...kissa en gång till. Så när det var gjort var det dags att gå upp och äta för han hade lågt blodsocker. Han är inte direkt tyst när han är uppe och en diabetiker med lågt socker har ungefär lika fin fingertoppskänsla som om en boxare skulle plocka bär med boxhandskar på...alltså det funkar inte så bra. Nog om det!
Idag ska vår kära gammelbil göra sin sista färd till skroten. Känns konstigt för det är första gången på över 10 år som vi bara har en bil men jag misstänker att om några år har vi nog en ny gammelbil för äldsta lär väl bli med körkort så småningom.
Apropå Baby Foot så lovar jag att rapportera om resultatet men det lär dröja en vecka eller så innan man ser effekten (om det nu blir någon).
Pöss på er.
10 kommentarer:
Känner igen det där med män och lågt blodsocker... Jag har också en gammelbil som börjar blicka mot skroten, men sen är jag utan... Tisdagskram vännen :-)
Idag känner jag mig också lite skrotig. Men jag hänger nog med ett tag till. Kram!
Ja, det värsta med arbetsdagar är att klockan ringer så tidigt.
Underligt det där med bilar. Hur de kommer och går i ens liv... =)
hehe läste det där om Babyfoot, jag har också köpt det och ska testa i veckan tänkte jag, vi kan jämföra fötter sen du och jag :-) Om det inte funkar så kan vi trösta oss med att vi är två som åkte dit på det (minst) *S*
Fy fasen vad fort nätterna går.. Man hinner ju knappt sova juh.. ;)
Sorgligt att köra gamla bilar till skroten, så många minnen på nåt vis...
Det är inte kul att ta farväl av en bil hur skrotig den än är. Jag har alltid älskat mina...
En blink var det här också, var uppe vid 5 tiden pigg som en pelikan men beslöt mig för att jag nog egentligen var trött och så försov jag mig och nu är det lite oreda i mitt lilla huvud.
Agneta kram
Varför är nätterna så olika långa?
Skicka en kommentar