...över det faktum att jag mer än vanligt himlar med ögonen och inte alltid svarar så snällt så fort maken öppnar munnen och har något att säga. Det finns egentligen ingen anledning mer än att jag nu för tiden tycks himla med ögonen för jämnan. Åt allt och alla! T ex så undrade han i går kväll om vi inte skulle efterlysa (via telefon) vår drygt 18-åriga dotter som var ute på promenad och hade varit hemifrån i säkert över en timme. Bara för att "det är snart mörkt ute".
Glappkäftade Gafflan blev irro och påminde honom om att hon är 18 år och inte 8.
Sedan himlade jag med ögonen.
Jättemycket.
Fast ganska mycket i smyg så att han inte såg.
Faktum är att jag gick ut med soporna och himlade så mycket med ögonen att mitt högra öga vaknade till ur sin ryckfria tillvaro.
Tji fick jag.
Pöss på er.
5 kommentarer:
Att man ska behöva himla med ögonen alltså! Bah!
Själv tycker jag att himlandet kan vara väldigt förlösande.
Jag är benägen att hålla med Singelmamman. Det är väldigt förlösande! :)
Detta himlande ;)
Jag kan inte himla. Det sägs att jag skjuter laserstrålar istället.....inte trevligt!
Kram på sig i sommaren!
Skicka en kommentar