Invation.

Det är tisdag. Fast det vet ni.
Jag är aptrött. I natt har jag inte sovit bra. Var uppe och örade runt, ni vet toaletten, dricka vatten. Maken var uppe samtidigt, tror det var blodsockret som spökade eller så var det axeln. Jag lyssnade inte så noga. Han kan föra samtal som om han var klarvaken och det var mitt på dagen, det kan inte jag för jag vill gärna kunna somna igen och det kan jag inte om jag måste svara på en massa krångliga frågor mitt i natten.
I natt var jag dock tvungen att få upp kropgluggarna ordentligt för maken trodde eventuellt att vi blev invaderade av aliens. Ett konstigt sken ut över havet fångade hans intresse. Inte ett klart sken utan ett i dimma eller dis. Kan ha varit aska också. I alla fall så konstaterade jag att det var månen och inte något ufo med rymdvarelser och vi kunde tryggt gå och lägga oss igen. Maken somnade på några nanosekunder och jag tillbringade eoner med att kolla på tapeten och klockan innan jag somnade enbart för att väckas av makens väckarklocka. Tack mannen!
Sen måste jag ha somnat en stund i alla fall innan alarmet gick och det var dags att skutta ur sängen (lätt överdrivet).
Det kommer att bli en lång dag idag, jag känner det.