Veckans sanning.

Jag har dålig kontakt med min mamma och mina yngre syskon.
Varför kan man undra...? Tänker inte lägga ut det här men så är det bara. Det kan bero på att jag ville göra saker på ett annat sätt i livet eller rättare sagt med livet. Bevisa något för mig själv och andra, det är lite invecklat.
Syster 1 är min helsyrra och bara två år yngre än mig. Henne har jag valt att inte ha någon kontakt med av olika anledningar. Jag älskar henne MEN det betyder inte att jag tycker om henne och dom val hon gör/gjort i livet!
Syster 2 är tretton år yngre än mig och alldeles underbar. Hon är min halvsyster (vi har samma mamma) och den jag träffar mest som, fast olika pappor, är mest lik mig med vad hon vill uträtta i sitt liv.
Bror. Lilla lillebrorsan (vi har samma pappa)...det skiljer tjugotre år oss emellan och jag har svårt att ha en relation till honom då han bodde många år i Halland efter att min pappa och hans mamma skiljt sig. När min pappa dog, för snart fyra år sedan, var han omyndig och bodde tills myndighetsdagen hos min helsyster. Nu har han återvänt till Halland och jag kan bara önska honom lycka till.
Mamma ja...det är komplicerat. Jag älskar henne så mycket!
Ja, det var en sanning som jag tycker är jobbig när jag ser att dom allra flesta runt omkring mig har väldigt bra familjerelationer. Jag har lovat mig själv att jobba hårdare för förbättrade kontakter med mamman och syskonen. Deras vilja kan jag inte göra något åt och får leva med det som blir!