...eller om det var Bodil.
Dryga 34 m/s när det var som värst. Från nordväst. Vårt hus ligger högt och oskyddat när det blåser från det hållet. Det tog i så att spröjsen på fönstren knackade på fönsterrutorna.
I morse undrade äldsta om det hade snöat ute. Det har det inte. Det är salt på fönstren och då ser hela världen vit ut. När döttrarna gick till bussen blåste det 28 m/s. Själv tycker jag att det är skönt att komma till jobbet och uppleva tystnaden då jobbets plats är mer skyddat från vindar.
Jag är helt slut i huvudet och aptrött efter Sven-Bodils framfart för det har varit allt annat än tyst.
Ha en trevlig helg!
Pöss på er.
5 kommentarer:
Fytt i tusan ja....kan tänka mej att ni haft det jävligt där ute/uppe....
Lite mer lä i min del av Svens framfart, men nog fasen har han väsnats och ställt till det!
Karlskrället....
Kram, Jison
Mamma var rädd för att taket på den inbyggda altanen skulle blåsa av.
Här har nog SvenBodil tappat lite fart för här har det varit blåsigt men inte fruktansvärt blåsigt
Verkligen livin on the edge, hu!
Stormar är otrevliga! Detta inlägg har inte uppdaterats hos mig, men gör det kanske nu, när jag varit inne och kollat hos dig!
Skicka en kommentar