söndag 23 maj 2010

Jag är vaken...

...och gråter inte.
Äldsta ville ju inte konfirmera sig utan hoppade av. Så. Hon tror inte hon kommer att tro på gud helt enkelt, aldrig. Hon kände sig som en hycklare...
Idag är det konfirmationsdags och hon ska till kyrkan (!?) och titta på sina kompisar och sen ska hon hem till bästisen S och fira henne. Jag frågade om hon ångrat sig men nej det hade hon inte. Istället kontra hon med frågan om hur man gör när man går ut svenska kyrkan. Hon får vänta med det tills hon är 18 år och myndig, förklarade jag. Än så länge är vi, som en familj, medlemmar där.
Jag har inte riktigt bestämt mig för vad jag ska göra idag men tvättberget...det är allt jag kommer att säga.
Eventuellt en del ogräsrensning att göras, helst utrotning av icke önskvärda växter på fel platser. Alltså dom får gärna växa men inte i min trädgård. Så om ogräset kan hålla sig på utsidan tomtgränsen så hade det varit kanon. Har försökt deala mig till det men det går fasen inte.
Om solen behagar hålla sig framme så finns risk att jag svidar om till bikini och fläker ut min blåvita lekamen i en solstol. Min fantastiska kropp med häng , påsar och valkar...min 40+ och duharlevtalldelesförgottförlängekropp.

18 kommentarer:

Fru Venus sa...

Vaknade till ett stilla regn - faktiskt riktigt skönt - nu kan man slappa inne med en bok med gott samvete ;-) Min äldsta konfimeras nästa månad, där har allt gått bra. Min yngsta har bestämt för längesedan att hon inte tänker göra det, det finns ingen gud, HUR kan det finnas det!? Dessutom har vi alldeles för liten släkt tycker hon, så hon skulle inte gå på plus...!? *suckar* Ha en skön slapp söndag :-) Kram!

Petra sa...

En mycket bestämd dam och det gillar jag. Ha en underbar söndag.

Stjärnkraft sa...

Hälsa dottern att här har hon flankstöd! När jag var i hennes ålder övervägde jag inte ens möjligheten att bli konfirmerad, snarast var jag sur på "parenteserna" för att jag i tidernas morgon inte fått välja själv om jag skulle döpas eller ej ;o)

Din dotter gör ett individuellt och rakryggat val, tycker jag! Hon faller inte för grupptrycket (jättebra!) och tar inte heller den breda hycklerivägen (som säkert många av hennes kompisar gjort) för att få pengar och presenter.

Det är bättre att få fundera. Det finns absolut ingenting som hindrar att hon i vuxen ålder genomgår sin konfirmation. "Konfirmation" betyder jag ju faktiskt "bekräfta", och om hon inte är redo idag att bekräfta dopet och sin tro på en gud, så är hon det kanske senare i livet.

Knasterfaster sa...

Klokt gjort av dottern tycker jag. Har skrivit om gudstro på min blogg för länge sedan. Kanske jag skall köra det i repris idag.

stort och smått sa...

Insiktsfull dotter. Jag är konfirmerad men har aldrig varit särskilt troende. Inte så att jag tror på Gud à la Svenska Kyrkan i alla fall. Jag är gift i kyrkan (trots att maken är ateist) och är fortfarande medlem och kommer nog att förbli det också. Gammal vana, du vet. Tror det har med traditioner att göra, än tro.

Ha en skööön söndag idag, måtte den bli lång! Måtte måndagen komma om sisådär en veckas tid.

Jesse sa...

Jag är inte heller konfirmerad och känner inga ågren över det idag. Tycker din dotter tog ett vuxen beslut på egen hand. Det är jättebra!

DET FINNS INGEN GUD

Tigris Predikantan sa...

Säger som du: ogräs gärna men inte hos mig!
"En icke konfirmerad"
:)

http://catiiis.blogg.se sa...

Stark tjej som vågar kliva av...

Är precis i valet för dop/inte dop..

Döpt de stora men inte lilla.. Inte bestämt än hur det blir men någon slags cermoni bir det iaf.

kvinnan med koftan sa...

har en som ska börja läsa nästa år och här har vi resonerat likadant. Han MÅSTE gå dit och börja läsa och ta reda på vad det handlar om, sedan om det känns helt fel kan man låta bli att gå hela vägen. hoppas du får en fin dag!

anna sa...

Jag hejar på tösen måste jag erkänna! Gick ur Sv K när jag var 15 år och maken gick ur som vuxen. Vi gifte oss borgerligt och har inte döpt våra barn.

Ulrika sa...

Tycker nog att dottern tänker rätt. Om det känns helt fel och förljuget så har hon ju ändå tagit ställning och tänkt efter. Att gå ur kan ju däremot vänta. Vet inte riktigt vad det innebär, med tanke på bröllop, dop och begravning..?
Min kropp befinner sig i ett liknande (o)skick men man får väl vara glad att man har en överhuvudtaget, kanske...:D

Monica sa...

Passa på att fläka ut dig i solstolen! Det skulle jag göra om det var sol. Ogräset finns kvar.....

Mångmamma sa...

De två äldsta har valt att inte konfirmera sig, deras beslut.
Fast de fick allt gå dit och ta reda på vad det handlade om först, så de visste vad de tackade nej till.
Att konfirmera sig för presenterna var uteslutet redan från början, det visste de om.
Hur de övriga små gör återstår att se..
Ogräs ja...jag slåss med veden!

Snäckskalsdalen. sa...

Konfirmation....ja, det skall till!

Känner man ett oändligt behov senare i livet kan man väl göra det då......!!!! Fast ofta är det väl det här vad kompisarna gör och vad äldre i familjen tycker osv......

Och så kommentar om din kommentar hos mig....anlitar man sin svägerskas två döttrars pojkvänner (min svägerska bestämde detta, då dom behövde pengar....) till riktiga miffon att bära kartonger får man som i vårt fall skylla sig själv. Jag har undrat många gånger om dom överhuvudtaget kan läsa.....ja, som du hör avgudar jag dom.............ddddaaaa.

Härligt väder idag, du!

Bamsekram

Tant Björn sa...

Är inte konfirmerad men jag har klarat mig rätt bra i livet ändå.
Kampen om ogräsen har jag gett upp för lääängesedan. Om man bestämmer sig för att se det vackra så är det ganska fint med en solgul gräsmatta, rabatt och lite var stans...

Malla sa...

jag ser botten på tvättkorgen! can you believe it! :D
Kram!

Märta sa...

Var stolt över dottern! Att ta ett sådant beslut med motivet att det inte skulle kännas rätt tyder på att hon tänkt igenom saken. Klok ung dam! :)

Knaada sa...

Det påminner mig om dop som ska planeras. Jag är inne på din bana, som familj är vi medlemmar och sen får dom göra sitt eget val när dom blir vuxna. Men det kan vara lite klurigt det där med Gud och Jesus...