måndag 13 februari 2012

Jag undrar...

...ibland vad det är för fel på folk och mig?! Nu menar jag sådana man liksom inte kan värja sig emot utan som slukar ens hela energifält. Varenda lilla gnutta glädje ska sugas ut och detta bara genom deras blotta uppenbarelse. Ibland har jag svårt att värja mig mot utsugeriet och dras med fast jag inte vill. Ibland kan jag inte säga ifrån och stå upp för mig själv. Det gäller både i yrkeslivet och familj/nära anhörig/släkt/vänner-livet. Det är mitt sociala arv som poppar upp likt gubben i lådan. Surprise liksom! Det sociala arvet att flickor inte ska gapa och bära sig åt, inte tjafsa emot, inte ta för stor plats, vara till lags. Ibland är jag sju år igen. Jag har blivit mycket bättre på att säga ifrån och följa min egen väg men framför allt har jag hållit mig ifrån drama av olika slag och alltid försökt se och ta saker med med en stor gnutta humoristisk salt. Jag hatar drama/bråk/skitsnack och drar mig hellre undan och tiger ända till jag exploderar och då kommer orden i fel ordning, blir sårande och ibland blir jag svarslös.
Jag blir trött både på mig själv och att jag låter andra påverka mig så mycket ibland.
Detta blev ett väldigt personlig inlägg men jag kände att jag kan väl dela med mig för jag är säkert inte den första kvinnan i världshistorien som funderar över andras men framför allt sitt eget agerande i olika situationer.

Tack för att ni ville läsa.
PS. Det är inget allvarligt som har hänt. DS

Pöss på er.

11 kommentarer:

Unknown sa...

Ååh, vad jag känner igen mig i detta inlägg! Och det gör nog många (kvinnor) med mig!

Men jag har sett till att rensa i mitt umgänge och tvingat mig att stå upp för mig själv. Svårt men jag blir bättre och bättre!

Kram

Tantaluran sa...

Det du skriver "Jag blir trött både på mig själv och att jag låter andra påverka mig så mycket ibland" - SÅ bra beskrivet. Varför struntar man inte bara i vad folk tycker, tänker och propsar på??

Ezter sa...

Ja, det är så där det är ibland! Kram!

Gittans Pysselsida sa...

Jag kunde nästan varit den som skrivit detta...
Kram

Anonym sa...

Jorå, här är en till som känner igen sig. Jobbar på det där hela tiden och har väl blivit lite bättre... ibland

Sus sa...

Jag vet exakt vad du pratar om!

Exakt!

moster mallas blogg sa...

Vi tjejer måste ta för oss och tro på att vi duger för det gör vi.........
Det finns knep på hur man skyddar sig mot energitjuvar....
Boktips:Positiv energi av Edith Orloff (ca 40 kr)

Kärlek....Malla

Mallan sa...

Men är det inte lite så vi kvinnor fungerar? Sitter det inte ganska mycket i ryggmärgen efter uppfostran? Sätt ned foten och säg ifrån! Kram :-)

Singelmamman sa...

Så jobbigt att bära på det där arvet att vi inte ska synas! Det är klart att vi ska! Och det rejält! Jag känner allt för väl igen mig, men jobbar på att få bort det. KRAM

Susanne sa...

Håller med dig, avskyr energitjuvar.
Kramar

Fru Venus sa...

Usch ja, varför är vi sådana?
Tur att dom svackorna kommen, men även GÅR, det är tuffa stunder när dom tar tag i en. Tröstekram vännen.