Va? Nä, jag är arg!

Alltid.
Det är jobbigt.
Att vara ödmjuk och inte måla fan på väggen är inte min grej. Längre. Nej, jag har lust att slå någon på käften. Gärna de människor jag är arg på.
Sen är jag trött också.
Mentalt utmattad av att hitta lösningar. Börjar varje dag med "Idag...". Fast det skiter sig. Alltid.
Jag sätter inte mig själv först. Det är extremt energislukande att ständigt vara steget före eller på hugget.
Känner mig som Dr Jekyll och Mr Hyde. Om någon frågar hur det är säger jag att det är bra, fast jag egentligen har ett svart hål inom mig. Aldrig att jag talar sanning. Kommer aldrig att hända.
Det kanske känns ärligt här men jag skrapar bara på ytan.

Det här får bli det sista jag skriver på ett tag.
Nu ska jag försöka bli en hel människa.
En glad människa.
En människa.

Jag och min kompis.

Möt min nya BFF!

Jag har en mörkgrå. Den finns inte på bilden.

Elektrolux Ergorapido, två-i-en, alltså en stor och en liten (handdammsugare) att dammsuga smulor med t ex.
Mitt ack så slitsamma liv som dammjagare fick helt plötsligt något lite mindre ångestladdat över sig och att jag hatar att dammsuga är en underdrift. För erkänn. Att dra runt på dammsugaren är inte så himlastormande roligt. Nej! Det är t o m deprimerande när sladden inte räcker dit jag vill eller dammsugarens bulliga kropp fastnar någonstans på vägen. Kånkas upp och ner för trappor och så svettigt det blir ska vi inte ens tala om. Så då gör vi inte det. Nu kan jag dammsuga, grus, smulor, hår eller damm lite efter hur det kommer och inte behöva ta allt på en och samma gång.
Denna lilla gynnare är sladdlös, lättputtad och det bästa av allt är utrustad med LED-belysning på munstycket så att människor som jag är utrustade med gammelsyn kan se all skit som dammsugs upp och det behöver inte ens vara ljust ute. Nä! Jag kan dammsuga mitt i becksvarta natten. Om jag vill. Jag vill inte det. Än.
Fler personer i detta hushåll som upptäckt användarvänligheten är enligt följande och utan inbördes ordning.
Hr Gafflan.
Frk Äldsta
Frk Yngsta.

Pöss på er.

Living on the edge!

Nu tror ni säkert att jag gjort sjukt spännande saker som i att utmana mig själv med att pussa en spottkobra
eller helt plötsligt börjat med fasadklättring. Typ.
Nej, nej inte sådana banaliteter. Jag har ägnat mig åt mycket (för mig) farligare saker idag. T ex har jag ätit bröd i from av tre smörgåsar och till kvällsmat blev det pannkakor. Allt med vetemjöl i. Nu sitter jag här med lilla vetemjölsöverkänsliga magen och känner hur det liksom bubblar, mullrar och puttrar. Som att ha en inneboende vulkan. En vulkan som jag inte vet om den ska explodera i ett utbrott eller helt enkelt coola ner sig och bara låta det passera. Vi får se. Sjukt spännande...eller inte. Nu tänker ni att jag är ett riktigt nöt som äter vetemjölsbaserad mat det är befogat men ibland kan jag inte motstå och tar den enkla vägen. Ja-a, jag är jävligt lat ibland!

Pöss på er.

Jag glömde ju...

...berätta att maken fick en ny motorsåg i födelsedagspresent av mig när han fyllde år förra veckan. Det kanske inte är världens sexigaste present men...

Megabjörken blir till ved och motorsågen får jobba...

...den kom ju till användning idag och...

...maken också. Han klagar över "spagettiarmar" nu i kväll!?
Ja men va f-n! Gnällspik, sa jag.
Inte.

...snacka om bra tajming. Den var så bra så han sa inte ett ord om att jag skulle hjälpa till så jag ägnade min tid åt att fundera ut vad vi skulle äta och kunde titta på inifrån köksfönstret när han lät presenten jobba. Jaa-a...ibland är det lätt att tillfredställa sin man! *blink, blink med ögat*

Pöss på er.

Att försova sig.

Jag försov mig idag.
Skitjobbigt men lyckades ändå komma till jobbet bara en kvart försenad.
Jag och stress är ingen bra kombo. Då händer det saker som att jag kletar mascara överallt runt ögonen utom på fransarna, missar att pricka på tandkräm på tandborsten så att det hamnar på golvet. Spiller ut ett glas vatten när det liksom inte finns tid att torka upp. Drar på ett par strumpor bara för att köra stortån rakt igenom. Leta nya strumpor och helst utan hål. Kurr i magen och tar ett äpple i farten och vid första tuggan sätta tänderna rakt i en brun mjuk fläck. Ta på sig jackan och ta just den som har trasig dragkedja och, naturligtvis, fastnar den så att jag måste dra den över huvudet för att komma ur dess grepp, lite tvånströjesyndrom och panik när jag inte riktigt fick av mig den snabbt nog. Leta efter husnycklarna som plötsligt är borta. Då måste man vända uppåner på väskan på hallgolvet bara för att upptäcka att dom ligger på skoskåpet. Som avslutning på, väg ut genom grinden, var jag tvungen halka på en snigel också och sträcka ut en ljumske som inte riktigt var med på det...och inte jag heller.
Att försova sig är ingen hit och i morgon ska jag ställa två klockor.

Pöss på er

Hur mycket tid...

...får bloggandet egentligen ta?
Måste man skriva varje dag?
Jag har 133 goa följeslagare till min blogg. Jag är jätteglad för att ni vill följa lilla mig och läsa det jag skriver. NI är underbara och utan er, ingen blogg! Så enkelt är det.
Jag följer många bloggar. En del av av er är låsta, andra bloggar sällan, en del har slutat. Det är svårt att finna tid till att hälsa på hos er, det tar timmar av tid som jag kanske inte alltid har. Jag prioriterar vilka jag ska läsa (med läsa menar jag både läsa och kommentera) och får dåligt samvete för jag vet att ALLA har något intressant att berätta eller bilder att visa. Det är ju i grund och botten därför man bloggar, för att få respons på något man skrivit eller vill visa i bild. Kommentarerna är det bästa. Gensvaret. Det är ju DET man vill ha!
Jag har märkt att jag mer och mer bloggar och läser bloggar på arbetstid. AJA BAJA!! Får man inte göra, jag vet det.

Nu tror ni kanske att jag ska sluta blogga? Njaeä det hade jag inte tänkt men det kan bli lite glesare mellan inläggen för jag måste läxa upp mig själv och bli mer disciplinerad. Avbloggifiera mig lite. Lite så. Se om inläggen kommer lättare till mig än när jag känner att det måste bli ett inlägg eller två per dag "bara för att".
Hur tänker ni?
Hur mycket tid får bloggandet ta?
Har bloggandet blivit ett "måste" istället för något roligt och lustfullt?
Pöss på er.

Fullt upp.

...så var det kvällen.
Eftermiddagen inleddes med att stressa hem för äldsta skulle nämligen till frissan.
Förvirrade ungar (yngsta hade kompis med hem) fanns i mitt kök och höll som bäst på att länsa kylskåp på ALLT som var ätbart. Jag blir stressad av ost på golvet, smulor överallt och smör på diskbänken, bara så att ni vet! Vilken tur att jag inte skulle vara hemma...
Lämnade unge hos frissan, åkte och handlade mat, måste ju fyllas på som ní märker. Andra ärenden uträttades samtidigt. Glömma lite och vända tillbaka innan man är hemma. Grrrr...
Hem, packa upp och in matvaror.
Säga hej då till yngsta som gick till gården.
Ut på promenad med L, en timme tog den rundan.
Dö en liten stund i soffan med dagstidningen.
Laga mat.
Väcka maken som somnat riktigt gott i sängen. En del har det bra! *ironi*
Efterlysa yngsta via SMS, tänk vad svårt det ska vara att komma hem en avtalad tid!!!
Plocka undan lite, starta diskmaskin.
Fotboll på TV...jaaaaag dööööör.
Plugga engelska med yngsta. Hon var skitduktig, läxförhör gick som en dans, fast hon var trött som en sengångare. Tyvärr vet hon att sådant som trötthetsgnäll inte biter på mig. Det är HON som har läxa inte jag...och jag är ju en evighetsmaskin.
Svärmor ringer, nääää, jag hade inte tid att prata. Tar det imorgon (dumma mig?).
Så lära sig ett nytt språk, spanska, kommer att tala det flytande om tre år bara så att ni vet. Stava? Nä, det blir för krångligt att hålla reda på alla vågtecken och upponervända frågetecken, bokstäver som inte ska uttalas fast dom finns med...och lite så. Yngsta igen men hon är duktig, riktigt duktig på språk fast hon har dyslexi. Tack för det!
Nu är det snart dags för "Krabbfiskarna" och det vill jag inte missa! Sen, sen ska jag soooooova ända till klockan 06.15 i morgon då vi börjar om igen.
Pöss på er.
PS. Jag orkar inte hälsa på er i kväll...förlåt...DS.

Jag...

... är inte snäll idag!
Nej, jag har inte PMS eller något liknade tillstånd. Huvudvärken har försvunnit så det kan inte vara den heller.
Jag har skällt och gnällt på tre medarbetare inklusive min ene chef (tänk om jag får sparken!?).
Jamen va f**!
Jag kan inte vara snäll alltid och tro mig jag är en väldigt snäll människa i vanliga fall.
Kan jag skylla på vulkanutbrottet på Island eller...?