lördag 31 oktober 2009

I går...

...gjorde jag fint på kyrkogården. Smyckade med dekoration på änglagossens viloplats. Satte lyktan på plats. Så stod jag där i valet och kvalet om jag skulle tända ljuset eller inte...
Jag tände ljuset och om jag känner mig bättre i kväll ska jag ta mig en tur och se så att det lilla ljuset brinner.
Platsen gossen ligger på är en urnlund och det konstiga är att jag finner en liten tröst i vetskapen att en dag ska jag och maken också ligga där, brevid honom.

2 kommentarer:

Mamma J sa...

Varför skulle det vara konstigt? Jag tycker det är naturligt att det känns så. Eller?

Madlar sa...

Det är tryggt för våra efterlevande att veta var de ska peta ner oss ;)