Visar inlägg med etikett Yngsta. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Yngsta. Visa alla inlägg

fredag 27 november 2015

Övning ger färdighet

heter det.
Och det gör det säkert. Också.
Jag vet inte om det är jag eller yngsta som måste öva mer men att jag skulle låta henne övningsköra bil med mig som passagerare vid något mer tillfälle ser jag som högst osannolikt.
OMG!!
Jag har aldrig varit så rädd i hela mitt liv...
eller i alla fall just då.
Skrattade hysteriskt gjorde jag också. Med ena handen på bildörrens handtag. Ni vet flyktinstinkten och adrenalinet var på topp. Jösses!
Vilken tur att det finns trafikskolor. Jag betalar mer än gärna!!

PS. Yngsta tar körlektioner men lyckades övertala mig att få köra lite... DS




Pöss på er.

tisdag 6 oktober 2015

Hur står det (s)till?


Samtal med yngsta i bilen.

Yngsta: Det känns som om jag har glömt mina glasögon.

Jag: Men du har ju inte glasögon!!

Yngsta: Nä. Exakt! Och det är det som känn så konstigt?!?!


Ibland så undrar jag över mina ungar.
Mycket.


Pöss på er.

torsdag 3 september 2015

Jaha...

jag snorar väl vidare in i hösten.

Yngsta spanar in balklänningar, studentklänningar, skor, studentmössor och studentpartyresa. Hon tar visst studenten till våren!
När blev min bebis stor??

Surrealistiskt var ordet.



Pöss på er.

måndag 13 oktober 2014

På resa.


Inte jag dock utan yngsta som ska till Polen. Hennes klass (samhällsvetarna) och ekonomerna har fått förmånen att under 5 dagar vistas i Krakow.
Det ska göras besök med guidning till b la Auschwits-Birkenau, gettot i Krakow, slottet Wawel och saltgruvan i Wieliczka.

PS. Jag har satt på ordverifiering. Skräpkommentarerna tar överhand. Så ni får stå ut ett tag. Tack!


Pöss på er.

fredag 10 oktober 2014

Försova sig lite.

Denna vecka har varit äventyrlig när det kommer till sömnen. Ni vet. Ena dagen uppe i tid, andra dagen uppe men komma till jobbet med andan i halsen. Stressigt.
Aptrött men kan ändå inte sova. Naturligtvis sovit som en klubbad när alarmet går av på morgonen. Så det har varit lite svajigt med när vi, som i jag och yngsta, kommit upp på morgonen. Självklart är yngsta uppe längre på kvällarna än vad som är nyttigt för henne men jag har slutat tjata om NÄR hon ska vara i säng. Ska man (som i detta fall är yngsta) gå upp senast kl 06.00 fem dagar i veckan så borde hon har lärt sig att kl 23.30 är alldels för sent för andra aktiviteter än att sova.
Så idag, fredag och allt, vaknade vi (jag och yngsta) när hon i normala fall går till bussen vid sjusnåret.
Nu är jag på jobbet och jag hann i tid. Yngsta får ta nästa buss och på landet betyder det två timmar senare!

Känslan när man försovit sig.
Bilden har jag helt ärligt "lånat" från google.

Nej!
Nu skiter jag i det här med att sova eller inte och tänker köra fredag ända in i kaklet.
Jag börjar med att jobba. I alla fall fram till kl 13.00.
Sen.
Sen ska jag hem å sova!!!



Pöss på er.

tisdag 23 september 2014

Färdigreglerad.

Vem? Yngsta.
Vad? Tänder. Sitter numera rad i rad. Jämna och fina. Perfekt bett.
Hur lång tid tog det? 2,5 år av "långsam käkkirurgi" som yngsta kallat det.
Är vi nöjda? JAAAAAAA!

Pöss på er.

tisdag 4 mars 2014

På agendan.

Idag ska jag och yngsta på utvecklingssamtal.
Det ska serveras "varma fiskar". Jag har nämligen fått lite mer vatten på min kvarn angående inställda lektioner i studiehjälp t ex (som yngsta har i b la matte). Jag är skitirriterad!
Jag tror det kan bli intressant. Om inte annat lite svettigt. För yngstas klassföreståndare (den stackar´n får ju ta emot allt från ris till ros).
Nej, jag skäller aldrig på lärarna.
Jag diskuterar med mycket bestämd röst och tonläge.
Jag hävdar rättigheter och skyldigheter.
Jag blir en lejonmamma.

Pöss på er.

torsdag 13 februari 2014

Ansvar.

Svenska.
Substantiv
ansvar
1. skyldighet att ansvara för något (sak eller aktivitet), skyldighet att vara den som ser till att något blir rätt utfört (och får ta på sig skulden om så inte blir fallet).
Det är ditt ansvar.

Så har jag uppfattat ansvar.

På döttrarnas gymnasieskola pratas det mycket om ansvar. Det ansvar som eleverna har. I tid och otid får vi som föräldrar veta att det är viktigt med ansvar. Det pratas mycket om gymnasieskolans frivillighet (jag veeeeet) och att det liksom därför skulle vara extra viktigt med ansvar. Ansvar för sina studier, mot lärare och medstuderande elever. Ansvar för studiematerial, passa tider, insamlande av information, uppförande mm.

Yngsta har dyslexi. Hon tar sitt ansvar och ber om hjälp i de ämnen där hon tycker att det behövs. Hon har nämnt det i förbifarten hemma och jag har inte uppfattat att någon varningsklocka ringt. Inte ens plingat lite.
Vid första utvecklingssamtalet med hennes klassföreståndare sa jag klart och tydligt (det finns t o m dokumenterat i skrift) att om det börjar gå snett så vill jag veta det med en gång så att det kan styras upp och åt rätt håll utan en massa omvägar, svett, tårar och oro!
Nu har yngsta hamnat helt ur kurs i bl a matten (kröp det fram). Här skulle jag kunna skriva en hel novell om hennes mattelärare och ifrågasätta hens lämplighet att vara pedagog men jag tänker bespara er det eländet. Och nej det är inte så att det bara är yngsta som har problem med hen utan även andra elever som varken har dyslexi eller andra funktionshinder. Så har vi lilla klassföreståndaren som är mer frånvarande än i skolan. Det finns lite mer att ösa ur när det gäller yngstas lärare men jag tänker inte ta det här. Jag tycker att jag som förälder har rätt att ställa krav på pedagogerna precise som jag ställer krav på andra yrkesgrupper jag kommer i kontakt med.
Min undran är nu vilket ansvar kan man förvänta sig att lärarna har gentemot sina elever och dess föräldrar?
Är dom helt friskrivna från sådant (ironi)?
Jag tar mitt och yngsta sitt men berörda lärare svarar varken på telefon eller mail! Fy fan vad skönt det måste vara att lägga allt ansvar på eleven!!



Kram från en engagerad/irriterad/till viss del arg

torsdag 23 augusti 2012

Rutiner är bra.

Rutin och vardag är bra. Känns tryggt på något sätt.
Morgonrutiner är också bra.
Äldsta sköter sig själv.
Yngsta har under hela sommarlovet basunerat ut att hon minsann ska bli bättre på att lägga sig i tid på skoldagar för att slippa vara så trött på morgonen och att bli bättre på att äta frukost.
Hur det går?
Igår var det nemas problemas.
Idag är allt som vanligt...
...alltså var hon dödstrött, hoppade över frukost och sprang till bussen. Är jag förvånad? Inte ett skit.

Pöss på er.