Veckans sanning.

Eller var kommer alla prylar ifrån?
Jag har nog talat om detta tidigare men det tål att upprepas.
Exakt när det hände, hur eller var det vet jag inte men det är tydligen så att jag är städchef i Gafflanhushållet!
Då menar jag inte bara dammsuga, damma och skura i största allmänhet utan även hålla koll på prylar i synnerhet.
Nu har jag tröttnat...rejält!
Hur kommer det sig att det bara är en i familjen som har utrustats med måsögon eller för den del någon sorts "hålla ordning gen"?! Förresten även vara den som förväntas veta var alla saker finns, resterande familjemedlemmar har ju ingen aning.
Dammsugning är ju inte den roligaste av sysslor, det vet ju alla. Jag går mer eller mindre ut i strid när jag drar runt detta åbäke och gud nåde den som pratar till mig då, den får ovett för så lite som ett pip!
Så har vi det här med saker, prylar som finns överallt i hemmet men konstigt nog ingen har lagt dit eller ens är ägare till. T ex tonåringen använde tejp i går kväll och då var hon i hallen med rullen. Var är tejprullen idag? Står fortfarande på hallbyrån som för övrigt är allmän dumpningsplats. Där finns plånböcker, nycklar, hörlurar, telefoner, papperslappar, smink, hårsnoddar, snickarpenna, skruvar och så en batteriladdare till skruvdragaren. Av alla saker som ligger där är jag inte ägare till något!
Naturligtvis har vi alltid skosamlig i hallen, trots att vi har skoskåp.
Vi skulle också, lätt, kunna öppna butik för försäljning av jackor, mössor, vantar, halsdukar och väskor och kepsar.
Om jag inte plockade bort något överhuvudtaget då? Ja, då skulle hemmet se ut som en soptipp på ett litet kick.
Det är veckans sanning.
Om jag är trött på prylar?
Nää...märks det?!