Gammelbilen eller hur gick det sedan.

Med det här inlägget finns det en risk att jag kommer att framstå som lite "blond". Det är jag inte, jag är brunett. Okej då, jag är född blondin. Inte ljusblond, mellanblond, rödblod eller mörkblond utan helt kritvit i håret. Så nu kommer jag att ge uttrycket "blond" ett ansikte!
Risken är också överhängande att frågor som "hur fick hon egentligen körkort?" eller "hur ofta kör hon bil egentligen?" också kommer att uppstå, fast jag bjuder på det. För att svara på frågorna så har jag haft körkort i snart 25 år och jag kör bil dagligen. Jag är på intet sätt en perfekt människa. Alltihop skyller jag på kolhydratfattig kost och alzheimers light!
Vi ska lufta bromsar. Det går till så att en person (företrädesvis Gafflan) sitter i bilen och trampar ner pedalen på kommando medan en annan ( i detta fall maken) vrider en nippel åt ett håll för att se så att det finns bromsolja och inte luft i bromssystemet.
För att späda på eländet ska jag upplysa er om att jag har gjort detta ett antal gånger förut.
Så...
Trampar ner pedalen varpå maken frågar om det är motstånd i pedalen. Så var det inte för jag fick den helt ner i "bönn" (bohuslänska för botten). Det är mycket fixande och trixande men inget motstånd i pedalen. Maken beslutar nu att låta bilen stå och lufta sig själv så att säga. Det går nästan ett dygn innan vi gör ett nytt försök. Samma procedur upprepas med nedtryckt pedal etc, etc. Nu måste maken ändå kolla vad i hela friden Gafflan sysslar med. Det är nu sanningen uppdagas...
"-Men för helvete!!! säger han och tittar på mig över glasögonen med mord i blicken och ett hånflin på läpparna.
"-Har du suttit där och frikopplat i två dar?! undrar han.
Ja, jo... så var det. Gafflan har frikopplat i två dagar. Gappflabb och hysteriskt prat och miljoner ursäkter från mig medan maken muttrande går runt och pratar om att hämnden är ljuv.
Hämnden består av att jag i tid och otid gärna berättar för alla och envar om hur maken packade in soporna i bilen enbart för att lasta ur och slänga dom 45 mil senare i Linvallen, Sälen men det är en annan historia. Jag är rädd för att detta med bromsarna är en sådan historia han gärna kommer att berätta för alla som vill lyssna! JAG BJUDER PÅ DET!
Tjing på er!