måndag 10 juni 2013

Måndagsblå.

Det där med sömn har blivit ett kapitel helt för sig själv. Känns lite som att vara småbarnsförälder enda skillnaden är att det inte är några barn som väcker mig utan jag själv. Utan att gå in på för många detaljer så undrar jag om jag inte snart har världsrekord i att vakna varannan sekund under natten. Typ.
Antalet hela timmars sömn jag lyckats skrapa ihop är kanske tre. Drömmer, vaknar, tittar klockan, öppnar fönster, snarkar, stänger fönster för att fåglarna låter för mycket, törstig, kissnödig, på med täcke, av med täcke, öppnar fönster...i alla evighet. Amen.
Så. Nu ska fyllkajan (för det är så det känns med för lite sömn i min kroppen) gå till jobbet. Hoppas, hoppas att folk håller sig i skinnet och inte gör något oförutsägbart för då kanske jag bryter ut i gråt...
...eller skratt.

 Pöss på er.

5 kommentarer:

Spader Madame sa...

Det är något speciellt med juninätterna! Känner litet samma lika.

Ezter sa...

Precis så är det! Skitjobbigt!

Susjos sa...

Dags för lite östrogen kanske?

Singelmamman sa...

Samma här! Och på det väldigt tidiga jobbmorgnar. Trött är både mitt för- och efternamn.

Snäckskalsdalen. sa...

Att sova är en konst. Och jag har nog glömt hur man egentligen gör.....tröttsamt!