Idag.

14 november är diabtesdagen.
Visste ni det?

Man delar in diabetes i två grupper, Typ 1 och Typ 2.

Typ 2 kallas också åldersdiabetes och är ett stort folkhälsoproblem. Den är till viss del ärftlig. Vi lever för bra och äter för mycket. Kroppen kan inte bryta ner allt glukos. Här är det ofta en livsstilsomläggning som krävs. Nya matvanor och motion i kombination men blodsockersänkande tabletter men ibland krävs också insulininjektioner.

Maken har diabetes, typ 1, sedan snart 19 år tillbaka. Typ 1 brukar också benämnas barn- och ungdomsdiabetes. Maken var 35 år när han insjuknade. Diabetes typ 1 är autoimmun vilket betyder att bukspottkörteln inte kan producera insulin. Dom insulinproducerande betacellerna förstörs helt enkelt. Kroppen är sin egen värsta fiende kan man säga. Han tar insulin. Minst 5 ggr/dag i magen respektive lår. Olika insulin för olika verkan. Långtidsinsulin och måltidsinsulin. Denna typ av diabetes är ärftlig.
Att leva med en diabetiker betyder att livet måste ha struktur, ordning och reda när det kommer till måltider och andra rutiner. Planering är A och O men framför allt är det viktigt att man förstår och accepterar sin sjukdom. Att missköta sin diabetes leder oavkortat till för tidig död. Maken är frisk, har inga skador på varken hjärta, ögon, njurar eller andra organ och sköter sin diabetes perfekt. Det är jag väldigt glad för. Jag vill fortsätta att leva med honom. Länge!
Hur vi ska fira? Med en påse godis kanske???? SKOJA BARA! Det får bli något extra gott till middag istället.


Pöss på er.