torsdag 10 juni 2010

Tomt och innehållslöst.

Har ni den känslan i bland?
Att ni undrar vart i livet ni är på väg eller vart livet tog er? Blev det som ni tänkt er?
Jag funderar lite då och då på sånt. Ställer mig frågan OM jag gjort si eller så, OM jag gjort ett annat val hur skulle livet sett ut då? Till ingen nytta egentligen för man kan ju bara leva här och nu. Dåtid går inte att ändra, framtid kan man delvis styra men ibland känns det som om det är ont om tid. Men hallå!! Jag är (mer än) halvägs i livet, medelålders... Jag blir stressad. Tiden och åren rusar fram och jag hinner liksom inte riktigt med, det enda som konkret händer är ju att jag blir äldre. Förresten är sådana här grubblerier av ondo, jag vet i alla fall inte vad jag vill göra med resten av mitt liv. Jag vet att jag vill vara frisk och se till att det går bra för döttrarna. Räcker det...?
PS. Jag känner mig lite nere, märks det eller? DS.

23 kommentarer:

Knasterfaster sa...

Sådär funderar jag också ibland. Skall det bara vara så här, liksom? Jag önskar att jag var mer "här och nu" men jag är oftast "sedan". Som om att jag skall leva mitt liv senare nån gång. Då ska jag göra det och det och det. Då hoppas jag att det är så och så och så. Det händer aldrig. Jag blir bara äldre precis som du.

Fru Venus sa...

Jag funderar på många "om", ibland i så stor utsträckning att jag är deppad i flera dagar. Det var inte så här jag hade tänkt mig det, men nu är det så och man får göra det bästa av det. Du är inte ensam. Det här att man blir äldre tycker jag att märks mest nu när ungarna börjar bli självgående och snart flyger ur boet... Sköt om dig vännen, kram!

Anonym sa...

Stämmer in i "medelåldersklubben" Det går bara fortare och fortare. Man går upp på morgonen, sliter under dagen och så är det kväll...
Jag har ju fyllt 50 och börjar nog få lite noja över att livet svischar förbi. Därför skiter jag alltmer i alla måsten och försöker njuta av livet istället.
De ska va gött å leva...

annika sa...

Håller med Tant Björn, jag är över 50 och det är mycket jag lagt åt sidan för att kunna njuta av nuet. Ju mer man tränar på att vara i nuet, ju mindre tid blir det över till att grubbla på det som var, det är faktiskt meningslöst, det har ju redan hänt. För min personliga del handlar det helt om yogan, yogan har fått mig att bli bättre på att släppa alla "tänk om" tankar. Och att vara nu. Och få frid. Visst är det fantastiskt?! :)

Speja sa...

Hu, det där känner jag igen. Ibland försöker man tänka till punkt, komma fram till något, men det gör åtminstone aldrig jag. En sak är jag i alla fall säker på, de där lite mörkare stunderna de kommer och går...

Mina dagar sa...

Ofta kommer dom där tankarna. Jag är 45 och det är väl då man börjar fundera på "hur det blev". Jag har sagt att jag aldrig ska ångra det jag har gjort för dom valen var ju rätt då!
Vi får ta varann i hand och gå vidare i livet:D
Skötomdigkramar Eva

Märta sa...

Tror det är nyttigt (om än jobbigt) att ha de där tankarna. Kanske kan man fila till några kanter så att livet flyter lättare.
Finns så mycket man vill göra men oftast känns det som att livet går ut på att jobba, städa, sova och dessemellan vara trött..
Och så kan man ju inte ha det!
Önska dig mer av livet. Det är du värd!
Bamsekram på dig! :)

Cattas liv och tankar sa...

Tror det är bra att fundera på det ibland..
Men bara ibland, inte alltid..

Freppsi sa...

Precis som du säger kan maninte göra något åt det förflutna, man är där man är så att säga.. Framtiden tror jag att man absolut kan styra.. vi tänker kanske inte på det men alla beslut vi tar är egentligen medvetna val - det ter sig kanske inte så, vi tror att "det bara blev så" men nej, det var ett val vi gjorde kanske i det undermedvetna.. Jag tror man kan träna upp det här "sinnet" och verkligen göra medvetna val i livet.. gäller bara att ägna en stund åt din egen framtidsplanering.. var vill du vara om fem år? =))

Cina sa...

Jag tror heller inte att det är alldeles farligt att vara i den "deppstunden" en stund. Det är väl ett sätt att summera och planera resten liksom. Även om när de här stunderna kommer, inte känns roligt alls. Jag tror att alla har så, mer eller mindre. Farligt blir det först när man fastnar i tankarna och inte kommer vidare!
Varm kram!

Pinglan sa...

När jag kommer i de där depptankarna så brukar jag tänka så här: Alla val jag har gjort har haft en mening för utan dem hade jag inte träffat alla människor jag har gjort, jag hade då inte bott här i jönköping, jag kanske heller inte hade startat min blogg och då kanske jag inte hade träffat dig Gafflan och läst din underbara blogg... Så allting har en mening och det finns en betydelse i allt vi gör! Så din blogg ger en massa människor mening, tänk på det!! Kram på dig!

Renée sa...

Jag har stunder då jag undrar vad som kommer att bli av mig... Vem vill ha en ensamstående handikappad kvinna? Jag blir allt lite deppig när jag tänker att jag kanske kommer att vara ensam i hela mitt liv... Sen bryter jag genast min deppighet! Man vet aldrig vad som kommer att hända och man måste leva NU! Alltså gör jag det. Man måste få vara deppig ibland för livet är ju upp och ner. Vore man inte deppig och ledsen så visste man ju inte när livet är riktigt roligt!
Hoppas du deppar och sedan kastar deppet i en soptunna där det hör hemma. Sen kan du leva NU!
Kramis

Frogprincess sa...

Det där känner jag igen.
Man grubblar över sina val om det ena eller andra var mer rätt.
Men som du skriver att vi kan ju bara leva här och nu.
det viktigaste är väl vart vi går härifrån och framåt...

Tigris Predikantan sa...

Ja, alltför många gånger kan man hamna i dessa tankar... speciellt nu när man inte är frisk och inget vet om friskhet finns i min framtid. Tur jag har den familj jag har!
:)

Agneta sa...

Jag funderar också en hel del... och ibland känner jag också att livet känns tomt och innehållslöst (fast det är det ju inte när man har familj, men känslan kommer ibland). Jag försöker acceptera känslan och låta den vara, och tänka att det känns bättre om ett par dagar igen. Livet är jobbigt som fan ibland.

Malla sa...

ja, jag brukar fundera på det. tänk om jag gjort si eller tänkt om jag gjort så, istället?
men varje gång kommer jag fram till samma slutsats - hade jag gjort ngt annat än de val som faktiskt redan är gjorda, hade jag kanske aldrig aft det fantstiska liv jag har just nu. Omän det inte är sjungande roligt varje dag.
Cheer up - låtsas att du ska ta studenten, stor kram till dig!

S sa...

Alltför ofta tyvärr.
Men oftast hinner jag tänka om innan jag blir deppig. Jag har hittat ganska rätt nu... (det är framförallt yrkesvalet som varit ett aber för mig).
Kram

Snäckskalsdalen. sa...

Japp, det märks att du är lite nere idag.

Det går över får vi hoppas och så klart tänker man, det är väl tur det, för det är ju helt klart bättre än alternativet.

Jag tänker nog inte ofta bakåt, faktiskt. De beslut jag fattat har jag ju fattat med den information jag hade vid det tillfället, och riktigt rationella beslut för framtiden går ju inte att ta eftersom man inte vet allt innan. Tack och lov.

Hoppsan så klok jag lät, det var värst.....

Sen går ju livet upp och ner. Och tur är väl det, annars skulle man ju inte märka någonting, jag menar om man inte har något att relatera till.

Och idag känner vi kanske av det tryckande vädret, det är något i luften som gör att man ifrågasätter......mycket så.....

Cheer up!
Kramar

B i t t e sa...

Jaaadå, det händer då och då. Faktiskt mer sällan nu när jag blivit äldre. Var mycket värre förra året :-)
Allvarligt talat tror jag att jag funderat lite för mycket på det ibland och därför försöker jag tänka som du, det går inte att ändra det förflutna. Men visst finns det en liiiiten önskan om att få testa att göra om (om jag skulle kunna switcha tillbaka igen till det jag har nu...) Bara en liten stund ute i "andra" världen i en annan tid och sen tillbaka till framtiden :-)

Gafflan sa...

TACK SÅ MYCKET! Alla kommentarer värmer och jag kan bara konstatera att vi till och från känner likadant. That´s life heter det visst.
Nu känner jag mig lättare till mods faktiskt :D
Kramar till er alla!

Monica sa...

Har nu suttit & läst alla 20 kommentarerna. Mycket bra & intressant sagt av alla!
Tror att jag är älst av hela "gänget" och haft dessa tankar jag också.
Men jag kan trösta er med att när man väl kommer till ett BESLUT av vad man ska göra av sitt liv. Ramlar mååååååånga stenar från ens hjärta & det blir lättare att kunna njut av livet.
Kram

Mångmamma sa...

Åh som vanligt har alla redan sagt och tyckt allt klokt och bra och snällt.
Jäpp, så känner vi alla, oavsett ålder.
Skillnaden nu, efter 40, tycker jag är att jag är mer mogen i mina beslut, vet vad jag inte vill och har lättare att tacka ja till det jag verkligen vill och hinner.
Fast yngre blir man ju inte, bara klokare...
(och snyggare..)

Anonym sa...

Ujja vad det där låter bekant.