måndag 1 november 2010

Jag är lat.

Faktiskt.
Inte bara att jag skiter i att tvättkorgen växt till gigantiska proportioner, att dammråttorna nafsar mig i bakhasorna utan även med motionen. Tänker då mest på promenaderna.
Med maten är det inga problem...jag äter...alldeles för mycket i förhållande till vad jag gör av med.
Oktober månad var ingen "wowvadbradetgårmånad" om man tänker på att jag bara orkade mig ut och promenera två gånger. November har ju precis börjat...såååå...
Det blir väl till att äta tonfisk, ägg och kyckling fram till jul om jag vill gå ner mina sista 5 kilon för inte lär det bli så mycket brända kalorier här inte...mer brända mandlar och godis.
Hur gör ni med motivationstänket, ni som minskar i vikt eller tränar mycket. Min motivation får jag leta efter med ljus och lykta nu för tiden eller med pannlampa i novembermörkret om ni vill.
Hjälp damen!
Pöss på er.

12 kommentarer:

Carina Bengtsson sa...

Jag kan inte annat än att instämma. Det är så fruktansvärt tråkigt att alltid behöva kämpa mot vågen och kilona. Att motionera är något som jag gjorde förr i tiden men det kan man inte leva på i all framtid. Ibland försöker jag låtsas att jag har en hund som måste gå ut men stackars den hunden. Den hade fått kisa i en låda...
Lycka till och kämpa på!
Kram

Fru Venus sa...

Mottivasjon? Herregud hur jag sökt den! Det värsta är att den där lyckokänslan som ska infinna sig efter ett träningspass eller liknande, den har jag inte sett, eller känt, skymten av. Jag vet inte vad som ska få mig att ta mig i kragen. Sorgligt. Men du har ju inte så mycket kvar vännen :-) KRAM

Här går man sa...

Jag har fått en jävla motivation av att använda mig av stegräknare. Har som mål 10000 steg om dan, men ligger på genomsnitt ca 15000 nu.
Ska hålla mig till målet 10000 till jul och sen ska jag öka.

Det är järdrans bra jobbat av en latmask som mig!! Sen blir det inte sämre av att jag gått ner nästan 2 kg i oktober...

anna sa...

Jag kan inte hjälpa dig. Bara konstatera att min motivation också är som bortblåst.

Ulrika sa...

Jag ska komma igång med träning vad det lider. Där har jag svåra problem med motivationen. Jag är extremt lat, även om jag vet hur härligt det är med motion, särskilt promenader i friska luften.

Maten har jag ju andra problem med nu är förr. Där gäller det mer att äta sakta och det innebär kallnad mat. Inte kul men ett nödvändigt ont.

Kommer du på nåt smart med motionsmotivation så säg till!

Tant Björn sa...

Men Gafflan du går ju ner i vikt i allafall, läser jag. Va fasen jag springer som en liten skit här i skogen med dessa hundar och GÅR UPP i vikt.
Om du nu vill motionera så får du gärna låna mina hundar. En hel månad om du vill helst två för nu är det inget kul i klafset.

Du, lycka till du klarar det!

Nica sa...

Ja, jisses. Meddela om du hittar någon motivation - och gärna vill dela med dig....
Åh vad jag vet att jag borde, skulle, vill och egentligen måste motionera.
Men nej.
Ont i ryggen - borde träna. Tränar -får ont igen. Måste hitta nån slags balans.
Men nu väntar jag ut höstlovet - det blir så mycket lättare med rutiner, tidiga morgnar, mer jobb och vettig matplanering.

Så - en vecka med dåliga vanor - here I come! :)

Anna Drott sa...

Hej!

Jag har haft samma problem som du. Motivationen kom aldrig. Jag kom till ett beslut när mitt hjärta började bete sig. DÅ kom motivationen. Tyvärr är det nog så många gör. Tar tag i det när det är något allvarligt som tvingar ut en i spåret. Kom igen nu! Nu gör vi av med ett par kilon så vi kan äta i jul! :)

Kram

stort och smått sa...

Ja du... Jag gillar ju också att slappa i soffan. Men samtidigt älskar jag att vara i form!
Nu har jag ju inga problem med vikten (eftersom jag enligt barnmorskan ser ut som en sjuttonårig kille *aj*) men jag vill ju gärna hålla mig vältränad för mitt välbefinnandes skull.
Ska vi försöka peppa varandra?
Fast något säger mig att vi kommer hamna med rumporna fastgjutna i soffan ändå....

Trollpackan sa...

Jag tränar ju 3-4 pass/vecka, och det är ju så att jag inte alltid tycker att det är så j-a hoppsanhejsan, men oftast om jag ska vara ärli;), och jag vet ju att jag mår kanonbra efter det, så jag går iväg iallafall.
Jag har ju kommit över den där tröskeln för länge sedan, den där att man tycker att det är jobbigt att gå iväg,och nu har träningen mer blivit ett behov. Jag får abstinens av att inte träna.
Du vet väl att styrketräning också bränner mycket fett? För att inte snacka om vad det formar kroppen;)

För att komma iväg på dina promenader kanske du behöver tänka att det är din egen lyxtid? Egentid? En hel timme för dig själv?
Kanske köpa hem lite lyxiga duschgrejer, snygga träningskläder, eller kanske bjuda dig själv på en massage efter var fjärde promenad eller nå´t? Något att se fram emot, tills du har kommit över den där tröskeln.


Du gillar ju att äta har jag förstått, vilket jag också ÄLSKAR, god mat*dreglar vid tanken*, vin, ost&kex och mörk choklad...och om du rör på dig så kan du ju äta mer;)
Lycka till!

Helena m. 4 sa...

Själv ska jag ta mig i nackskinnet under nästan 2 veckor, herrejösses hur ska det gå...? - men jag lyckades pressa in 10 km gång idag iallafall. Bravo mig !

Singelmamman sa...

Hm, det är knappast lätt. Vad alla andra än säger. För mig tog det väl cirka ett halvår med regelbunden träning, 4 ggr/veckan med morgonmotion, till att nu vilja det självmant. Hur jämrans trött jag är. Tyvärr tror jag inte det finns någon genväg. och jag gört på morgonen, och den som mött mig på morgonen vet att det inte är så kul. Ledsen att jag inte kan komma med något bättre. Skickar en kram.