onsdag 12 februari 2014

Upp som en sol och ned som en fucking pannkaka.

Det började bra med sol och bjudlunch och slutade med att jag medlade i en krissituation mellan äldsta och yngsta. Smågnabb övergick i regelrätt storgräl och tårar. Jag fick helt enkelt ta parti i det pågående grälet och sätta den arroganta, egocentriska äldsta på plats och förklara att universum INTE enbart kretsar runt henne. Jag vet inte om budskapet gick fram men grälet avslutades. Nu har jag dåligt samvete för att jag tog den enes parti och det är taskig stämning här just nu. Ibland tröttnar jag på hennes emellanåt taskiga attityd och då måste jag be henne begrunda det faktum att bara för att hon är myndig betyder det inte att man kan bete sig som ett rötägg eller säga vad som helst till sina familjemedlemmar och framförallt inte till sin syster. Nu ska ni veta det att det bråkar väldigt sällan döttrarna emellan men den sista tiden har det varit lite smågnabb och idag exploderade yngsta.
Hur gör/gjorde ni?
Det är fasen INTE lätt att vara förälder.


Pöss på er.

9 kommentarer:

Singelmamman sa...

Om jag säkert kunde säga att någon av barnen var elak eller ansvarig för bråket så tog jag parti. Inte annars. Du gjorde säkert helt rätt. Kram

Veronica sa...

Det måste vara okej att säga ifrån. Vill man bli behandlad som vuxen, får man också bete sig därefter. Shit vad jag hatar det sär dåliga samvetet, men försök stå emot. Jag är helt säker på.att du gjort rätt. Kram

Realisten sa...

Fast det låter som du gjorde helt rätt i den här situationen. Jag har ju inga barn, men ändå.

Spader Madame sa...

10 år mellan mina. Jag medlade då det behövdes och den äldste fick ta ett större ansvar. Inte alltid rätt, men man gör så gott man kan!

Knasterfaster sa...

Det är så sällan det händer. Jag låter dem lösa grälen själva om det gäller datorspel. Ibland säger jag åt dem att be varandra om ursäkt och ibland kan jag be om ursäkt för den som brusat upp. Det är lite olika.

Jenny sa...

Åh ja. Shit vad jag känner igen mig. Det är nog den största prövningen som förälder. Att ta parti. Och inte få ångest efteråt... Omöjlig ekvation?

Ezter sa...

Minns det knappt, men visst har det hänt man tagit parti! Tror du gjorde rätt!

Lady Gaggig sa...

Tror också att du gjorde rätt. Man kan bara göra så gott man kan, och även vi vuxna får visa känslor och vad vi tycker gentemot barnen....tonåringarna...

Annars kan man ta den ene, och slå den andre med!?
Skoja!!!!
Kram, Jison

The Queen of fucking Everything sa...

När en är uppenbart taskig och sätter åt den andra bara för att hon kan, då tar jag parti. Smågnabben (som ibland blir jääää-hä-ttestora fast de handlar om ingenting, typ kläder) får de lösa själva, så länge inte blodvite inträffar *snälla säg att det inte bara är mina barn som ibland tom börjar slåss.... trots allt man försökt lära dem...*