onsdag 22 januari 2014

Saker som är jobbiga.

Äldstas relation med kompisar.
Ibland är hon synlig men väldigt ofta är hon osynlig. Satt på undantag. Inte riktigt "en i gänget" eller självklar.
Nu är hon inne i en mörkare period av tvivel, ledsamhet och depp och av att vara osynlig.
Hon försöker verkligen. Jobbar på att vara social, trevlig, glad, generös, rolig och väldigt ofta bjuder hon in sig själv för att överhuvudtaget få lov att vara med.
Det tog till en bra bit in i tvåan på gymnasiet innan hon mådde bra efter att högstadiet varit turbulent. Nu går det utför igen. Hon har alltid gått sin egen väg. Vi har uppmuntrat det men det gör det också att det är svårt att passa in. Man ska ju vara mainstream och gilla och tycka samma som alla andra. Skitsnack säger jag!
Jag vet inte vad jag ska göra.
Jag är bara en mamma.
Jag kan inte be henne göra det jag skulle gjort (i vuxen ålder) alltså be dom som förpestar livet för henne att dra dit pepparn växer. Det går inte. Jag försöker få henne att fokusera på annat. Förklara att bli vuxen handlar om mognad. Mentalt. Erfarenhet som man får med åldern. Och om att våga göra val. Bra val, obekväma och obehagliga val. Som vuxen kan man välja att skita i att lägga tid på "drama" och att reta sig på obetydliga saker. Jag har gjort det. Vill någon prata skit so fine! Jag orkar inte bry mig men att få en ung vuxen att förstå det är inte lätt. Mammahjärtat blöder och jag vet inte vad jag ska göra mer än att lyssna på henne när hon vill prata. Jag knyter näven och tiger och tänker att det säkert skulle vara lättare om vi bodde i en stor stad...eller inte...



Pöss på er.

8 kommentarer:

Singelmamman sa...

Fy fan vad tufft! Hoppas verkligen att din äldsta kan känna att såna "vänner" inte är värda att vara hennes vänner.

Spader Madame sa...

Jäklar. Ibland kan hjälp finnas via andra samtal, trots att man som mamma är bra. Skolans kurator är ett förslag, nya hobbies ett annat. Pepp till dottern från mig!

Anonym sa...

Varmaste kramarna härifrån till både dej, Dottern ....ja, hela familjen.
Sånt där är....tufft. (Läs:så jävligt så man skulle vilja spy på saker och ting...)
Och jag tycker visst att du gott kan råda henne att be dom dra åt h...e. Eller som du snyggare uttryckte det...dit pepparn växer!
Att bara lyssna, förstå och finnas där i svåra stunder är VÄL så viktigt som något annat....
Usch...lider med er....been there, done that, typ.....

Kram Jison

Ezter sa...

Känner igen det, både från mig själv och Mellan. Det är så svårt och som mamma kan man inte göra mycket. Fortsätt göra som du gör, så hoppas jag att det vänder snart igen!
Alla kan inte vara stöpta i samma form, man får vara sin egen! Men det är lättare när man är vuxen. Lite iaf. Kram på er!

I will not keep calm and you can fuck off sa...

Ja fy faaan! Jag har också varit där, min äldsta har också haft problem med kompisar, i flera år på högstadiet. Det svider i mammahjärtat något så förfärligt! Hon har till slut gjort valet att inte umgås så mycket med tjejer, utan mer med killar. Och haft tur att träffa ett gäng killar som hon gillar att hänga med.

Du gör ju det du kan göra, men jag vet att man känner sig så otillräcklig :(

Kram till er båda.

Åsa Hellberg sa...

Vet du att jag tror att du är en jättebra mamma. Låt henne prata och visa att du ser henne. Det kan vara gott nog när tillvaron är pest.

Blåklinten sa...

Jag säger som Åsa Hellberg, du är en bra mamma det är jag säker på.
Jag känner så väl igen det där själv då min yngsta grabb är likadan.
Han vill inte heller vara som alla andra, jobba 7-4 och se fram mot fem veckor semester. Han vill att livet ska vara mer än så, lite konstnärlig som han.
Och det har vi också uppmuntrat.
Han jobbar extremt mycket både med sig själv och det sociala samspelet.
Så pass att han nu gett sig ut på sitt livs äventyr alldeles själv.
Han kommer inte ens använda sig av sociala medel på sin resa som "alla andra" gör..nej han har köpt en typ dagbok där han ska skriva om sina äventyr.Old fashion kanske men han gillar lite grann back to basic.
Och vet du jag tror våra små gör helt rätt. Kram på dig

Fru Venus sa...

Fan. Låter sorgligt bekant :-( Har samma problem med yngsta ända sedan fjärde klass. De senaste fyra åren har hennes kompisar varit 2-3 år äldre vilket betyder att de skiter sig igen nu när de är myndiga och kan göra helt andra saker. Det gör så ont i ett mammahjärta att jag bara vill spy. Kram till er båda <3