Komatrött, smådeppig, magkatarrsgnällande kärring med för lite vilja i förhållande till tid.
Jo men jag har tid. Massor av tid. Viljan däremot är lika med noll.
Jag ser att det behövs tas mer än ett handtag både i hemmet och på jobbet men blundar och tänker att "i morgon...".
Så ska man ju vara smal, snygg, social, aktiv och syssla med allt från knyppling till maratonlöpning. Framför allt ska man vara jävligt lycklig. Det kan inte jag. Vara 100% lycklig 100% av min tid. No way. Vem fan är det?! Fast jag tror ju att alla andra är det hela tiden. Varenda sekund.
Då hopar det sig. Allt. Lägger sig på hög. Och skaver. Gör skavsår i samvetet. Fula blåsor blir det. Då skaver det ännu mer och magkatarren gör mig till fällkniv i soffan på kvällarna.
Det här var ju muntert (jag är ju i alla fall ärlig).
Pöss på er.
8 kommentarer:
De som låtsas vara glada jämt ljuger! Även om man har det bra, mår bra osv så inte fan är man överlycklig hela tiden! Smal? Vad är det?
Du beskriver det iaf bra. Jag är också där, hej kompis!
Min mamma knypplade när jag var liten. Det var roligt att hjälpa henne med att sätta nålarna i den där remsan minns jag. Då - för 35 år sen - var jag nog lycklig alltid. Det är jag inte nu. Fast jag är smal ;-)
Underbart befriande att någon vågar vara ärlig i en blogg! Inget liv är rosenrött och lyckligt jämt, tyvärr, men nästan ingen skriver om när man mår skit.
Hoppas du mår bättre snart!!
Jag är inte heller glad och lycklig just nu. Livet känns skit, och det utan någon egentlig orsak … [censurerad fortsättning]
Precis så är det ! Skönt att höra att någon annan känner likadant sa hon som inte har städat på två veckor. Slå den du! 😁
Är inte ett piss lycklig. Så du är inte ensam. Fet är jag, städar gör jag inte. So there. pöss på dig!
Å jag känner likadant..
Kram
Skicka en kommentar