måndag 19 april 2010

Tid att tänka.

Vår lilla kommun har drabbats av en tragedi idag. En olycka med död som konsekvens.
Jag ska ägna kvällen åt att känna tacksamhet över min familj, att känna sorgen med den unga killens föräldrar och anhöriga, att tillåta världen stå still en stund.
Stå still så som den bara kan när man drabbas av sorg.

12 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Hörde precis om olyckan på radio.
Man stannar onekligen upp när något sånt händer...
Hoppas ni får en fin kväll.

Bibban sa...

ja det är viktigt att ta vara på det man har.
Kram

Jesse sa...

usch vad tragiskt :/ Ska tända ett ljus här hemma ikväll.



Ps. Hur har du fixat så det står gafflan under varje inlägg. Är det så illa att man måste lägga upp bilden varje gång eller finns det ett sätt som gör att det automatiskt hamnar där? Tacksam för svar, helst i en kommentar på min sida. =) tack!

Tant Björn sa...

Vi borde alla vara tacksamma VARJE DAG för vad vi har, ingen vet vad som händer i morgon...
*Kram*

Knasterfaster sa...

*KRAM*

BrunettAnna sa...

Jag håller med du...en dag när man berkligen stannar upp...å uppskattar alla man har omkring sej!!
Fin tanke!! Pössen /A

Fru Venus sa...

Jag är rädd för dessa tankar. Vet med mig att jag själv inte skulle klara en sån förlust. Stackars familj. Kram till er alla. Alla dagar.

Malla sa...

Huvvaligen :(
Stor kram!

Jesse sa...

Det står att jag inte kan logga in med uppgifterna från blogger.

vet inte om jag anger rätt men jag skriver in min mail som jag loggar in med på blogger.com samt mitt lösenord och automatiskt kommer min bloggadress upp.. e det fel mån tro?

Stjärnkraft sa...

Det är vid sådana här tillfällen, när en ung människas livsljus blåses ut av en nyckfull vind, som man verkligen undrar över meningen med livet. Över det orättvisa i att barn rycks från sina föräldrar på det mest brutala vis som tänkas kan. Mitt hjärta blöder för pojkens familj; inga ord är stora nog att trösta eller fylla det tomrum som har uppstått.

B i t t e sa...

Det är så hemskt och tragiskt varenda gång nåt sånt här händer... Och varenda gång blir jag lika tacksam för att mina ungar är hemma och fortfarande finns hos oss. Man måste ta sig tid att fundera över den tacksamheten lite oftare så att det inte behövs tragedier för att bli påmind om det man har. *ryser*

Finnpajsaren sa...

Usch ja... orden räcker som inte till vid såna här besked... Fortsätt kramas, älska och njuta av varandra!