Jag är rastlös, så in i glödhetaste RASTLÖS!
Rastlös och vill göra massor, rastlös och vill inte göra något.
Jag blir inte klok på mig själv! Faktiskt...det kunde ju egentligen vara lätt fixat att ta på sig jackan och gå ut en sväng. Få dämpat sin oro och alla funderingar. Gå av sig lite dålig och negativ energi men jag är orkeslös och håglös. Som en degklump...formas lite som den känner för inte som jag bestämt att den ska vara. Flyter liksom ut och svämmar över och känner sig ynklig och gråtfärdig på samma gång. Jag har inte PMS, "lyckliga veckan" ska snart infinna sig.
Medelålderskris, klimakteriehormoner...??? KAN vara så!? Jag känner inte igen mig riktigt nu. Ältar saker om och om igen. Nää, inget kan ändras, gjort är gjort och framtiden vet jag inget om och det gör ju ingen, tröstar jag mig med.
Jag är jättebra på att peppa andra och vara positiv men urusel på att trösta mig själv. Maken "fattar" inte, han är min man, inte min vännina även om han är min bästa vän.
Fasen vad jag gnäller...
Återkommer.
Pöss på er.
13 kommentarer:
Hm, kanskje du har fått i deg for mye sukker? Dette er nok den berømte dørstokkmila. God helg, håper du finner noe energi gjemt i en krok.
Dags för nya vyer????
Komma till centralorten och få sig en kopp kaffe kanske... ;)
Pösselpöss
Åhhh sånna dar är inget kul....
Hoppas det vänder snabbt!
Usch det är inte roligt att känna så. Ibland hjälper choklad och vin och massage :)
Men söta du, vad jobbigt att gå runt såhär. Du kanske skulle behöva lämna man och barn och komma bort några dagar. Energiboosta med en väninna på ett härligt Spa är aldrig fel.
Du får veckans största Styrkekram.
Vet inte om jag ska skratta eller gråta, hädanefter behöver jag bara skicka länken hit istället för att skriva egna inlägg :-). Precis så är det ofta för mig numera. Men klimakteriet? Va? Jag är ju bara... eeh...45....
Choklad, sex och massa rödvin brukar hjälpa. ;)
Jahapp alla damer, nu är det så att klimakteriet infinner sig MYCKET TIDIGARE än vad ni tror;) Det börjar redan i 35-årsåldern, då hormonerna börjar att falla.... Det är ju inte så att klimakteriet infaller NÄR mensen försvinner, utan den börjar mycket tidigare än så, och håller på i många år. Kan ju vara en sisådär 10 år, bara för att du ska känna dig glad och hoppfull;)
Så det kan visst vara det du känner.
Själv så anser jag mig vara en klimakteriehäxa, är ju 50+, men jag har mens fortfarande nu och då. Mest varje månad...ibland hoppar det över..
När mensen väl försvinner helt och hållet så kallas det för menopaus. Vad nu det innebär veté f-n! Och jag orkar inte bry mig om det just nu, utan lever i nuet.
Japp, damer. Det är bara att gilla läget!
Nu har ju jag hört, och upplevt, att motion kan hjälpa upp det hela. Mig hjälper det om jag svettas utav bara f-n på gymmet*viskar* Humöret blir mycket bättre, och jag svettas inte så mycket sedan då i mitt vanliga liv liksom.
Jag har ju tänkt att jag ska klara av det här utan att äta en massa hormoner, att fixa det på "naturlig" väg med kost&träning, för det tror jag på.
Det är ju såklart bara planer, men ändå...jag VILL att det ska funka, och jag vill INTE äta en massa skit.
Läs på lite, och lägg upp en hyfsad plan är rådet;)
Åh vännen vad jag önskar att du kunde komma med de andra nästa helg! Träffa nya människor, se och göra nya saker, se nya ställen, komma bort lite, prata med "likasinnade"...finns det ingen möjlighet? Massor med "icke-oro-kramar!!
Mysko, det här är tredje bloggen jag hamnar på idag där skribenten börjar fundera på om hon är i klimakteriet. Det är nog bara nåt i luften!
Tänk så kul det vore om du kom med nästa helg! Jag tror också att du behöver några dagars miljöombyte. KRAM
Ibland önskar man att man förstod sig på sig.
Säger som andra i kören: kom med oss, kom med oss. Alltså nästa helg till Åland! När jag läser Trollpackans kommentar så känner jag att det nog ligger väldigt mycket i det. Jag svettas überdjävligt på gymmet, men inget på dagarna. Inte heller när jag dricker vin... Kram på dig!
Skicka en kommentar