Jag spottade och fräste. Morrade högt. Suckade tungt och ljudligt. Stampade med foten hårt i golvet och bestämde att jag vill inte, precis på samma sätt som en trotsande treåring. Hjälpte föga! Med ett bestämt grepp om lilla vattenflaskan styrde jag ut mig på gatan...tveksamt satte jag ena foten framför den andra. Det gick tröööögt och tungt på ovana ben, det var jobbigt, svettigt och flåsigt. Egentligen var det fruktansvärt obehagligt hela tiden men NU när det är gjort, är det väldigt skönt.
Jag har varit på promenad. Om än inte en så lång sådan men i alla fall...promenad. Med tvång måste jag jaga motivationen för den kommer sannerligen inte flygande till mig bara sådär medan jag sitter i soffan. Jag har väntat...länge...utan att hitta den men nu får det vara slut med att titta på när muffinsmagen väller över byxlinningen och hur julgranen växer sig och grann på ryggen för i morgon planerar jag att göra om det igen.
Pöss på er.
15 kommentarer:
Det var ju jättebra gjort! Gör det igen imorgon. Kram
Haha! Ibland får man verkligen ta till våld på sig själv för att få tummen ur! Duktig du som överlistade motivationen!:D
Kan du skicka över lite av den där motivationsbacillen till mig?
Heja, heja, heja! I morgon gör vi om det. Ja, vi!
Märkligt. Jag menade inte alls att vara anonym.
Heja Gafflan!
Ja! Efter ett tag så kommer du att gilla det, iallafall hoppas jag att du gör det...
Tänk att få gå samma promenad vi tog ner till er sjöbod..havet...hamnen...båtarna...hösten...
Fy fanken vad skönt!
Bara att vandra vidare, snart är du beroende, jag lovar! :-)
Promenader är sköna om man är på rätt humör och har bra väder
Helt rätt! Vi peppar så mycket vi kan!
Heja dig! Bra jobbat!
Att det skall vara sååå trögt!
jag är likadan...
Heja heja Gafflan! :D
Bra jobbat!!!!!
Skicka en kommentar