När man bor på landet...

...är man van vid att det inte finns några köer i affärer och annat.
Att det finns lediga parkeringsplatser överallt, bara att välja ruta liksom.
Man hejar på var och varannan person eller bil man möter för oftast är det någon man känner eller är bekant med. Spelar ingen roll om man umgås eller inte. Man hejar bara.
Så är det att bo i ett litet samhälle. Lite som att vara kändis, kan jag tänka mig, alla har koll på alla sådär.
Nu ändras detta lite successivt ju mer vår eller sommar vi får. Starskottet brukar gå vid påsk, då väldigt många fritidsboende kommer till sina hus och helt plötsligt kännar man inte en kotte, hitta en parkerigsplats vid affären är en mardröm. Köerna i affären är aplånga. Inte hejar man på så många heller. För er som är stadsbor är detta normaltillstånd med en massa människor överallt men jag får alltid lite panik så här i början av säsongen innan jag vänjer mig
Idag ska jag göra matvaruinköp...och jag traskade förbi Konsum förut...Bilar högt och lågt och överallt. Hjälp!
Mitt i allt med extra mycket människor och helgdag så bygger Konsum ut butiken.
Psykbrytet är nära.
PS. Det är skitbra att Konsum bygger ut, tro inget annat DS.