tisdag 15 februari 2011

Det finns kunder och så finns det kunder.

Visst ska man vara ödmjuk och behandla jobbets kunder med respekt och integritet men ibland går det liksom inte. Speciellt inte dom som jag på riktigt undrar om dom har alla hästar hemma eller varför lyset är tänt men ingen är hemma...
...och varför ska jag vara sällskapsdam åt just den sortens kunder som finns inom kategorierna:

1. Jag sitter bekvämt här och skiter i att du har annat att göra för det har inte jag.

2. Jag pratar hela tiden för att jag älskar min röst och att ljuga om alla icke sanna eller påhittade saker jag har gjort i mitt liv...bla, bla, bla, bla...

3. Jag flörtar lite för att jag tycker att jag är sååååå jävla snygg och oemotståndlig eftersom jag har duschat i alla fall en gång den här månaden.

Ur min synvinkel, kan man säga.
Pöss på er.

7 kommentarer:

Nica sa...

Åh fy det låter rent ut sagt - fördjävligt!
Ynkar dig lite - och hoppas att du får in någon kund som kan ge lite motvikt!

4U2 sa...

Ha,ha,ha den bilden passade riktigt bra!

Petra sa...

Schaaaas bort till sådanna.

Anna sa...

Dom ska inte släppas in :)

Dehäreja sa...

Tänk hur en del är funtade.... Hu då!

Marie sa...

:-)

Singelmamman sa...

Såna män (och några kvinnor) jobbar jag med daglidags. Jättekul. Inte.