Jag skyller på regnvädret. Japp det gör jag!

Maken har ett sätt att göra om sina konstaterande (högt och tydligt så att det inte ska undgå mina öron) till att det på något konstigt sätt skulle ingå i mina ansvarsområden att ha koll på och då liksom ligga före och vara förutseende och få dåligt samvete för om det skulle fallera. Som att det skulle vara mitt ansvarsområde att ekipera honom. Maken har inte fattat att jag (nuför tiden) "don´t give a shit" om jag får uttrycka mig så.
Här kommer ett exempel på saker han konstaterar högt och tydligt på sitt alldels egna speciella sätt:

* Det är jättestora små hål i mina skor!
Då låter det så här i mina öron:
"Du måste åka och köpa nya skor till mig omedelbums för jag vill inte bli våt om fötterna längre och om jag blir det är det ditt fel och förresten så vill du väl inte att jag ska gå runt i trasiga skor på samhället och ute bland folk för då kan dom ju tro att vi är värsta trashankarna och inte ens har råd med skor och du vet att jag hatar att besöka kläd- och skobutiker så därför är det typ ditt fel att jag har hål i skorna!"

Ungefär så.

Han är 55 år, har eget VISA-kort med tillhörande pengar, körkort och bil...så

...vad är problemet?

Alltså jag har slutat bry mig. Jättemycket faktiskt. Jag är färdig med småbarnsåren. För länge sedan!!



Pöss på er.