|
Lånat på Google. |
I natt har jag lyssnat på en hostande yngsta. Hon må vara tonåring och stor hur mycket hon vill men mammaränderna och oron för
hur det låter när hon hostar går inte ur och då blir hon liten och bebis igen. Så när yngsta hostar då är mamman vaken och lyssnar. NU är jag trött...
ZzZnAarRrrk på er.
9 kommentarer:
Sådana är nog vi morsor...Tack & lov!
Hoppsan, sådana farsor finns nog också *fniss*
Ta hand om er!
Precis så är det. Det är en mammas lott att oroa sig...
Känner igen mig. Både i mammakänslorna och i trötthetskänslorna..
Den där oron har jag förstått släpper aldrig...
Jorå en mammas lott OCH att tjata är visst en mammas lott också om man lyssnar på min dotter, men... det gör man inte, lyssnar alltså!
Hoppas hon snart blir frisk!
Ha ha känner igen de där, men nu inga barn hemma men en man som är döende dom gånger han är sjuk :)
Kram
Ja nog är det så alltid...
Japp, känner igen mig:)
Mamma är man hela livet! Ändå skönt att hon ligger hemma och hostar och inte befinner sig på andra sidan jordklotet. Här kan du alltid komma rusande och rädda henne om hon ropar! ;)
Skicka en kommentar