tisdag 9 december 2014

Igår var


jag superirriterad.
På maken.
Egentligen hade han inte gjort något utan det var nog bara det att han existerade.
Eller andades.
Stackars sate.
Jag tror att det är mina hormoner. Pendlar mellan att vara himmelskt harmonisk till gräsligt grinig och gråtmild. Flera gånger per timme dag. Det är liksom som så att jag måste säga till mig själv (i mitt huvud) på skarpen att "Skärp dig!" innan jag reagerar. Hormonerna spelar en spratt mest hela tiden. Ungefär som när man vara tonåring och på väg att bli vuxen.

Jag tycker inte det är roligt att bli äldre.


Pöss på er.

5 kommentarer:

Realisten sa...

Vissa dagar undrar jag varför människor överlag existerar. :-)

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Klimakteriet?

Ezter sa...

De där Makarna, de har det inte lätt! Ibland saknar jag min jättemycket, ibland efter att ha träffat honom i fem minuter blir jag irriterad!

Åsa Hellberg sa...

Jag vet, det är förfärligt!

Stina sa...

Måste vara klimakteriet - tror jag ;-)