Till ett som är okomplicerat och glittrigt. Där jag alltid är glad, gräset är grönt och inte känner mig så manodepressiv eller schitzofren.
Jo, för det är så jag känner mig emellanåt.
Tror det är medelåldern
Jag är mest trött, arg och less med små ljusglimtar av lycka och en himla massa dåligt samvete för att jag inte är mer tacksam för vad jag har.
Slut på gnället och tack för att ni orkade läsa.
Pöss på er.
9 kommentarer:
Tror du det finns folk som har sådana liv? Jag känner betydligt mer igen mig i ditt liv!
Samma här. Gräset ser alltid grönare ut på andra sidan staketet...
Men det är ändå skönt att vi är fler som känner likadant. Kvällspöss!
Jag orkar t o m kommentera ;-)
Om det kan glädja dig bara lite så ska du veta att du inte är ensam om att känna så!
Kram på dajj
Det fluffiga rosa lyckolivet tror jag inte på. Alls. Jag tror på våra liv med allt vad det innebär. Även om det ibland innebär väldigt mycket, och om du frågar mig, onödigt jobbiga känslor. Kram!
Glitterlivet finns inte. I alla fall inte här. Jag är glad om jag kommer levande ut ur December (trots att den inte börjat än).
Men?
Om inte Gafflan gnäller lite emellanåt skulle det ju inte vara kul att läsa Gafflan!
Du sätter ju ord på de där ymnigt förekommande dagarna, så att jag kan ömsom hetsa upp mig, ömsom kvittra inne hos mig.
Balansen och jämvikten vi alla strävar efter är en chimär.
Ja, precis så kan det kännas ibland. Du beskriver det bra...
Äh, tror livet är mest vardag för oss alla. Och så små ljusglimtar ibland. Tack och lov! :)
Skicka en kommentar