onsdag 30 maj 2012

När man är lite pinsam, enligt döttrarna.

Alltså.
Pinsamhet 1:
Ger passadministratören fel mobilnummer för att få avisering av färdiga pass och måste ta fram min lilla telefon för att kolla om jag sparat mitt eget nummer, vilket jag hade. Hur många kan sina mobilnummer? Jag kan det ibland men bara om jag tänker efter riktigt noga. Nu tänkte jag inte efter så noga hos polisen. Så var det bara!

Pinsamhet 2:
Vi åt lite mat på en restaurang innan vi åkte från mellanstora staden Uddevalla. Det spelades bra musik och då måste man ju "stoldansa" (=sitta på stolen och röra överkroppen och armarna i takt till musiken) lite. Eller hur?! Då tycker döttrarna att jag är pinsam och att folk kan se mig!! VA! VA! VA!
Moi, jag!? Pinsam! Jag skämdes inte och inte maken heller. Döttrarna gömde ansiktet i händerna och hotade med att lämna restaurangen. Sicka glädjedödare! Jag som hade så trevligt (maken också)!

Maken tycker aldrig att jag är pinsam men det kan bero på att han:
* oftast inte hör vad jag säger
* inte ser vad jag gör
* är disträ och förvirrad och någon annanstans i tanken.

Pöss på er.

12 kommentarer:

Vero sa...

Hahaha... min dotter tycker jag i största allmänhet är pinsam och hon lämnade stället en gång när jag sjöng med uppträdandet och de kom fram och satte micken vid min mun. Jag sjöng, glatt som fan och var överlycklig. Ingen dotter kvar. Hittade henne sen och hon var näst intill gråtfärdig för SÅÅÅÅÅ pinsam hade jag varit.
Vi gör inga sådana turer tillsammans längre. hehe.... men jag sjunger fortfarande, när hon inte hör.

Ezter sa...

Ja, så är det nog... Barnen skäms, men männen ser inte...

Knasterfaster sa...

Jag har också för mig att man skall passa sig noga hos polisen. För allt i världen skall man vara särskilt noga med sitt mobilnummer för det skall inte lämnas ut till vem som helst och hur som helst. Det här tycker jag var ett väldigt roligt inlägg och jag kan se framför mig hur du satt på stolen och dansade! Inte alls pinsamt. :)

Mallan sa...

Hahaha Gafflan! Angående pinsamhet 2: NEJ man får INTE dansa på stolen när man vistas bland folk. Det är bara ok om man har småbarn som börjar tappa tålamodet. Alltså försvinner det privilegiet när man inte har småbarn längre ;-) Men jag hade dock velat se dig göra det! Lova att du gör det om vi hamnar på samma bloggträff! Kram

Singelmamman sa...

Jag dansar både med och utan stol. Mina tonåringar är nog luttrade vid det här laget. Det är mer pinsamt när jag dansar hemma, konstigt nog. Jag har aldrig sett dig i någon pinsam situation.

Maria sa...

Äsch du är inte pinsam Gafflan - du verkar vara helt vanlig i mina ögon!!

Mammahäxan sa...

De ska tycka att du är pinsam. Annars kommer de ALDRIG flytta hemifrån. Och sedan om några år så kommer de med glädje minnas sin spontana stoldansande mamma, Och om ytterligare flera år kommer de själva sitta och stoldansa och deras egna barn kommer gömma sig under bordet..

desperat hemmafru sa...

Kan inte minnas att jag tycket att mina föräldrar var pinsamma. Måste vara något fel på mig. Dock inte på mina egna barn, för de tycker att jag är väldigt pinsam ibland. Mat i mungipan, fläck på tröjan, skrattar vid fel tillfälle, pratar för högt, fotograferar saker...

Snäckskalsdalen. sa...

Tur jag inga döttrar har, jag hade förmodligen varit en ständig pina för dom eventuella. Men vaddå, gunga på du! Dom får lära sig. Dom borde vara stolta över en mor som du. Pönkt.

Lisbeth sa...

Lite beror nog på att han inte är i den åldern. Som tur är så går det över och man får vara hur pinsam som helst. I alla fall får jag det för mina barn sen om de följer med nästa gång det vet man aldrig
Ha en bra morgondag

Jeanette sa...

Stoldansen kan jag förstå...
Men skönt att höra att det inte bara är mina barn som har en pinsam morsa ;-)
Jag kanske ska testa stoldansen nästa gång vi käkar ute... då skulle de adoptera bort sig själva till vem som helst!!
Kram

Västgötskan sa...

Första punkten är lite pinsam, ja. ;-)

Däremot är det ett MÅSTE att stoldansa om det är bra musik! :-D