Tungsinnet la sig som en blöt äcklig filt av ull över mig. Bara sådär.
Ni vet det där evighetsarbetet som man utför men aldrig blir färdig med...ett sånt är matlagning. Ibland så blir jag så jävla trött. Aldrig att någon annan i familjen kan ta initiativ till att se till att vi får föda i oss. Nä, det tas för mycket för givet att maten bara helt plötsligt från ingenstans ska dyka upp på bordet.
Maken tror det är så enkelt. Inte fan är det så att jag bara kommer hem och öppnar kyl och frys och börjar improvisera, nä, oftast finns en tanke redan på morgonen eller dagen innan om vad som ska ätas. Så funkar jag. Annars hade det bara serverats snabbmakaroner och korv här och en helvetes massa smörgås.
Jag tycker om att laga mat...när jag har tid och när vi ska ha gäster...men vardagarna kan dra dit pepparn växer.
Så det var lite gnäll. Tack för att ni stod ut!
Idag ska jag be till solguden för det här gråa vädret som vi har här gör ju ingen människa på gott humör. Kallt är det också, bara 9 grader.
Sen ska jag be om ett trollspö som jag kan vifta med så att hemmet blir skinande rent och välorganiserat på ett litet kick.
Det var väl en bra idé!
22 kommentarer:
Stackars dig - men vet du - du har massor av medsystrar, tro mig.
Här har du en medsyster. Om du får ett sådant där trollspö, kan jag få låna det nästa helg då?
städfix till dig kanske, eller matfix! Lite frågor till dig då, ok?
Är det hitta på rätter som du tycker är det jobbiga med vardagsmaten?
Eller är det att laga den som blir trist?
Ibland hjälper det inte med suckar och tjat, då måste man helt enkelt ha familjeråd! :)
Bestäm att döttrarna lagar mat en dag i veckan - dom KAN, det finns inget som heter "jag kan inte".
Bestäm att maken lagar mat en dag i veckan, så har vi där befriat dig från 2 dagar i alla fall.
De dagarna ska inte du stå runt hörnet och kika så att det lagas rätt, eller skärs rätt osv, du ska sitta och njuta lite (jag står gärna bakom hörnet eftersom jag är bäst på matlagning, så pekar jag och tillrättavisar och så blir ju Leon lite less såklart).
Om det är att komma på maträtter så har ni också ett familjeråd. Antingen bestämmer ni mat en vecka var eller så varsin dag i veckan eller liknande. Det är ju visserligen en procedur som då måste upprepas typ en gång i veckan, men det är ju samtidigt trevlig att sitta och surra lite tillsammans :)
De veckor som jag planerar maten går allt så himla mycket smidigare än om jag inte gör det, som den här veckan, det har blivit hopkok av det som finns, visserligen roliga hopkok men jag avskyr att stå halv 5 och fundera VAD vi ska äta!
Kom också ihåg att den som lagat mat får röja i köket - det ska inte du behöva göra efter andra.
Kram på dig!
Malla:
Att hitta på maträtter är inga problem utan det är själva genomförandet som stinker.
Tack så mycket för bra peppning och råd. Nu fick jag något att fundera på :)
Kram.
Förstår precis vad du menar! Och att hitta på något nyttigt, nytt och gott varje dag år ut och år in är sååå tråkigt. Men mina tonåringar måste hjälpa till, ibland, nä oftast. Och jag tror att de gillar det, för vi har ju tid att prata då. Men så har vi nästan alla kvällar tillsammans också. Varannanvecka när de är här.
Understöder å det varmaste Mallas kloka råd! Ni är ju faktiskt fler i familjen och i vilken lagsamling står det skrivet att det är du och ingen annan som alltid ska kämpa med vardagstristessens själsdödande rutiner? Dessutom gör du ungarna en tjänst för framtiden om du involverar dem i hushållet! Fram med ordförandeklubban nu och sammankalla till familjeråd :o)
Gnäll bara , vi kan ta det :-) Här i huset lagar 12 och 14 åringen middag på torsdagar, funkar bra. Två dagar innan får jag veta vad de vill laga så vi ser till att allt finns hemma då. Om du hittar ett sånt trollspö, kan vifta över lite städ-stoft hitåt då? Tack raring, Kram!!
Kommer du på trollformeln så hojta till. Och ang barnen... hos oss förväntar sig stortjejerna även framdukad frukost har jag märkt. Det mönstret måste vi bryta känner jag.
haha det där lät som jag.
Här bedrivs en hotellrörelse har jag märkt.
Frågar jag nångång vad vi ska äta till middag så får jag svaret: Vad har vi i skåpet? Eller ta nåt lätt....
Jag lessnade väldigt mycket i veckan och tog lite rester till mig själv och struntade i resten av hotellgästerna när dom kom innanför dörren. :-)
Det var en del förvånade ögon o frågor om vad de skulle äta....
Jag var elak nog o ryckte på axlarna och sa att på det här hotellet så måste man meddela om man ska ha mat eller inte samt när man beräknas anlända, gör man inte det finns det inte någon mat!!
Sambon suckade mest och började koka makaroner *flin*
Jag gnäller också ibland så in i helsike, även om jag tror på det där med positivt tänkande.
Som jag ser det gäller det att få den övriga familjen engagerad med hjälp av peppning och beröm. Det ska vara roligt att göra saker.
Ett familjeråd där alla får komma med sitt förslag och sedan kompromissa så det passar alla är väl en utmärkt ide´
Vädret kan man ju inte göra något åt men se det positivt. Vilken möjlighet att få sitta inne och kura. Tända ljus, se på film... eller varför inte sätta döttrarna i gång med städning med efterföljande uppskattning i form av något de vill ha.
Ja, det är inte så jäkla enkelt som det låter, men man måste försöka förändra så alla mår bra. Även DU!
"Om mamma är glad är alla glada"
.....hmmmmm......alla har goda råd när det gäller matlagnigen och jag har inget så......men däremot det det stickiga, halvblöta och kvävande täcket som DESSUTOM är kallt det har ju jag också förstås..........och det är lite lite dämpande på humöret.......det är inte ens exotiskt.....kram
Får jag låna trollspöet sen?
Här behövs hjälp till det mesta.
Och medsystrar finns det gott om.
Jag har försökt lära Maken att byta toarulle. Jag har ropat högt från toan, och när hon kommit dig med andan i halsen så har jag utbrustit i
- men titta, det FINNS ju nya toarullar här!
eller
- kolla! det var inte svårare än så här att byta, mäh, tänk att jag klarade det när du inte gör det. Och du som är så händig!
Då tjurar maken. Han förstår piken men anlägger en trött min och himlar med ögonen och suckar..
Vi är flera..
Men visst är det tröstlöst ibland! Hoppas du kan ta ett snack med döttrar och make så att de kan ta sitt ansvar. Lätt att det blir bekvämt och ouppskattat när de är vana att du sköter det.
Gör revolt, vettja!
Kram på dig!
(Och du, det här vädret suger verkligen musten ur en!)
visst är det trist med vardagsmaten....jag gillar oxå o laga mat ...när jag har tid. Hatar frågan : Vad har DU tänkt idag. FAN Hatar att tänka vardagsmat.
funderar på att börja med veckamatsedlar ...göra 4 olika och köra på dom
I dag hämtade jag dottern hos en kompis hos sovit över hos. Där ligger mat framme för att tina. Det var mamman i huset som lagt fram till pappan att laga. Inte ens när hon ska jobba så kan idén komma från mannen. :)
Hoppas trolleritricket fungerade. Du kan väl skicka formeln till mig! ;)
Tror du att fen skulle kunna göra ett litet svep här åxå när hon ändå håller på? vardagsmaten är pest att laga, fest är mycket roligare;))
Kram Bibban
Jag hatar också att laga mat på vardagar när man har ont om tid... Försöker lära upp katten, men det fastnar så mycket päls i maten bara!
Jasså nähä...du har heller inte färdiga lagom varma hamburgare i ditt trä på utsidan??? Eller en färdig potätegratäng i bakfickan...
Skumt.....
Pössen A
Herr C brukar laga mat men sedan är det tvärstopp!
Dammsugaren tittar han på som den vore ett ufo och tvättmaskinen tror jag inte han ens vet var i huset den finns...
Nu hoppas vi iallafall på bättre väder va?
Pöss och kram
Köp en kokbok till mannen.Det gjorde jag. Numera är Plura en husgud hos oss.
Det är också det ständiga dilemmat hemma hos oss. Jag gillar verkligen att laga mat, men har ett h-vete att hitta på rätter och är kass på att planera. Därför har matlagningen blivit en väldigt negativt laddad sak för mig. Min sambo är kass på att hjälpa till och hitta på maträtter. Det får nog bli familjeråd här hemma också, för snart säger denna obetalda kocken upp sig, så då får dom dra till pizzerian istället.
usch vad jag avskyr att hitta på och laga vardagsmat...så tråkigt! pöss o kram
Skicka en kommentar