tisdag 20 oktober 2009

Veckans sanning.

Vi lever det lilla livet.
Det lugna livet.
Det tysta livet.
Det oglamorösa livet.
Ett liv med rutiner, vardag, skola och arbete.
Jag har dock upptäckt att ju äldre döttrarna blir ju mer egentid får jag eller tid tillsammans med maken.
Så här halvvägs genom livet börjar jag känna mig rastlös och skulle vilja ändra på något men vet inte vad.
Skilja mig? Nej, finns inte på kartan!
Nytt jobb? Ja, kanske...
Flytta?
Fast vi när en dröm, jag och maken.
Drömmen att en dag, kanske, flytta från Sverige. Till ett varmare åretrunt klimat.
Det är en dröm och inte säkert att det blir så. Maken kan också tänka sig ett torp i en skog men där går liksom gränsen, för får inte jag se vatten eller öppna vyer (som t ex fjällvärlden erbjuder)
då drabbas jag av klaustrofobiska känslor eller vi kan kalla det panik.

3 kommentarer:

nillas liv på pinnen sa...

Södra Frankrike kanske? Det drömmer jag om ibland eftersom vi varit mycket där på somrarna.
Men när det kommer till
kritan kommer jag nog bli kvar i Sverige. Skulle sakna................Idol tex =O

Gafflan sa...

Ja, något sådant! Maken är sugen på Spanien.

De Tokiga Brokiga sa...

Jag skulle aldrig kunna lämna Sverige - jag vill ha nära till familj och vänner! En ny bebis kanske? Mer fart i tillvaron får man leta efter....fast kanske inte den sorts fart som efterfrågas?