Snurr i huvudet idag också. Jädrans jobbigt, speciellt vid bilkörning. Det kanske jag inte hade behövt men när äldsta ringer och talar om att niornas skoltröja visst skulle betalas idag...och kunde mamma Gafflan komma till skolan med pengar!? Mammsen kunde det för mammsen slutar före döttrarna på fredagar.
När man ändå sitter där i gula (gula skåp) korridoren och väntar på äldsta så vandrar man lätt tillbaka i minnenas allé och minns sin egen högstadietid och tänker att herregud vad skönt att man är vuxen! Det man slås av är den aktivitet och ljudnivå (får inte ni lärare tinnitus?) det är i korridoren fast det är lektionstid. På huk utanför en sal sitter yngstas gamla lärare O och pratar med en elev (tjej) som grinar. Jag hör inte direkt vad dom pratar om för jag sätter mig lite längre bort. Ur samma sal springer elever planlös ut och in. Why??? Lärare O försöker mota in kidsen och få dom till att återgå till skolarbetet. Ett JÄVLA ljudnivå är det också från klassrummet. Andra klasskompisar till den grinande tjejen kommer ut och ska prata och med all säkerhet göra problemet ännu större och ännu mer komplicerat...
Minns ni? Kommer ni ihåg intrigerna och hormonerna som bubblande och en enda stavelses felsägning till kompisarna och den dagen slutade i katastrof och man ville helst döööööö!? Sån var jag, en riktigt jävla jobbig tonåring både mot mig själv och mot min omgivning. Nu är jag på gång in i klimakteriet och jag undrar om det inte är lite samma sak faktiskt. Lite trots på nytt, hormoner som gör som dom vill, lätt för att börja gråta, stora humörssvängningar...eller...nä...det kanske bara är mitt "rätta" jag.
Pöss på er.
18 kommentarer:
Måste säga att högstadietiden var det bästa tiden i mitt liv, före barnen kom (ibland av nu...) Åh, ljuva sjuttiotal... Kram!
*suck* ÄVEN nu... hoppas jag skrev bättre förr...
Näe, fy vad jobbigt det var att vara tonåring.
Bubblande hormoner och katasrofintriger för jämnan.
Tacksam för att mina två (hittills)tonårsbarn kommit relativt lindrigt undan.
Vad jag vet i alla fall......
Mångmamman:
Mina döttrar är väldigt lugna och har inte haft behov av att vara rebeller, varken mot oss eller i skolan. Jag är väldigt tacksam :D
Ack ja, den ljuva tiden! Du! Kan du kolla upp din yrsel!! Baasta!!
Tonåren var ingen hit. vill inte gå tbax.
Njuter för fullt av att var vuxen.
Åh jag gillade verkligen mina tonår!
En myyycket rolig tid.:D
Men vill ändå inte ha tillbaka dom...
Ha en mysig fredagskväll Gafflan!
Stor blöt pöss♥
Som sagt högstadiet var den bästa tiden, man kände sig lite vuxen ibland, de var nytt och man vågade på lite skolk och bus :)
Allt var nytt ungefär som nu när man blir äldre, man vet inte vad som händer.
Ha en bra fredagkväll! Kram Anna
Högstadietiden vill jag inte göra om. Det var en liten tyst osynlig Knasterfaster som gick i högstadiet. Gymnasietiden skulle jag gärna göra om trots förälskelse i "fel" kille och trots att jag var säker på att jag var allra fulast av de 700 tjejerna som gick där. En rolig tid då mycket hände!
Här dansar ingenting, varken då eller nu.....framförallt inte jag! Jamenvisst minns jag tiden då och är väldigt nöjd över att det är nu, nu!!!
Kramar, fredagsvarianten!
Och så var man alltid fruktansvärt olyckligt kär i någon fjunis! Underbara tid!
Själv var jag en löjligt snäll tonåring men hoppas på att ta igen det och bli en riktig klimakteriehäxa! ;)
*Fredagskramen*
Skönt att vara färdig med skola tycker jag.
Önskar dej en bättre helg än den förra.
Åh herregud vad jag INTE längtar tillbaka. Skulle inte klara av att jobba som lärare på högstatidet heller..tror jag
Det där känner jag igen. Det är därför jag valde att bli gymnasielärare ist men det verkar ju inte spela ngn roll. De är som femåringar... ibland!
Jo vi lärare har tinnitus! Det är därför vi.. hmm. nåja..jag går i delfinmusikterapi ;-)
De flesta lärare/förskollärare HAR tinnitus! Inte ett dugg konstigt om man är på besök på deras/mina arbetsplatser! Kom själv in i skolans värld efter ca tusen års bortavaro och trodde jag skulle dö alltså, men, man vänjer sig, som med det mesta, men tinnitusen vänjer jag mig inte vid!
*Hörselskydd på*
/Småländskan
Jo, man får tinnitus.
Det är det som är nackdelen.
Annars är det fantastiskt att få dela vardagen med hormonstinna tonåringar :)
Men aldrig att jag skulle vilja tillbaka själv. No way!
Jag är också himla glad att den delen av livet är över. Herregud vilka proportioner detaljer kunde få. Och ett konstant surr, intriger och oro.
Nej, jag är gladare som tant än som tonåring. Helt klart!
Skicka en kommentar