måndag 6 maj 2013

Muntert värre.

Jag har en sån fruktansvärd deppardag.
Nedstämd kan jag känna sig in emellan men riktigt ledsen känner jag mig sällan. Idag ett undantag. Det finns olika anledningar till det. En är hormoner, en annan är att ju mer jag rensar i mina garderober, skåp och andra "gömmor" ju sämre mår jag. Är överraskad för vid alla andra utrensningstillfällen (vi har slängt containervis med saker) har jag inte känt annat än ren och skär lycka över att få "bli av" med massa skrot. Nu ser lag bara lumpen, det fula, det fattiga, det fjuttiga, det trashiga. Tankar om hur livet blev mot vad jag hade tänkt mig ställs mot varandra. Slår ifrån mig idiotfunderingar och intalar mig att gräset är inte alltid grönare på andra sidan. Kanske lite saftigare men säkert inte grönare. Och jag har val. Gjort val. Väljer hela tiden. Alltid ett val.
Så har vi det här med tiden.
Att den går för fort och känslan av att inte hinna med. Stress. Vad jag stressar för vet jag inte. På utsidan syns det inte men på insidan... Denna förbannade inre stress och hjärnan som ALDRIG tar semester. Tinnitusen som är hysterisk nu. Satan vad trött jag är på detta förbannade oljud som ljuder i mina öron dygnet runt. Hörs allra bäst på kvällen vid sänggående. Jag kan inte somna brevid maken längre. Jag måste ha lite ljud för att döda öronljudet. Det blir halvsova i soffan till teveljud innan jag kan stappla upp till maken och somna.
Jag ber om ursäkt för mitt tråkiga inlägg men livet är fan inte bara räkmacka och bubbel! (inte i dag i alla fall)


Pöss på er.

11 kommentarer:

Ezter sa...

Kan känna igen känslan, men jag har lärt mig tänka mer positivt. Det låter klämkäckt och tramsigt, men jag har verkligen jobbat med mig själv. Min sjukgymnast har stor del i detta. Jag har gått hos henne i ca 1½ år. Vi pratar och hon menar att kropp och själ hänger ihop. Lär dig andas rätt, känn andningen har hon sagt tusentals gånger, känns det som. Och man kan andas i olika riktningar! Helt konstigt, men det går. Hojta till om du undrar vad jag menar :) Kram på dig!

Singelmamman sa...

Känner med dig och känner så väl igen mig själv! Minus tinnitus. För det har jag inte. Visst kan jag känna lite sorg över vissa val jag gjort, frivilligt eller "tvingats" till. Men i stort känns livet ok.
Skickar en stor KRAM!

Jenny sa...

Åååh vad jag känner igen mig. Om det nu kan hjälpa att veta att man inte är ensam.
Hoppas du får bättre dagar snart!

Åsa sa...

Aj då... det låter inget vidare.
Försök ändå se det som att det är ju de där valen som gjort dig till den du är i dag. Som har gett dig all erfarenhet, ödmjukhet och kunskap. Utan det hade du ju inte varit DU!! Försök också att se det fina i livet du har, fokusera på det och försök att glädjas åt det lilla.
Kram och hoppas du snart mår bättre! <3

Susjos sa...

Då är vi två som har tinnitus!!!
Tyvärr blir det bara värre och värre för mej, men det är bara att gilla läget.
Haft tinnitus sen mars 1996, och i början var det svårt att somna med det. Nu orkar jag inte bry mej längre om det där ljuden i båda öronen-de finns alltid där som en kär gammal vän?!
Tyvärr har min hörsel blivit sämre och sämre också,så nu lever jag med hörapparater sen många år,som ska dämpa tinnituset lite,men det vete tusan!
Tror tyvärr att det är jympamusiken som förstört mina öron och gett mig detta tinnitus!
Men va tusan, det ska inte få mej att bli deppig- vi lever så kort på denna jord, jag försöker njuta av det så gott jag kan!
Styrkekramar från mej!!!

Anki sa...

Varm kram!!
<3

Sus sa...

Den känslan..

Men vet du. Du kan fortfarande göra val. Bra val. För dig.

www.imitthuvud.hemsida24.se sa...

Hoppas du snart mår bättre!! Och TACK för att du delar med dig även av det jobbiga!! Blir så trött på folks som alltid kvittrar och bara skriver om att ALLT är såååå bra!

Anonym sa...

Va jobbigt det är med dessa dagar...Man grunnar på allt och ingenting.. Du vet var jag finns om du vill prata.. Löv u Kram L

Agneta sa...

Känner mig också sådan titt som tätt. Usch vad det är jobbigt. Dock har jag inte tinnitus, än, men det kommer pipande läten mer och mer ofta.
KRAM

Fru Venus sa...

Fina fina Gafflan. Jag vet exakt hur du känner. Livet har gjort val åt mig som jag inte kunnat göra något åt - vissa val kan man inte välja själv, som du också vet. Jag önskar du blir av med din stress, men förstår den. Man oroar sig för pengar, barn och deras studier, vid vår ålder om vi kommer att ha någon pension m.m. Finns det ingen hjälp att få mot tinnitusen? Jag har en tidigare arbetskamrat som blev av med en väldigt svår tinnitus. Hoppas du ser ljuset snart, TUSEN KRAMAR!