Är jag förvånad? Näääää...

Äldsta är lite vimsig och allmänt fumlig. Hon tappar saker, spiller och snubblar mest hela tiden. Säger konstiga saker o s v. Det är så mycket "HON" att om hon inte gör lite knassaker så börjar man nästan undra.
Jo, i alla fall så hjälper hon till att duka av middagsbordet och under tiden går munlädret och det är då det händer oförutsedda saker. När hon pratar och fixar med annat samtidigt alltså.
Vad ger ni mig för att hon tar alla bordstabletter och ska gå bort till slasken och skaka av dom men helt plötsligt skakar av dom innan hon kommer dit! På golvet... "Oj, hoppsan!" säger hon och lägger dom på sin plats i lådan medan hon pladdrar på som om inget har hänt. Jag står där med munnen öppen i en antydan till fråga vad som gick snett, vilken del av hjärnan som sa till hennes arm att skaka av bordstabletterna innan hon kom fram till slutstationen. Oftast inget vettigt svar så jag är tyst.
Hon ska också skrapa av en tallrik med lite matrester ner i soppåsen. Nu ska ni veta det att soppåsen var nästan tom och det var ordentligt med plats att få ner matavfall. Hur svårt kan det vara liksom? Vad händer?
Jag ser att hon böjer sig ner och plockar upp potatis från golvet och jag frågar, ironiskt, "Vad kan du egentligen L...?" och så ler jag lite och förväntar mig egentligen inget svar. Nu svarar hon direkt.
"Jag kan allt, det ser du väl!!" säger hon medan hon plockar med potatisen och skrattar högt åt sig själv.
Ja, det är tydligt det...först alla smulor och annat på golvet och sedan matresterna brevid sophinken. Förresten sa jag det att hon också lyckat göra lite maskor i tyget på nya soffan i dag. Tydligen kan man fastna med dragkedjor där men jag vet inte riktigt hur det går till.

PS. Yngsta höll på att ta en jädrans omväg hem från skolan idag...hon skulle ta en buss som gick åt ett helt annat håll! Hon blev räddad av äldsta i sista stund. DS.