fredag 2 november 2012

Änglatänk.

Nu har jag gjort fint på kyrkogården hos änglagossen.
Inte min bild men den får symbolisera helgen.
Sorgen finns där men numera är den mer likt en kär gammal vän. Det gör ont men jag kan leva med det. För jag måste. Ibland känns det overkligt och ibland alldeles för verkligt och alldeles nyss.
Jag tände ljuset redan i kväll och passade också på att tända ett ljus i minneslunden för alla andra änglar som gått bort och finns i mina tankar.
Går ni till kyrkogården en helg som denna?

Pöss på er.

16 kommentarer:

Ezter sa...

Nej det gör jag inte, men jag tänder ett ljus hemma! Hade jag haft ett barn på kyrkogården hade jag nog gjort annorlunda. Annars tycker jag att ljuset hemma symboliserar samma sak som om det stod på kyrkogården. De man saknar finns ju inom en... Kram till dig och alla andra änglamammor!

Shamrock sa...

Nej, jag har ingen som ligger på kyrkogården där jag bor. Mina nära och kära ligger på kyrkogårdar långt bort

Kram på dig

Agneta sa...

Jag besöker aldrig kyrkogårdarna. Vet inte varför, men antagligen för att jag bär med mig minnet av mina kära inombords. Ett tänt ljus hemma säger mer för mig.
Men, precis som Ezter skriver, om jag hade haft en liten ängel liggande där skulle jag åka dit och göra fint och tända ljus.
Kanske också den dagen mina föräldrar hamnar under jord.

Kram.

Fru H sa...

Nej det gör jag inte. Gillar inte kyrkogårdar och tycker bättre om att tänka på dem som lämnat mig vid vardagliga tillfällen. Någon kväll tänder jag ett ljus hemma. Men aldrig på kyrkogården.

Hökis sa...

Ja, de senaste åren har vi gått till kyrkogården. Minneslunden, där har vi tänt flera ljus. Det är vackert med alla ljus. Stämningsfullt.

Åsa Hellberg sa...

Mina sover i Fjällbacka och Tanum, men jag passerar Skogskyrkogården här, med bil, emellanåt. Ett år hade jag hämtat sonen sent och då stannade vi och kikade in på alla ljus. Fantastiskt fint.

Petra sa...

Stor varm kram!

Småländskan sa...

Ja det gör jag! Jag går där på kyrkogården tillsammans med bästa väninnan. Vi ser allt det fina, vi bara "tar in". Ingen av oss är religiös eller troende, men det är fint att vara där. Vara med i fackeltåget, ta en titt till min morsa där i minneslunden, se till att väninnans föräldrars gravar är ok...Ja det är fint, det blir liksom lite ro i hjärtat.

Fru Venus sa...

*kramar hårt*
Nej, mina kära ligger ute på ön.

Knasterfaster sa...

Vi åker till min svärfars grav och tänder ljus och sedan äter vi mat hos svärmor.

Västgötskan sa...

Nej, det är sällan jag går till kyrkogården.
Men jag tänker ofta på mina nära och kära och tror att de finns här hos oss, så vi behöver inte gå "till dem". :-)

Kramar!

Mångmamma sa...

Min "ängel" finns i ett annat landskap så - nej, inte nu längre.
När vi fortfarande bodde kvar där så var jag ofta och "hälsade på"!

Realisten sa...

Nej, det gör jag inte. Mina nära som är borta finns inte på någon kyrkogård i närheten (de som alls finns på en kyrkogård), men det är inte orsaken. Jag har helt enkelt inget behov av att minnas dem just på en kyrkogård, med ljus eller en viss dag. Jag minns dem alla dagar, tänker på dem och pratar om dem när jag vill och på mitt sätt.

Singelmamman sa...

Nä. Jag har aldrig haft det behovet. Min tonårsson däremot vill gärna åka och tända ljus. Så han gör det, jättefint tycker jag. Men den enda jag inte fått sörja är min pappa, som jag inte ens vet var han är begravd, min riktiga pappa. Kan inte ändra på det ändå.
Jag kan inte förstå hur det är att leva med en änglason, tycker att du är fantastisk.
KRAM vännen!

Sus sa...

Så fint.. Jo, jag vill gärna besöka en kyrkogård. Vi gjorde det igår. Mammas mans förra fru vilar på en fin kyrkogård i Sandviken.

Jag blir alldeles tagen av alla ljus.

B i t t e sa...

I år gjorde jag det. Annars är det inte ofta jag är där.Kram till dig och din ängel.