ödla. Tänk på det nästa gång du ser en så behöver du inte bli rädd. Hoppa högt och springa 100 meter är så kul!
som inbiten ormfobiker (kan det heta så?) skulle jag hängt med där på 100 meters loppet, ödla eller orm... fy för båda!
Skicka en kommentar