Uppdraget glömde jag ungerfär samtidigt som han gick ut genom dörren, så därför låste jag när jag stängde efter honom. Snacka om att bli jätteförvånad när det ringde på dörren några minuter senare och maken stod på utsidan...
Vi kan säga att han var inte ett dugg förvånad utan snarare...sur.
Pöss på er.
6 kommentarer:
Hahaha... känner igen det där på något vis! :)
*asg* DET hade jag velat se :-)))
Hahaha! Det där kunde vara jag...
hahahaaa Underbart!
Hahaha, minne som en guldfisk. Simmar ett varv i skålen och utbrister varje gång, här har jag aldrig varit förut!!;)
OK
Skicka en kommentar